Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1287-1288 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humboldtakademien ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Aromen härrör af en flyktig olja, den bittra
smaken af s. k. lupulin- eller humlebittersyra,
ett kristalliniskt, ganska giftigt ämne, som,
insprutadt i blodet hos högre djur, i dos af
få centigram häftigt retar andningscentrum
och därefter förlamar detta och dödar genom
kväfning. De i öl ingående humlebeståndsdelarna
äro dock giftfria, i det att lupulinsyran
mycket lätt förändras. Det är de så förändrade
humleprodukterna, som gifva den något beska
smaken åt öl och maltdrycker i allmänhet samt
bidraga till deras hållbarhet. God humle är
gulgrön till färgen och rik på körtlar. "Glandulæ
lupuli" blifva småningom bruna och utveckla då
lukt af valeriansyra, hvilket inträffar snart
nog, om dessa körtlar icke förvaras skyddade
för luft och ljus. Humle nyttjas i stora massor
i nutidens bryggerier. Det fanns dock en tid,
då användandet af humle var förbjudet i England,
emedan den var "en förbannad ört", som ansågs
vara orsak till mycket ondt. Förbudet måste
dock snart upphäfvas. I medicinen ha "glandulæ
lupuli" förr nyttjats vid sjukdomar i urinvägarna
och vid retningstillstånd i de manliga
könsorganen, men de ha numera som osäkra eller
rent overksamma icke någon användning. De unga
humleskotten användas som sparris. H. japonicus
Sieb. et Zucc., japansk humle, inhemsk i
Öst-Asien, saknar lupulinkörtlar, men odlas i
flera varieteter som en mycket hastigt växande
prydnadsväxt till beklädning af verandor o. d. Om
spansk humle se Origanum. Se vidare art. Öl.
O. T. S. (G. L—m. C. G. S.)

Humlebagge, zool. Se Guldbaggar,
sp. 588.

Humlebittersyra. Se Humle.

Humleblomma, bot., blomma, som är
anpassad till pollination genom humlor,
t. ex. Aconitum-arternas blommor (se Aconitum),
som i sin byggnad äro så noga anpassade till
besök af humlor, att växtsläktet förekommer
endast i de trakter af världen, där humlor
finnas.
G. L—m.

Humleblomster, bot., namn på Geum rivale.

Humlebok, bot. Se Ostrya.

Humlebæk, danskt fiskeläge vid Öresund,
7 km. s. v. om Helsingör. Hafsbad. 4
aug. (n. st.) 1700 landsteg Karl XII med sin
här vid H. och tvang därigenom Fredrik IV att
ingå förlikning. "Descenten" egde rum under
"direction" af generalkvartermästare Stuart,
hvilken, fastän genast i början sårad, från
en båt ledde det hela. Danska stranden var
späckad med infanterilinjer och batterier, men
svenskarna undandrefvo besättningarna i dessa
försvarsverk, som därefter besattes, hvarjämte
nya retranchement genast började uppkastas och
fullbordades redan på morgonen den 5. Sedan den
först landsatta styrkan ökats till omkr. 11,000
man, var det Karl XII:s afsikt att belägra
Köpenhamn, men han hejdades af underrättelsen
om, att fred 18 aug. slutits mellan Danmark
och Holstein.
E. Ebg. L. W:son M.

Fig. 1. Den forna "rotundan" i Humlegården.

Humlegården, en kronan tillhörig park på
Östermalm i Stockholm, anlades enligt k. br. 22
jan. 1619 inom det område, som tillhörde den
kungliga ladugården vid Stockholm. Den var,
som namnet anger, först en humlegård, men blef
snart en stor frukt- och köksträdgård. Enligt
ett inventarium från 1661 funnos där bl. a. 709
äppelträd, 203 päronträd, 494 körsbärsträd,
241 plommonträd, vidare häckar med stickelbärs-
och vinbärsbuskar och en mängd sängar med lök,
morötter, blomkål m. m.; dessutom voro också
planterade 213 lindar jämte ett
fåtal aspar, almar och lönnar. Från drottning
Kristinas tid användes Humlegården äfven som
kunglig lustpark; särskildt lär Karl XI:s gemål,
Ulrika Eleonora, ofta ha besökt den med sina
barn och skall där ha låtit uppföra ett lusthus
i midten, sedermera kalladt "rotundan" (se fig. 1).
På 1700-talet blef Humlegården tillgänglig för
allmänheten, och från 1773 användes rotundan
några år som teater, där bl. a. Holbergs och
Hallmans stycken spelades. 1787 uppläts norra
delen af Humlegården på tio år och 1792 hela
parken på trettio år åt polismästaren, sedermera
underståthållaren Henrik Liljensparre, hans
arfvingar och rättsinnehafvare mot skyldighet
bl. a. att efter hand därstädes anlägga en
engelsk trädgård. Efter trettioårsperiodens slut,
således 1822, erhöll chefen för artilleriet,
enligt k. br. 15 febr. 1820, besittningsrätten
till Humlegården som boställslägenhet, och
höafkastningen anslogs till underhåll af hans
hästar, men på samma gång föreskrefs, att parken
skulle 1 maj—1 nov. hållas för allmänheten,
utan afgift tillgänglig alla dagar. En
sommarteater (i parkens västra del; invigd
1851), karuseller, lindansning, fyrverkerier
m. m. bidrogo att där framkalla ett muntert
folklif. Emellertid förspordes klagomål öfver,
att Humlegården icke vore på ett ändamålsenligt
sätt ordnad till allmän promenadplats, och
detta gaf anledning till, att på 1860-talet
fråga uppstod om Humlegårdens upplåtande till
Stockholms stad, hvilket också skedde 1869, till
att börja med dock endast på ett år i sänder
och mot en arrendesumma af 1,500 rdr. Enligt nu
gällande kontrakt, upprättadt enligt k. br. 19
april 1877, med en ändring 1895, är däremot
Humlegården tills vidare och med förbehåll af
tio års ömsesidig uppsägning till Stockholms
stad upplåten utan afgift, med förbindelse
för staden att underhålla densamma i ett efter
tidens fordringar afpassadt prydligt skick
som en för allmänheten utan afgift tillgänglig
promenadplats. Sedan Stockholms stad sålunda fått
nyttjanderätten åt sig öfverlåten, har parken
undergått en fullständig omdaning. Alla de gamla
byggningarna ha borttagits; vårdade gräsplaner
med träd och blomstergrupper göra nu Humlegården
till en synnerligen vacker promenadplats (se
fig. 2). I södra delen är i en 1871—77 uppförd
byggnad kungl. biblioteket inrymdt. På den gamla
rotundans plats har 1885 rests en staty af Linné
(af Fr. Kjellberg; statyn är synlig å fig. 2)
och 1892 på Floras kulle i nordöstra hörnet
en staty af Scheele (af J. Börjeson); dessutom
uppsattes 1895

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>