Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1441-1442 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hyckert ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

församling i Uppsala län, blef 1790 student i
Uppsala, där han 1801 var förste kurator för
Västmanlands—Dala nation. Han var en tid anställd
som informator hos brukspatron Tottie å Älfkarleö
och biträdde äfven vid skötseln af brukets
affärer. Sönerna visade härför sin erkänsla
genom att 1805 öfverlämna som gåfva hemmanet
Ytterboda. På sin nya hemort förvärfvade
H. allmänt förtroende, som bl. a. tog sig
uttryck i val till representant i bondeståndet
1809, 1810, 1815, 1817—18 och 1823. Redan vid
slutet af sin första riksdag kallades H., som
då tillhörde såväl konstitutionsutskottet som
hemliga utskottet, till vice talman, hvilken
post han beklädde äfven vid de tre följande
riksdagarna. Äfven vid dessa hade H. plats i
konstitutionsutskottet. 1823 var han sitt stånds
talman. H. var 1809—10 riksgäldsfullmäktig och
från 1823 till sin död fullmäktig i riksbanken.
V. M.


Hyckert, Johan Henrik, skådespelare, f. 4
sept. 1807 i Stockholm, var engagerad vid
k. teatern därstädes 1833—45. Af kroppsliga
lidanden och melankoli drefs han att begå
själfmord, 13 april 1845. H:s sceniska
skapelser utmärkte sig för själfständighet,
poetisk uppfattning, manerfrihet och en hög
grad af natursanning. Bland hans roller har
man framhållit Sir Fredrik Blount i "Penningen"
och Lord Lilburne i "Natt och morgon".

Hycklinge, socken i Östergötlands län, Kinda
härad. 12,656 har. 1,611 inv. (1908). Annex till
Horn, Linköpings stift, Kinds kontrakt.

Hydarthros (lat. hydarthrosis, af
grek. hydor, vatten, och arthron, led), kir.,
ledgångsvattsot. — Oaktadt hvarje inflammation i
ledgångar, hvarvid utgjutningen är tunnflytande
och blandad hvarken med var eller fastare ämnen,
skulle kunna kallas hydarthros, betecknas dock
med denna benämning numera endast den kroniska
formen af vissa ledgångsaffektioner. Den kan
uppkomma som följd af en akut ledgångsaffektion,
således en, i hvilken värk, hämmad funktion,
skefställning m. m. starkare framträda; men
oftare är den redan från början ej förbunden med
dessa svårare symtom, utan utbildar sig långsamt
och med obetydliga smärtor. Utspänningen af leden
kan blifva ganska betydlig, och dess rörelser
blifva då mera hämmade. Denna ledgångsvattusot,
eller "vatten i ledgången", medför sällan några
mera allvarsamma lesioner af viktigare delar, men
är dock rätt besvärande och ytterligt envis. Den
recidiverar med största lätthet och det efter
alla äldre behandlingsmetoder. Sådana voro
stillhet (stillaliggande, om åkomman beträffar
knäleden, hvilket är ytterst vanligt), spanska
flugor, kalla och värmande omslag, salfvor samt
starkt tryck medelst plåsterremsor och andra
bindor. Massage är ett utmärkt medel, i synnerhet
i början. Nästan ofelbart och tillika ofarligt
verkar uttappning och sköljning af leden, under
antiseptiska försiktighetsmått. I en del fall
betingas ansvällningen af en lindrig
tuberkulos, som angripit ledkapselns insida.
Rsr. (J. Å.)

Hydaspes, flod. Se Jhelam.

Hydatid, zool. Se Echinococcus.

Hydatidsjukdom, med. Den sjukdom, som
förorsakas af bandmasken Tænia echinococcus (se
Echinococcus) i dess "blås"stadium. Alltefter
echinococcusblåsornas ("cystornas") utseende,
som i olika fall är mycket olika, särskiljes
en mängd olika former, af hvilka de viktigaste
äro den enkla och den multilokulära eller
alveolära cystan. (Om cystan är steril,
d. v. s. ej bildar några scolices, kallas
den acefalocysta.) Sjukdomen är särdeles
vanlig på Island — hundar som husdjur
lära där förekomma i enastående mängd
och torde behandlas vida intimare, än en
god hygien tillåter —, i Sverige och de
flesta kulturländer jämförelsevis säJlsynt.
G. F—r.

Hydatius (rättare än Idacius och Idatius),
spansk präst och krönikeskrifvare, blef
427 biskop af Aquæ Flaviæ (Chaves i Portugal)
och bekämpade priscillianernas sekt. Hans död
infaller mellan åren 469 och 474. H. skref
en krönika för åren 379—469, hvari han helt
kort antecknat märkliga tilldragelser för
hvarje år med särskild hänsyn till Spanien;
den är särskildt värdefull för svevernas och
västgoternas historia i Spanien efter 427. H:s
krönika är kritiskt utgifven af Th. Mommsen i
"Monumenta Germaniæ" (bd XI, 1894).

Fig. 1. Längdsnitt genom en bladtand af Primula sinensis. ö öfre, u undre epidermis, p vattenpor, k kärlsträng, nående fram till epitemet.

Fig. 2. Blad af Tropæolum med afskilda vattendroppar.

Hydatod (af grek. hydor, vatten), bot., ett
slags sekretionsorgan, som afsöndrar vatten i
flytande form. Sådana organ finnas i synnerhet
hos örtblad och stå vanligen i förbindelse med
kärlsträngarnas eller nervernas ändpunkter,
hvarför de sitta i spetsen på tänder eller
bladflikar. Kärlsträngen, som närmast spetsen
består af trakeider (se d. o.), ändar i en
fincellig, klorofyllsaknande väfnad, epitem. I
epidermis utanför epitemväfnaden finnas
stora klyföppningar, vattenporer (jfr fig. 1),
som i motsats till andra klyföppningar sakna
förmågan att öppna eller sluta sig. Vattnet
pressas från kärlsträngen ut i epitemväfnaden och
från denna ut genom vattenporen, hvarefter det
utträder som droppar i spetsen af bladtänderna
("daggdroppar" hos Alchemilla och Tropæolum,
se fig. 2). — Hos andra, i synnerhet tropiska,
växter finnas hydatoder bestående af omvandlade
epidermisceller eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>