Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1479-1480 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hydroxylderivat ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innehålla apparater jämte modeller,
ritningar o. d. af hygieniskt intresse.
E. At.

Hyginus, Gajus Julius, latinsk grammatiker
och polyhistor, skall ha varit född i Spanien
och kommit som slaf till Rom, men frigifvits
af Augustus, som satte honom till föreståndare
för det palatinska biblioteket. — H. uppgifves
vara författare till de under medeltiden mycket
lästa skrifterna Fabularum liber (utg. 1535)
och Poeticon astronomicon (utg. 1475), en
afhandling i astronomi med legender om de
förnämsta stjärnbilderna. I sin nuv. form röja
sig dock dessa arbeten vara kompilationer af en
vida yngre hand.

Hyginusräfflan, astron., en af de största och
mest bekanta räfflorna eller rämnorna på månytan,
belägen nära månskifvans midt vid kratern Hyginus
och lätt synlig äfven i små kikare. Se
Månen.
B—d.

Hygrochasi (af grek. hygros, fuktig, och
chazein, vika, fly), bot., rörelsefenomen
hos fruktställningar eller frukter, förorsakade
genom befuktning, hvarigenom fröna spridas. Jfr
Jeriko-rosen.

Hygrofan (af grek. hygros, fuktig, och fainein,
visa), bot., säges om hattsvampar, som i väta
visa annan färg än i torrt väder, nämligen
nära hattens kant ett mörkare, vattnigt bälte,
som vid torkning flyttar sig eller försvinner.
G. L—m.

Hygrofilit Laspeyres (af grek. hygros, fuktig,
och filos, vän), miner., en icke plastisk lera,
ett kalihaltigt hydrosilikat af pinitgruppen.
A. Hng.

Hygrofil växt. Se Hygrofyt.

Hygrofyt (af grek. hygros, fuktig, och fyton, växt) l.
Hygrofil växt (af grek. filos, vän), bot., fuktighetsälskande
växt.

Hygroklimax (af grek. hygros, fuktig, och klimax,
stege), fys., ett instrument för bestämmande af
vätskors täthet, består af två eller flera rör,
som stå i förening med ett och samma sugrör. Om
luften förtunnas genom detta, sedan de andra
rören nedsatts i olika vätskor, stiga dessa olika
högt, hvarigenom värden erhållas för beräkning af
hvars och ens täthet. Instrumentet är bekvämt
att använda, men lämnar mindre noggranna
resultat.
L. A. F.*

Hygrom (lat. hygroma, af grek. hygros, våt),
kir., ansvällning i de s. k. "serösa säckar",
bursæ mucosæ, eller fullt slutna påsar,
innehållande en liten portion tunnflytande
vätska, hvilka i regel förekomma som skydd
för huden på många ställen af kroppen, i all
synnerhet där, hvarest huden är spänd öfver
framspringande benkanter eller ytor. Alla dessa
säckar kunna genom hastigt inverkande våld eller
ofta förnyad gnidning, svälla till, hvarvid icke
allenast innehållet ökas, utan äfven säcken
förtjockas. Vanligast förekomma dessa hygrom
på knäskålarna, i Sverige hos tjänstflickor,
som skura golf, liggande på knä, hvarför ock
dessa ansvällningar kallas "skurknölar". I
katolska länder förekomma de hos fruntimmer,
som nött knäna på bönpallarna. Åkomman är icke
farlig i och för sig, men besvärar naturligtvis,
och huden kan blifva säte för sårnader, som
ytterligt svårt läkas. Ingen annan behandling
har någon verkan än den operativa, incision
eller fullständig exstirpation, allt med
iakttagande af vederbörliga försiktighetsmått.
Rsr.*

Fig. 1. Daniells hygrometer.

Hygrometer (af grek. hygros, fuktig, och metron, mått), Fuktighetsmätare, fys., instrument
för uppmätning af luftens fuktighet. Den äldsta
hygrometern uppfanns af franske läkaren Le Roy
1751. Han tog ett glas med vatten, så kallt,
att glaset beslog sig med dagg, satte en
termometer däri och lät vattnet uppvärmas 1/2°,
hällde så vattnet och flyttade termometern i
ett annat glas; beslog sig också detta glas,
så lät han åter vattnet uppvärmas 1/2°, tog ånyo
ett torrt glas o. s. v., tills det sista glaset
ej beslog sig med dagg. På det sättet fick han
veta daggpunkten på 1/2° när (se Dagg). Äfven
Daniells och Regnaults hygrometrar angifva
daggpunkten och äro en utveckling af Le
Roys idé. Det förra instrumentet (fig. 1)
består af två glaskulor (den ena, A, försedd med
inblåst termometer), förenade medelst tillblåst
rör. Den kula, som innehåller termometern,
fylles till hälften med en flyktig vätska,
såsom eter; den andra kulan (B) omgifves med en
tunn muslinslapp. Om denna kula fuktas med en
flyktig vätska, t. ex. stark sprit eller eter,
uppstår hastig afdunstning, kulan förlorar
värme och afkyles, så att ångorna inuti henne
förtätas. Därigenom minskas deras tryck, och
afdunstningen ökas i den andra, icke afkylda
kulan. Denna afdunstning beröfvar vätskan värme,
till följd hvaraf äfven glaset afkyles till den
grad, att det utvändigt beslås med imma. Den
temperatur, vid hvilken detta inträffar,
observeras noga på termometern inuti kulan och
antages vara daggpunkten eller temperaturen hos
det i beröring med kulan varande luftlager,
ur hvilket fuktigheten afsätter sig.
— Regnaults hygrometer består af två små
cylindrar af poleradt silfver, ställda bredvid
hvarandra. Den ena innehåller en termometer,
en flyktig vätska, ett rör, genom hvilket luft
utsuges, och ett annat rör, genom hvilket luft
vid sugningen tränger ned ända till vätskans
botten och sålunda genomströmmar henne. Genom
luftströmmen, hvilken åstadkommes medelst en
sugapparat, förflyktigas och afkyles vätskan,
så att luftens fuktighet afsätter sig såsom imma
på den blanka silfverytan. Till följd af silfrets
större värmeledningsförmåga och kontrasten mot
den andra bredvid ställda blanka silfverytan
blifva angifvelserna på Regnaults hygrometer
mycket noggrannare än på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>