Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hänel - Hänel 2. Albert H. - Hänförelse - Hänförelsens gud - Hängalm - Hängande, bergsv. - Hängande droppe - Hängask - Hängbana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Hänförelse-Hängbana
126
bert H., den föregåendes brorson, tysk
rättslärd och politiker, f. 1833, blef 1860
e. o. och 1862 ord. professor i juridik
vid universitetet i Königsberg samt 1863 i
Kiel. 1867-88 var han medlem af preussiska
landtdagen samt 1867-93 och 1898- 1903 af
nordtyska resp. tyska riksdagen samt slöt sig
där till fortschrittspartiet. Han var 1874-93
vicepresident i tyska riksdagen och 1876-88 i
preussiska landtdagens abgeordnetenhaus. Han
har författat åtskilliga arbeten i tysk
rättshistoria och statsrätt, bland hvilka märkas
Das beweissystem des sachsenspiegels (1858),
Decisiones consulum gosla-riensium (1862), Die
garantien der grossmächte fur Schleswig (1864),
Das recht der erstgeburt in Schleswig-Holstein
(s. å.), Studien zum deutschen staatsrecht (2
dlr, 1873-88) samt Deutsches staats-recht (I,
1892). Tillsammans med Th. Lesse utgaf han Die
gesetzgebung des deutschen reichs iiber konsulär
w esen und seeschiffahrt (1875). (Rid.)
Hänförelse, psyk., en lustkänsla vid
föreställningen om ett föremål eller en person,
hvilken känsla är så stark, att man förlorar
makten öfver sig själf. De vanligaste formerna
af hänförelse äro religiös, erotisk och estetisk
hänförelse. Man kan äfven tala om en politisk
eller patriotisk hänförelse. Faran kan som
blott sådan väcka en heroisk hänförelse, och
t. o. m. sporttäflingarna kunna försätta
deltagarna i ett känslotillstånd, som
förtjänar namnet hänförelse. Särskildt
den religiösa hänförelsen kan på sin
höjdpunkt öfvergå i ekstas (se d. o.).
S-e.
Hänförelsens gud. So D i o n y s o s.
Hängalm, bot. Se Alm.
Hängande, bergsv., kallas, vid ett donlägigt
eller sidostupande malmlager, den del (a, a)
af de lagret
(c) omgifvande bergarterna, som ligger
ofvanpå malmen. Den del (b, &), som
ligger under malmen, kallas liggande.
Th. N-m.*
Hängande droppe, bot. Se Fuktig kammare.
Hängask, bot. Se Asksläktet, sp. 206 -207.
Hängbana, järnv., en-skenig järnväg, med hängande
och fritt sväfvande vagnar, uppburen af relativt
lätt konstruerade bockformiga stöd. Fördelarna ur
anläggningssynpunkt med en sådan bana skola vara
ett större oberoende af terrängens ojämnheter,
att stöden för den bärande balken kunna anbringas
vid sidorna af gator och vägar samt öfver mindre
vattendrag och att bananläggningen sålunda
kan göras oberoende af andra under densamma
framdragna trafikleder eller för hängbanor
i markplanet befintliga naturhinder. Ur
trafiksynpunkt framhålles möjligheten att med
långa vagnar hängande i boggier kunna åstadkomma
ett lätt, säkert och mjukt genomfarande af kurvor
med mycket små radier utan
Del af Elberfeld-Barmen-hängbanan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
