Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hästlatituderna, Hästgraderna - Hästliden - Hästmyra - Hästpremiering - Hästräfsa - Hästräkan - Hästskobåge - Hästskomagnet - Hästskonäsorna l Bladnäsorna - Hästskor - Hästskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
187
Hästliden-Hästskötsel
188
dröjdes, att hästarna dogo af
brist på foder och vatten. _
R. N.*
Hästliden, kronopark i Örträsks socken,
Fredrika revir, Lycksele tingslag, Västerbottens
län, afsatt vid afvittringen inom Lycksele
socken och dåv. Örträsks kapellförsamling
1886. Skogshushållningsplan fastställdes 1905
med en årlig afverkning af 1,203 kbm. Areal
3,796 har. G. Sch.
Hästmyra, zool. Se M y r o r.
Hästpremiering. Se Hästafvel, sp. 167.
Hästräfsa, landtbr., åkerbruksredskap, som har
till ändamål att hopsamla de efter bindningen
på åkern kvarliggande sädesstråna samt att
sammanrafsa höet på vallar och jämna ängar. De
amerikanska
(bild)
Hästräfsa af öfverums tillverkning (amerikansk
modell).
hästräfsorna äro de fullkomligaste och ha
vunnit stor användning äfven i Sverige. En sådan
består af en på två hjul gående ställning,
i hvilken krökta järntenar äro fästa, som
hvar för sig höja och sänka sig efter markens
ojämnheter. Räfsan dragés af en häst, och
framtill, på ett särskildt säte, sitter köraren,
hvilken kan genom en enkel mekanism på en gång
upplyfta alla järntenarna och sålunda aflägga
det hopsamlade "räfset". (H. J. Dft.)
Hästräkan, zool. Se R ä k o r.
Hästskobåge, bygnk. Se B å g e 4. - Hästskobågen
tillhör den islamitiska byggnadskonsten, i all
(Bild)
Hästskobåge.
synnerhet den spansk-moriska. Fig. visar
en rund hästskobåge (från Córdoba). Upk.*
Hästskomagnet, fys. En rätlinig magnet kan ej
erhålla synnerlig kraft. Böjes däremot
järnet i U-form, hvarigenom polerna komma att ligga
bredvid hvarandra, så ökas det magnetiska
fältets styrka omkring polerna, hvarigenom
vinnes exempelvis en stark mekanisk verkan på
ett framför polerna liggande ankare. Denna form,
som nyttjas såväl för permanenta magneter som
för elektromagneter, liknar en hästsko; däraf
benämningen. L. A. F.*
Hästskonäsorna 1. Bladnäsorna, zool., detsamma
som bladnossläktet (se d. o.).
Hästskor. Se Hof och Hofbeslagskonst.
Hästskötsel omfattar hästens utfodring, vattning,
rykt, skoning och användning samt stallarnas
ändamålsenliga inredning.
De vanligaste fodermedlen för hästar äro hafre,
hö och halm, men dessutom användes äfven en
hel mängd andra, t. ex. ärt- och böngröpe,
hvetekli, maltgroddar och majs, äfvensom
foderkakor och rotfrukter. Hufvudreglerna i
fråga oin utfodringens anordnande äro, att den
sker på bestämda och lämpliga tider och att
fodret gifves i små portioner. Den lämpligaste
foderordningen är 3 hufvudmål, nämligen morgon,
middag och kväll, samt vid strängare arbete ett
mellanmål på för- och eftermiddagen (se vidare
Utfodring). Äfven vattningen bör ske minst 3
gånger dagligen, och beräknas i medeltal 20 à 30
liter vatten om dagen, eller omkr. 2-3 delar vatten
på l del torrsubstans i fodret. Vattningen bör
ske helst före utfodringen, men med iakttagande
af försiktighet, om hästen är svettig, så att
han ej får dricka för häftigt eller för stor
mängd kallt vatten på en gång. Vattnet bör vara
rent och ej för kallt; vatten från stillastående
vattensamlingar eller från brunnar i närheten af
stall eller gödselstad är ofta förorenadt af en
mängd förruttnande organiska ämnen och på grund
däraf ohälsosamt.
Till hästens skötsel hör vidare en omsorgsfull
hudvård, som sker genom rykt. Rykten afser
antingen endast hudens renhållning eller att
tillika åstadkomma en förstärkt hudverksamhet
genom att öka blodtilloppet till huden. För
arbetshästar likasom för föl och unghästar är
en alltför intensiv rykt, äfvensom användning af
täcken, mindre lämplig, emedan hästarna därigenom
bli alltför ömtåliga, och rykten för dem bör
således endast afse renhållningen. Hemkommer
hästen våt och smutsig, börjas rengöringen
med extremiteterna, och bör hästen under tiden
täckas. Vid rengöring af benen sköljes smutsen
alltid af uppifrån och nedåt och undvikes att
gnida mot håren; sedan benen torkats, lindas de
lämpligen med yllebindor och därefter aftagas
täcket, selen eller sadeln, och den mesta vätan
strykes af hårremmen med en svettknif, hvarefter
hästen gnides med halmviskor och ånyo täckes, och
först sedan han fullständigt torkat, företages
rykten. För att underlätta hudskötseln användes
ofta klippning af hästar, som äfven i andra
afseenden kan medföra vissa fördelar, men äfven
olägenheter, om den ej rätt användes. Den första
verkan af klippningen är, att utstrålningen från
kroppsytan ökas, och hästen får därigenom lättare
att afbörda sig ett möjligen uppkommet öfverskott
af värme inom kroppen, hvilket kan vara till
gagn vid mera forceradt arbete, t. ex. för
kapplöpningshästar. Genom klippningen afdunstar
svetten fortare, och man undgår olägenheten,
att hårremmen blir genomvåt, och äfven den
s. k. eftersvettningen i stallet undvikes. För
hästar, som under längre tid vistats ute,
t. ex. på bete, och därigenom erhållit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
