Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hornborga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rationalismens förkämpar i slutet af 18:e
årh. Han tillät sig att i sina föreläsningar
för blifvande präster skämta med berättelserna
om Jesu underverk, men fick likväl 1822 biskops
rang. — 2. Kristian H., den föregåendes kusin,
dansk filosof, f. 1759, d. 1793, var den förste,
som i Danmark gjorde Kants filosofi känd, i det
han, hemkommen från en utländsk resa (1791),
började föreläsa öfver Kants "Kritik der reinen
vernunft". Postumt utgåfvos K. H:s efterladte
philosophiske skrifter (1795; ty. öfv.).
1 o. 2. C. R.*
Horneman [hå’rne-]. 1. Kristian H., dansk
målare, f. 1765 i Köpenhamn, d. 1844, studerade
vid konstakademien därstädes, utbildade sig
under en sextonårig vistelse i utlandet till en
skicklig och ansedd miniatyrmålare. 1805 blef
han medlem af konstakademien. — 2. Johan Ole
Emil H., den föregåendes son, dansk tonsättare,
f. 1809 i Köpenhamn, d. där 1870, öppnade 1844
där en musikhandel (sedermera "H. & Erslev"). Han
blef i sitt hemland populär genom sina melodiösa
pianostycken och sånger. Bl. a. komponerade han
musiken till P. Fabers "Den tapre landsoldat". —
3. Kristian Frederik Emil H., son till H. 2,
dansk tonsättare, f. 1840 i Köpenhamn,
d. där 1906, elev af Moscheles, Richter,
Hauptmann m. fl. vid Leipzigs konservatorium,
öppnade i Köpenhamn en musikhandel, stiftade
med andra musiksällskapet "Euterpe" (1864),
som han dirigerade, och 1874 med O. Malling
"Koncertforeningen" samt 1880 ett musikinstitut
och fick 1888 professors titel. Hans
opera Aladdin, som innehåller åtskilligt af
värde, gafs 1888 i Köpenhamn med A. Ödmann i
titelrollen. Han komponerade vidare körverket
Kalanus, musik till Drachmanns Esther (1889),
Calderóns "Dommeren i Zalamea", sånger och
duetter m. m. Hans personlighet egde mycken
gemytlig originalitet. H. deltog som dirigent
i 2:a nordiska musikfesten i Stockholm 1897.
1. Ph. W.* 2 o. 3. A. L. (E. F—t.)
Hornemann [hå’rne-]. 1. Jens Wilken H., broder
till filosofen Kr. Horneman (se ofvan), dansk
botanist, f. 6 mars 1770, d. 30 juli 1841,
blef 1801, efter en treårig utländsk resa,
lektor vid botaniska trädgården i Köpenhamn,
1808 e. o. och 1817 ord. professor i botanik
vid universitetet. 1829 blef han etatsråd. Bland
hans skrifter må nämnas Forsög til en dansk
ökonomisk plantelære (1796; 3:e uppl. 1821—38)
och Hortus regius botanicus hafniensis (1813—15;
suppl. 1819—22). Därjämte utgaf han häftena 22—39
af "Flora danica" (1806—40). — 2. Klaus Jakob
Emil H., den föregåendes son, dansk läkare,
f. 19 april 1810, d. 16 juni 1890, blef 1834
med. kandidat och tog 1839 doktorsgraden samt
var sedan praktiserande läkare i Köpenhamn till
sin död. Han sökte tidigt med stor ifver väcka
intresse för den offentliga hälsovården och
var under koleraepidemien 1853 som stiftare och
ordf. för läkarföreningen den egentlige ledaren
vid kampen mot farsoten. H. verkade sedan för
byggande af sunda arbetarbostäder, var 1865—80
medl. af sundhetskollegiet och stiftade 1879
Selskab for sundhedsplejen samt utgaf tidskriften
"Hygieiniske meddelelser" (11 bd, 1856—80).
1. o. 2. E. Ebg.
Hornera Lmx, zool., paleont., ett i krit-,
tertiär- och nutiden lefvande, till Cyclostomata
hörande bryozosläkte. Djurhusens mynningar finnas endast
på koloniens ena sida, vanligtvis strödda eller
i svagt utpräglade tvärrader; denna sida är utan
köl; baksidan är fårad och försedd med små porer.
A. Hng.
Horners lag [hå’rnersj, en efter den schweiziske
ögonläkaren Friedrich Horner (f. 1831,
d. 1886) uppkallad regel för färgblindhetens
ärftlighet. Se Färgblindhet, sp. 279.
Hornes [håra]. Se Hoorn, Ph. II de M.-N.
Horne skans, i Skåne vid Helgesjöns södra
ända, byggdes af Dahlbergh i maj 1678
under Kristianstads belägring. Efter
stadens intagande raserades H.
L. W:son M.
Horne Tooke [hå̄’n tō’k], John, engelsk politiker
och språkforskare, f. 1736, d. 1812, inträdde
1760 i det andliga ståndet och köpte sig en
kyrkoherdebeställning i grefsk. Kent, hvilken
han mest lät en hjälppräst sköta. I Paris gjorde
H. 1765 bekantskap med John Wilkes (se d. o.),
vid hvars val till underhusledamot han mycket
bidrog (1768), men med hvilken han 1770 råkade
i en bitter strid. Äfven med den fruktansvärde
pseudonyme författaren Junius låg H. i fejd
och kämpade ej utan framgång. Han afsade
sig 1773 sin prästsyssla och började studera
juridik. H. uppträdde ock med mycken skärpa
mot engelska styrelsens politik rörande de
nordamerikanska kolonierna och öppnade sommaren
1775 en subskription "till understöd för änkorna,
barnen och de åldriga föräldrarna till våra
älskade amerikanska medundersåtar", hvilka vid
Lexington "omänskligt mördats af konungens
trupper", blott därför att de "föredragit
döden framför slafveriet". Uttrycken i detta
upprop till hjälp kostade honom tolf månaders
fängelse. Detta hindrade ej, att han med ifver
ånyo kastade sig i politiken och arbetade för
en parlamentsreform. 1794 anklagades han för
högförräderi, men blef efter ett af stort lugn
och oförskräckthet utmärkt försvar frikänd. 1801
blef han genom en rik väns inflytande invald
i parlamentet för den bekanta "köpingen"
Old Sarum. Ett försök att få valet förklaradt
ogiltigt misslyckades, men s. å. genomdrefs
en lag, som förklarade prästmän ovalbara till
underhuset, och därmed var H:s parlamentariska
bana för framtiden stängd. H. utgaf bl. a. Epea
pteroenta, or the diversions of Purley, ett
intressant, ehuru nu föråldradt, språkligt
arbete (1786, flera uppl.), samt den politiska
stridsskriften Two pairs of portraits (1788). —
H. hette ursprungligen blott Horne, men tillade
1782 till sitt eget en väns namn Tooke. Jfr
A. Stephens, "Memoirs of John Horne Tooke"
(2 bd, 1813).
A. B. B. (V. S—g.)
Horne-öarna. Se Hoorne-öarna.
Hornfiskar, Balistina l. Balistidæ, zool.,
en grupp af fam. Sclerodermi af ordningen
Plectognathi (se Fastkäkar), bland
fiskarna. Från öfriga grupper af familjen,
t. ex. koffertfiskarna (Ostraciontina), skilja
de sig därigenom, att de ha sammantryckt kropp,
täckt af rörliga plåtar eller af små fjäll, en
till tre taggar i ryggfenan och antingen inga
eller rudimentära bukfenor. Af hithörande släkten
är Balistes mest kändt, som har tre taggar i
ryggfenan, af hvilka den främsta är sågad på
framsidan som en fil, hvaraf engelska namnet
file-fishes ("filfiskar"). Öfver trettio arter
äro kända från de varma hafven. Ett par af dessa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
