Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1383-1384 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. V. ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Underkäkshalfva af foster af grönlandshvalen, för att visa dess tänder, samt några uttagna tänder.

Fig. 2. Platanista gangetica.

Fig. 3. Hvitfisken.

Fig. 4. Grönlandshvalen (konturteckning).

Fig. 5. Skelett af grönlandshvalen.

Fig. 6. Nordkaparen.

käkarna ett fullständigt tandgarnityr, som
väsentligen öfverensstämmer med tandhvalarnas
(se fig. 1). Men dessa fostrets tänder
genombryta aldrig tandköttet, de upplösas,
försvinna före hvalungens födelse och blifva
således ej i tillfälle att utöfva någon som
helst funktion. Bardhvalarnas tänder äro alltså
typiska rudimentära organ utan det ringaste
gagn för innehafvaren. — De flesta hvaldjurens
föda utgöres af små fiskar, blötdjur och små
kräftdjur. Födan tuggas ej, utan sväljes
hel. I sammanhang härmed står, att magsäcken
har en mycket sammansatt byggnad; den består af
4—5 afdelningar. — Hvaldjuren föda i regel en
unge, som är mycket stor, 1/4 till 1/3 af moderns
längd. Dräktighetstiden är 10—12 månader, hos de
största arter kanske ännu längre. — Hvaldjurens
intelligens synes vara rätt högt utvecklad;
man har flera exempel på, att hvaldjur blifvit
tämda. Moderskärleken är mycket framträdande
hos vissa af dem; modern utsätter stundom sitt
lif för den största fara för att rädda
ungen. Hvaldjuren lefva i allmänhet i hafvet
och äro utbredda öfver hela jordklotet;
endast få arter förekomma regelbundet i sött
vatten. Omkr. 150 lefvande arter äro kända.

H. kunna indelas i tre
underordningar, Archæoceti, Odontoceti,
Mystacoceti. Underordningen Archæoceti, utdöd,
lefde under eocentiden, är ursprungligast byggd
af alla hvaldjur. Den skiljer sig från de öfriga
bl. a. därigenom, att tändernas byggnad bättre
öfverensstämmer med vanliga ryggradsdjurs och
att en tandömsning egt rum; att näsborrarna
ligga längre tillbaka än hos andra hvaldjur
och öfverlagras af väl utbildade näsben; att
kraniet ej är osymmetriskt, att halskotorna ej
äro förkortade eller sammanväxta o. s. v. Hit
höra släktena Zeuglodon, Prozeuglodon o. a.

Underordningen Odontoceti, tandhvalar, har
mer eller mindre enkla tänder, stundom blott
i underkäken; kraniet är mer eller mindre
osymmetriskt; blott en yttre näsöppning finnes;
näsgångarna äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>