Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höffding, Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Höffding
206
mängd andra skrifter. Bland dem må nämnas
de i Vid. selsk:s "Forhandl." publicerade
vetenskapliga specialafhandlingarna Psykologiske
undersögelser (1889), Kontinuiteten i Kants
-filosofiske udviklings-gang (1893) och Det
psykologiske grundlag for logiske domme (1899)
samt i bokform Ethiske under-sögelser (1891);
mera populärt hållna skrifter Spi-nozas liv og
Iczre (1877), Sokrates (1886; 2:a uppl. 1896),
Charles Darwin (1889), Sören Kierkegaard som
filosof (1892), Rousseau og hans filosofi
(1896), Möderne filosofer (1904) och Danske
filosofer (1909); därjämte har han utgifvit ett
par kortfattade läroböcker, Formel logik (1889;
5:e uppl. 1907) och Kort oversigt över den nyere
filosofis historie (1898; 3:e uppl. 1906;
svensk öfv. 1903), och lämnat en massa
uppsatser i danska och utländska tidskrifter
(bl. a. Filosofien i Sverig, i "Nord. tidskr.",
1879). Ett urval af de på danska författade
uppsatserna finnes samladt i Mindre arbejder
(2 bd, 1899, 1905). - Vid sidan af ett så
omfattande författarskap har H. utöfvat sitt
professorskall på ett sätt, som rent af gör,
att fråga kan vara, huruvida hans betydelse för
danskt kulturlif varit större genom det muntliga
eller genom det skriftliga ordet. Sedan årtionden
har mer än hälften af alla danska studenter under
sina första studentår varit hans lärjungar, och
hvilken betydelse det måste utöfva på det lilla
landets andliga lif, är svårt att mäta. För de
studenter, som drifvit filosofiska fackstudier,
har naturligen H:s inflytande varit ännu djupare,
särskildt som detta visst icke sträckt sig blott
till deras filosofiska bildning, utan mången gång
bestämt deras hela personliga utveckling tack
vare det förtroliga förhållande, hvari H. under
åratal stått till den ena generationen efter den
andra af unga, hvilka samlats ej blott kring hans
akademiska kateder, utan ock till "kollokvier"
i hans hem. Det är i detta hänseende något af en
modern Sokrates hos H., och de äro många i det
nutida Danmark, som till sina betydelsefullaste
ungdomsminnen räkna diskussionerna under H:s
ledning och de ungdomliga vänskapsband, som
under hans beskydd knutits. I hvad riktning
detta inflytande på den akademiska ungdomen gått,
därom kan man genom studiet af H:s skrifter lätt
bilda sig en föreställning. Det har erbjudit
många af dem en lösning af konflikterna mellan
de annars så oförsonliga motsatserna i det
danska nutida partilifvet, i hvilket den nykomne
Köpenhamnsstudenten redan vid sin ankomst till
universitetet kastas in genom nödvändigheten att
välja mellan den konservativa studentföreningen
och det radikala studentsamfundet. Hur lätt
kunna icke vid ett sådant partilif under omogna
ungdomsår fraser komma i öfvertygelsernas,
slagord i själf prof ningens ställe. Men
emot detta ställdes den faderlige vännens med
hela hans personlighets föredöme gifna maning
till att tänka tankarna till ända och först
därefter göra sitt besinningsfulla val med
ärlig sanningstrohet. H:s förmåga att leda
ungdomen beror framför allt därpå, att han
själf såtillvida aldrig upphört att vara ung,
att han aldrig slår sig till ro vid någon åsikt
såsom den en gång för alla fastslagna sanningen,
utan ständigt står inför lif vet frågande och
sökande, användande hvarje vunnen ståndpunkt
blott för att därifrån nå ännu längre, ännu
högre. Äfven för den, som känner honom endast
genom hans skrifter, få dessa större betydelse
genom den sanna forskaranda, som ur dem insupes,
än genom de enskilda i dem förfäktade
åsikterna. Dessa röra emellertid så mångsidigt
alla lifvets frågor, att utrymmet här
medgifver endast det mest kortfattade referat
af grundtankarna.
Med afseende på framställningsformen är det
för H:s alla vetenskapliga hufvudarbeten
gemensamt, att de ej äro specialafhandlingar,
utan vetenskapliga handböcker; men ändå blir
H. aldrig eklektiker och än mindre kompilator,
utan förmår alltid gjuta det hela samman till en
originell enhet, som bär en starkt individuell
personlighets prägel. Detta sammanhänger därmed,
att H. icke drifver filosofien som yrke eller
filosoferar i följd af någon lust för att leka
med de abstrakta tankarna eller någon benägenhet
att systematisera för systematiseringens egen
skull. För honom är filosofien det djupaste
personliga allvar, kampen för att vinna en
lifsåskådning och att fördjupa den. Och när han
sedan lägger fram för andra de resultat, till
hvilka han tror sig ha kommit, gör han detta på
ett sätt, som han själf träffande karakteriserar
genoin slutorden i sin religionsfilosofi:
"För filosofen är det nog, när han gjort sitt
bästa för att påvisa och belysa problemet och
betingelserna för dess lösning. Han förlorar icke
tilliten till sitt arbetes betydelse, äfven om
blott få vilja erkänna dess giltighet och dess
värde. Mera än uppgöra sin andliga räkning med
användning af allt, hvad han lärt i lifvets och
forskningens skola, förmår inge’n. Men göres
detta ärligt, så kan det kanske ha betydelse
för andra än den enskilde själf". Denna betoning
framför allt af problemställningarna framträder
som den utmärkande karaktären och det i viss
mån nya i H:s framställning af den moderna
filosofiens historia; därjämte har detta arbete
sin styrka i det sammanhang, som H. därigenom
lyckas påvisa såväl mellan de historiskt
hvarandra följande filosofiska systemen som
mellan dessa och den samtidiga naturvetenskapen
och bildningen i det hela. Inom psykologien står
H. på den nutida empiriska forskningens fasta
mark, ehuru till större delen den erfarenhet, på
hvilken han bygger, ej är de hälft fysiologiska
experimentens, utan den inre själf erfarenheten
samt en vidsträckt kännedom från litteraturen
och lifvet om yttringarna af andra människors
själslif. Framställningen är frukten lika
mycket af en finkänslig analys som af en
skarpsinnig syntes, genom hvilken sistnämnda
han ständigt söker tränga fram till den enhet,
som gjuter själslifvets mångahanda element
tillsammans till en personlighet. Härigenom
höjer han sig öfver associationspsykologiens
mekaniska uppfattningssätt, ehuru han liksom
denna söker förklara allt inom själslif vet med
en naturlig kausalitet, som icke lämnar något
rum för en fri vilja. H. är därför utpräglad
determinist. Körande förhållandet mellan
själ och kropp använder han den psykofysiska
parallellteorien som arbetshypotes. För
att icke rubba den fysiska verklighetens
slutenhet inom sig postulerar han en sådan
själf tillräcklighet äfven för själslif vet,
inom hvilket kontinuiteten då kan bevaras
endast genom att antaga ett omedvetet själslif,
som fyller i luckorna mellan våra medvetna
själsfunktioner. Detta arbetssätt vid de
psykologiska problemens behandling innebär
emellertid icke någon metafysisk dualism, utan
ytterst antager han, att det är det samma, som
breder ut sig och rör sig i materiens yttre
värld och som i vårt inre framträder för oss
själfva såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
