Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Irvington, förstad till Newark i staten New Jersey - Irzus. Se Irtys - Is, fys. geol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
Irvington-Is
Irvington [kvinten], förstad till
Newark i nordamerikanska staten
New Jersey. 5,255 inv. (1900).
J-F. N.
Irzys. Se Irtysj.
Is, fys., geol., är den vanliga benämningen för
vattnets fasta aggregationsform, vatten i fast
eller fruset tillstånd. Isen utgöres således
också af de båda enkla ämnena syre och väte,
af hvilka vatten är sammansatt. När vatten
afkyles till en viss temperatur, nämligen 0°
Cels., öfvergår det till is, .fryser, och
den värmegrad, vid hvilken detta sker, kallas
fryspunkten. Vid denna öfvergång till fast form
ökas volymen, så att den bildade isen intager
större rum än vattnet före frysandet. Is är
således lättare än en lika volym vatten. Dess
eg. vikt är 0,89-0,95. Den kraft, som vid
denna isens utvidgning utvecklas, är särdeles
betydlig. Ett starkt järnrör, fylldt med vatten
och noga tillslutet, spränges i stycken, då
vattnet däruti öfvergår till is. Icke ens de
hårdaste stenarter förmå motstå denna kraft,
utan söndersprängas af i sprickor och håligheter
frysande vatten. - I likhet med mineralier och
kemiska föreningar eller salter antager isen vid
sin bildning under vissa förhållanden en bestämd
form, kristallform. Hvem känner t. ex. icke de
vackra sexstråliga snö-
Fig. 1. Snöflingor af olika byggnad.
stjärnor (snöflingor; fig. 1), som i lugn
atmosfär bildas därigenom, att den i luften
befintliga fuktigheten (vattengas) öfvergår
till fast form, is? De äro sammanfogade af små,
genomskinliga, nålformade iskristaller. Deras
byggnad växlar i oändlighet, men den sexuddiga
eller sexsidiga formen återfinnes hos dem
alla. De "isblommor", som vintertiden stundom
bildas på fönsterrutor, äro också en följd af
isens kristalliska utveckling. Den på ytan af
sjöar bildade isen, huru klar och ensartad den
än må förefalla, är hufvudsakligen sammansatt
af sexsidiga små iskristaller. Detta har man
funnit (Tyndall) vid att låta smältning försiggå
uti ett stycke is, antingen genom solstrålarnas
verkan eller på annat sätt. Därvid smälta enstaka
iskristaller fortare än den öfriga ismassan samt
förvandlas till vatten, som intager de forna
kristallernas plats, och i en viss dager kunna
då dessa små vattenstjärnor iakttagas. Den i
hvarje stjärnas
Fig. 2. Yattenblommor uti insjöis.
midt starkare lysande punkten (se fig. 2) är ett
litet tomrum, som uppstått till följd af isens
egenskap att vid smältningen åter förminskas
till sin volym;
"vattenblommorna" 1. "vattenstjärnorna" kunna
därför icke uppfylla hela det rum, som den
smälta isstjärnan intog. I långsamt frysande
vatten kan man stundom få se, huru sådana små
sexsidiga isstjärnor bilda sig och i början
fritt simma på ytan. - Då is utsattes för tryck,
smälter den. Tiilfrysning inträder dock ånyo,
så snart trycket upphör. Denna dess egenskap är
orsak till, att två isstycken, som tryckas emot
hvarandra, sammanfrysa till ett, att is kan genom
pressning i formar bringas att antaga hvilken
yttre skapnad som helst samt (till en del)
att alpernas glaciärer under sin framåtgående
rörelse noga lämpa sig efter dalarnas ojämnheter
och böjningar. Isen är för öfrigt, som bekant,
en i viss grad spröd kropp. - Då snö eller is
smältes uti ett kärl, bibehåller den därvid
bildade vätskan, eller blandningen af is och
vatten, oföränderligt samma temperatur af 0°
C., så länge ännu någon, om än så ringa, del
af isen eller snön är osmält. - Enligt uppgift
af polarresande har isen den egenskapen att
från ytan afdunsta, eller öfvergå i gasformigt
tillstånd, utan att först smälta och vid en
temperatur, som icke är högre än 0° C. Äfven har
i de arktiska hafven iakttagits (Nordenskiöld,
Vegafärden), att is kan på vattenytan bilda sig
vid en temperatur (hos såväl vattnet som luften)
något öfverstigande 0° C., hvilken tilldragelse
dock förklaras som ett slags rimfrostfenomen,
beroende på värmeutstrålning.
I afseende på isens ursprung eller uppkomstsätt
kan man .skilja mellan snöis och vattenis. S
n ö i s e n benämnes, alltefter sin olika
petrografiska beskaffenhet, snö, fira och
glaciäris. Snön är den af isnålar, flingor
och flockar eller fint, sandliknande pulver
bestående, lösa massa, som förekommer å
alpernas och högfjällens högsta toppar och som
bildar vidsträckta, mäktiga aflagringar inom
polartrakterna och vintertiden äfven utbreder
sig inom tempererade länder. Firnen består
af små iskorn, dels löst, dels fast hopfogade
vid hvarandra, och förekommer på lägre nivå än
bögsnön, af hvilken den genom partiell smältning
och återfrysning bildats (jfr Hagel). Glaciärisen
har uppstått genom firniskornens ytterligare
smältning, återstelnande och förening till en
synbart nästan tät, kristalliniskt kornig, hård
ismassa. Den förekommer i form af glaciärer,
utgörande firnfältens fortsättning nedåt, dels
i de tempererade och varma zonernas alp- och
fjälltrakter, dels inom polartrakterna, där den
(Spetsbergen, Grönland m. fl. st.) flerstädes
nedgår ända till hafsytan. Glaciärisen är tyngre
än firnisen och visar ofta stor benägenhet att
utan märkbar anledning sönderfalla i smärre
stycken. Den är delvis uppfylld af en mängd
bläsor, innehållande sammanpressad luft, hvilken,
då isen smälter, sönderspränger sitt förtunnade
hölje med ett knistrande ljud. Dessutom är den
vanligen genomkorsad af ytterst fina, nätformigt
löpande hårsprickor, hvilka liksom dela densamma
i större, oregelbundna korn. I större massor
sedd visar glaciärisen en vacker blå färgning;
mindre stycken synas däremot färglösa (se vidare
Glaciärer). - Vätte n i s e n, en kristallinisk
eller synbart amorf och glasartad, hård och
fast massa, bildar sig på ytan af de kalla
och tempererade zonernas sötvattenssam-lingar,
insjöar, floder och haf. Sötvattensisen är klar
och genomskinlig, färglös eller svagt grönaktig;
hafsisen är endast genomlysande samt hvitaktig
eller oklar. Hafsisen (se därom vidare Haf,
sp. 987)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
