Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hus, gård och tomt i staden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meddelas kvinnlig ungdom i skötseln och vården
af ett hem samt i valet och beredandet af
födan. Tanken på att i särskild läroanstalt
meddela dylik undervisning framkom i
Sverige på 1860-talet och resulterade i de
s. k. hushållsskolorna, som dock mest afsågo
utbildandet af tjänarinnor. Först på 1880-talet
tog man steget fullt ut genom att efter utländskt
mönster införa denna undervisning i skolan. 1889
inrättades i Nikolai församlings folkskola i
Stockholm det första skolköket, och sedermera har
skolköksundervisning införts i alla Stockholms
och en stor del af landsortsstädernas folkskolor
(se d. o., pl. V). Staten lämnar sedan 1905 ett
bidrag af högst 600 kr. till folkskola, högre
folkskola och folkhögskola (där de vanligen
benämnas husmoderskolor), som meddelar
undervisning i huslig ekonomi. För att bereda
äfven mindre kommuner på landsbygden tillfälle
till skolköksundervisning ha s. k. vandrande
skolkök anordnats. De flesta landsting och ett
stort antal hushållningssällskap samt några
föreningar och kommuner utsända ett eller flera
sådana kök. Dessa åtnjuta statsunderstöd på samma
grunder som folkskolorna. Äfven i ett stort antal
högre flickskolor finnas skolkök. Staten beviljar
högst 500 kr. till hvarje sådant skolkök,
förutsatt att kommunen ger lika mycket. Fem
statsunderstödda lärarinneutbildningsanstalter
finnas: Högre lärarinneseminariets
hushållsskola och Ateneum, i Stockholm,
Fackskolan för huslig ekonomi, i Uppsala,
Seminariet för huslig ekonomi, i Göteborg, samt
Fredrika-Bremerförbundets landthushållningsskola,
i Rimforsa. Utbildningstiden vid dessa anstalter
är 1 1/2—2 år. Undervisning i huslig ekonomi har
dessutom införts vid en del folkskoleseminarier.
K. Hgrn.
Huslök, bot., benämning på dels taklöken
(Sempervivum tectorum), dels kärleksörten
(Sedum Telephium).
Husman. 1. I Sverige fordom benämning på
en krigare, som tillhörde konungens lifvakt
("konungens hus- och följemän"). Ordet nyttjades
sedermera i betydelse af inhyseshjon (se d. o.).
— Gatehusman Se Gatehus. —
2. (No. husmand) kallades i äldre tider i Norge
den arbetare, som bodde hos bonden på dennes
gård, och motsvarade närmast den nu brukliga
benämningen "inderst". — Numera betecknar ordet
en bonde, som för sin lifstid, på vissa år eller
på obestämd tid erhållit brukningsrätt till
ett stycke ej särskildt taxerad jord, som lyder
under skattlagd gård, mot skyldighet att erlägga
en årlig afgift till egaren eller att mot
dagspenning och kost förrätta arbete på gården
vissa dagar i veckan, men ändringar ha varit
ifrågasatta. Husmansväsendet i Norge är ordnadt
genom lagen af 24 sept. 1851. Jordhusmännens
klass är stadd i sjunkande. Under
landtbrukets allt större uppsving vid
början af 1800-talet visade folkräkningen
1801 ej mindre än 159,000 pers. tillhörande
endast denna klass. Vid folkräkningen 1855
uppgick antalet husmän med jord till 65,000
familjeförsörjare. Senare har själfegarnas
klass vuxit fram, och vid sista folkräkningen
(1900) voro de själfförsörjande husmännen
27,260, hvaraf 2,692 kvinnor; antalet försörjda
familjemedlemmar utgjorde 49,160. Jfr I. C. Lous’
prisbelönade arbete "Om husmandsvæsenet" (1851).
1. Kbg. 2. O. A. Ö.
Husmanskost. Se Födoämnen, sp. 352.
Husmansskatt, kam., en afgäld af grundskattenatur
i Bohuslän (del af silfverskatten), som årligen uttogs
af strandsittare och innehafvare af torplägenheter. Upphörde
fr. o. m. 1845 års ingång.
Kbg.
Husmaskar, zool. Se Nattsländor.
Husmedel. Se Huskurer.
Husmoderskola. Se Huslig ekonomi.
Husmusen, zool. Se Råttsläktet.
Husnäbbmusen, zool. Se Näbbmössen.
Hus- och byggnadsskatt. Se Grundskatt.
Hus- och Fenix-orden. Se Ordnar.
Hus- och följemän, i forna tider den svenske
konungens lifvakt och tillika hans enda rytteri
intill "världsliga frälsets" inrättande,
omkr. 1280.
Kbg.
Hus och grund, jur. Se Jord, hus och grund.
Hus och tomt i staden l. Hus, tomt och jord i
staden l. Hus, gård och tomt i staden l. liknande
uttryck användas i vårt äldre lagspråk för att
beteckna fastigheter i stad, såväl bebyggda som
obebyggda, företrädesvis inom det s. k. planlagda
området (jfr Stadsplan). För stadens icke
planlagda område begagnas sådana uttryck som
stadens mark e. d. Jfr Jord, hus och grund.
C. G. Bj.
Huspredikant, en i enskild adlig familj
anställd präst. Seden att hålla huspräst
härleder sig från medeltiden. I 1686
års kyrkolag beviljas denna rättighet åt
medlemmar af ridderskapet och adeln. Dock
värnar kyrkolagen samtidigt om den allmänna
gudstjänsten och uppställer vissa villkor vid
kallandet af huspredikant. Vederbörande skulle
för biskop och domkapitel uppgifva skäl för
kallandet. Huspredikanten skulle få göra tjänst,
endast då sjukdom eller "andra lagliga orsaker"
lade hinder i vägen för kyrkobesök, och då
samtidigt med den allmänna gudstjänsten. Den,
som brukade sådan präst, fick af denna orsak
icke "minska eller afkorta något i den
rättighet, som kyrkoherden och kapellanerna
tillkommer", ej heller fick han förskjuta
den antagne prästen, "så länge han väl och
skickeligen sig förhåller". Huspredikanten
skulle åtnjuta befordran inom sitt stift i
vanlig ordning. Enligt ett senare k. bref
skulle kallelse af huspräst vara åtföljd af
skriftligt kontrakt om tjänst, lön och underhåll,
undertecknadt af bägge parter. Befogenheten
att kalla huspredikant inskränktes längre
fram genom upprepade förordningar "till
sådana besuttne medlemmar af ridderskapet
och adeln, hvilka antingen för ålder eller
sjuklighet eller ork i anseende därtill, att
deras gårdar äro från kyrkorna vida aflägsna,
icke kunna den allmänna gudstjänsten bevista",
och den torde numera knappast göras gällande.
E. M. R.
Husrannsakan, jur. Hemmets okränkbarhet är en
medborgerlig rätt. Icke dess mindre är en hvar
pliktig att under vissa förutsättningar medgifva
tillträde till det hus, som han bebor eller öfver
hvilket han förfogar, och tillåta undersökning
af detsamma, s. k. husrannsakan. Ändamålet
med en sådan åtgärd är att efterspana en
för brott misstänkt person eller föremål,
som kunna tjäna till upplysning angående en
förbrytelse. Den utländska lagstiftningen ger
i allmänhet noggranna regler om rätten att
företaga husrannsakan och om sättet att därvid
gå till väga, afsedda att så mycket som möjligt
trygga den medborgerliga friheten. Den svenska
rätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
