Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1399-1400 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvalf ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hänger på sträfbågens. Hur utomordentligt väl
konstruktionerna beräknats och arbetena utförts,
framgår bäst däraf, att de största och djärfvaste
af dessa byggnader, som uppfördes i slutet af 1100-
och början af 1200-talet, ännu efter 700
år befinnas konstruktivt sunda. De gotiska
katedralerna äro i allmänhet uppförda af naturlig
sten. Stenarna insattes färdighuggna och med
bruk i fogarna.

Fig. 29. Katedralen i Beauvais. Apsis.

Sedan gotikens dagar har man ej att anteckna
något nytt i hvalfbyggnadsväg. Emellertid är
byggnadskonsten f. n. stadd i en nästan lika
våldsam omdaningsprocess som på 1100-talet, på
grund af införandet i densamma af en alldeles
ny konstruktionsmetod, den s. k. armerade
betongen. Denna väl beräknade kombination
af betong och järn torde innebära hittills
oanade möjligheter i fråga om öfvertäckande
af rum. Medelst armerad betong åstadkommas
monolit-artade byggnader liksom under den
romerska kejsartiden; äfven i dylika moderna
gjuthus finnes inbäddad en stomme af annat
material, nämligen järn, men detta har helt
andra funktioner att uppfylla än tegelstommen
i den romerska betongbyggnaden. Äfven om
armerade betongkonstruktioner uppträda med
hvalfform, torde de dock i allmänhet snarare
vara att räkna till balkkonstruktioner.
Upk. I. G. C.

Hvalf, skpsb., en på äldre träfartyg
med flat akterspegel nedanför denna
stundom befintlig inböjd spegel.
C. K. S.

Hvalfband, skpsb. Se Band 1.

Hvalfben, bygnk. Se Hvalf, sp. 1389.

Hvalfbro. Se Bro, sp. 197, fig. 12, och
Brobyggnadskonst, fig. 4, 5, 6, 7, 14, 16,
17 och 18.

Hvalfbåge, bygnk. Se Hvalf, sp. 1389,
1394.

Hvalffot, bygnk. Se Hvalf, sp. 1389.

Hvalfhjässa, bygnk. Se Hvalf, sp. 1389.

Hvalfhöjd, bygnk. Se Hvalf, sp. 1389.

Hvalfiskagn, Clio borealis Pall.,
zool., ett blötdjur hörande till fenfotingarna
(Pteropoda). Detta djur är 2—3,5 cm. långt,
ljusblått och genomskinligt samt har 2
par enkla tentakler på hufvudet; munnen är
försedd med två eller tre par kägelformiga
flikar, som bära mycket små sugskålar.
Dessa små djur finnas i otalig mängd i Norra
ishafvet och utgöra jämte Limacina arctica
en hufvudsaklig del af hvalarnas föda.
O. T. S. (L—e.)

Hvalfiskar, zool. Se Hvaldjuren.

Hvalfiskben. Se Barder.

Hvalfiskbukten. Se Walfisch bay.

Hvalfisken (Cetus), astron., en
mellan Eridanus i ö. och Vattumannen i v. belägen
stjärnbild, som sträcker sig på ömse sidor
om ekvatorn från 10° nordlig till 25° sydlig
deklination. Heis uppgifver antalet af med blotta
ögat synliga stjärnor i denna stjärnbild till
162; af dessa äro 1 af 2:a, 1 af 2:a—3:e, 2
af 3:e storleken o. s. v. Synnerligen märklig
är o Ceti l. Mira, en variabel stjärna, hvars
glans till- och aftager på en tid af i medeltal
331 1/2 dygn och som under denna tid kan växla
mellan 2:a och 10:e storleken. Se Variabla
stjärnor.
(B—d.)

Hvalfisken (ty. Walfisch),
hamnbefästning å en holme utanför Wismar, gaf sig
åt svenskarna under Tott 2 jan. 1632, hvarefter
äfven staden Wismar kapitulerade. Befästningen,
en gammal bastionsskans, förstärktes
därefter, men 1661 var H. så förfallen,
att en ny stjärnskans föreslogs. Från 1664
börjades under Mardefelts tillsyn en del
iståndsättningsarbeten. I nov. 1675 föll H. i
danskarnas händer. 1679 återlämnades H. till
Sverige. 1682—96 uppfördes enligt Dahlberghs
dessein ett rundt, med kasematterade våningar
och öppet takbatteri försedt torn för 24 stycken
och omgifvet af en fyrsidig stenredutt. 19
april 1716 föll H. i de allierades händer,
och 2 febr. 1718 lät konungen i Preussen
spränga H. i luften (se fig. å nästa sida).
L. W:son M.

Hvalfiskfjäll (Os sepiæ), farm. Se Bläckfisk.

Hvalfisklusen, Cyamus Ceti L.,
zool., ett litet kräftdjur, hörande till
ordn. Amphipoda. Kroppen är platt, oval,
med outvecklad bakdel. Å bröstdelen finnas
5 par fötter med skarpa klor; å tredje och
fjärde bröstringen finnas långa säcklika
gälar. Längden är omkr. 1 cm. Hvalfisklusen
lefver som parasit å hvaldjur i nordliga haf.
O. T. S.*

Hvalfjörður, isländsk fjord, som från Faxafjörður
skjuter in i landet omkr. 40 km. åt ö.

Hvalfkappa, bygnk. Se Hvalf, sp. 1397 samt
fig. 27 o. 28.

Hvalfklädsel. Se Bordläggning, skpsb.

Hvalfok, bygnk. Se Hvalf, sp. 1390.

Hvalfring, bygnk. Se Hvalf, sp. 1389.

Hvalfsten, bygnk. Se Hvalf, sp. 1389.

Hvalfstomme, bygnk. Se Hvalf, sp. 1389, 1393—97.

Hvalfsvickel l. Pendentiv, bygnk. Se Hvalf, sp. 1391—92, 1396.

Hvalftimmer, skpsb. Se Häktbalk.

Hvalinge, socken i Hallands
län, Himle härad. 2,964 har. 818 inv. (1908).
H. bildar med Stamnared, Skällinge och Nöslinge
ett regalt pastorat i Göteborgs stift, Varbergs
kontrakt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>