Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holbach ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För de dåliga tidernas skull lämnade H. 1526
hustru och barn i Basel och reste till London,
med rekommendation från Erasmus till den
engelske statsmannen Thomas More. I London blef
H. uteslutande porträttmålare. Främst målade
han sir Th. More och dennes familj (den förres
porträtt af 1527 finnes i enskild ego i England;
en stor vattenfärgsbild med hela familjen,
10 figurer, är förkommen, men originalskissen
ses i Basels museum). Andra lika mästerliga
porträtt äro t. ex. det af ärkebiskop Warham i
Canterbury, hvaraf en replik finnes i Louvre,
och en studie bland 87 med färgad krita utförda
porträtteckningar i Windsors bibliotek; vidare
de 1527—28 utförda bilderna af Thomas Godsalve
och hans son John (i Dresden), af sir Henry
Guildford som kunglig stallmästare (i Windsor)
samt af astronomen N. Kratzer och Sir Henry
Wyatt (bägge i Louvre). — Mellan 1528 och 1532
var H. åter i Basel under ifrig verksamhet. Han
fullbordade då sina arbeten i rådhussalen på ett
sätt, hvarom ett par bibehållna originalskisser
bär vittne, nämligen som en af alla tiders
största historie- och monumentalmålare. Den
ena skissen framställer Israels sändebud inför
konung Rehabeam, en komposition i strängaste
stil, den andra mötet mellan profeten Samuel och
Saul, i spetsen för sin här efter fälttåget mot
amalekiterna. För öfrigt målade H. i Basel flera
porträtt, såsom (ännu en gång) Erasmus (1530, nu
i Parma) och Melanchthon (1529, nu i Hannover)
samt sin hustru och sina barn (nu i Basel),
hvarjämte han sannolikt då utförde det träsnitt,
"Erasmus im gehäus", som framställer den lärde
vännen under en renässansbåge, med högra handen
hvilande på en satyrherm. — H. återvände till
England 1532 och målade där både monumentala
bilder och porträtt. Till de förra fick han
beställning af köpmännen i det hanseatiska
gillehuset ("The steelyard") i London, i det
han först 1533 vid Henrik VIII:s kröning åt dem
utförde en festdekoration och sedan målade två
stora friser i deras högtidssal, framställande
rikedomens och fattigdomens triumf i allegoriska
tåg, efter Mantegnas och Dürers förebilder. Dessa
allegorier äro förlorade; men originalskissen
till den förra af dem finnes i Louvre, och den
senares innehåll är kändt genom små kopior och
stick. Af porträtterade personer må främst nämnas
konung Henrik VIII (se d. o., fig.), i hvars
tjänst H. inträdde 1536. För hans räkning utförde
H. 1537 en stor väggmålning, som brann 1698, men
är känd genom en liten kopia i Hampton court. Den
framställde Henrik med gemål och föräldrar, alla,
men i synnerhet den förstnämnde, skildrade med en
lefvande kraft, som enligt samtidas vittnesbörd
verkade rent förskräckande. "Man trodde sig se
den fruktade monarken lifslefvande". Likaledes
målade han konungen för barberargillet i London
i en figurrik tafla på trä, som ännu finnes
i behåll, men som är starkt restaurerad och
fullbordad af en underordnad målare. Slutligen
har han äfven flera gånger i träsnitt skildrat
konungen, hvilken han dessutom tjänade dels med
teckningar och snitt i hans reformatoriska kamp
mot Rom, såsom i den "satiriska passionen"
(16 blad af denna följd stuckna i koppar
af W. Hollar), dels med utkast för plastisk
konstindustri i renässansstil. Af de efter 1532
utförda porträtten må de förnämsta här påpekas:
först och främst bilderna
af köpmännen i det hanseatiska gillet, utmärkande
sig för den omsorg, hvarmed de stillebensartade
småsakerna i det omgifvande rummet äro utförda,
t. ex. porträttet af Georg Gisze (1532, nu i
Berlin) samt liknande bilder i Wien, München,
Windsor castle och Braunschweig, alla på det
värdigaste sätt återgifvande personligheten;
därnäst porträtt af personer vid hofvet, såsom af
drottning Johanna (i Wien) och prinsen af Wales
(i Hannover), några äfven utförda i miniatyr,
såsom de af konungen själf och drottning
Katarina Howard; vidare stora oljebilder på trä
af den engelska adeln, såsom af den kunglige
falkeneraren Robert Cheseman (i Haag), Lady
Vaux (i Hampton court och i Prag), sir Richard
Southwell (1536, i Uffizi i Florens) och hertigen
af Norfolk (i Windsor castle). Till H:s största
mästerverk höra två porträtt från denna engelska
tid, nämligen en bröstbild af en obekant man, som
den engelske målaren Millais 1871 insände till
Holbein-utställningen i Dresden, och den berömda
bilden af Sieur de Morette i Dresden. — 1538
besökte H. ännu en gång Basel och sin där boende
familj. Rådet därstädes sökte förgäfves hålla
honom kvar; han återvände till sin glänsande
ställning i London. Där målade han 1542 en
ung man med en falk på handen (en af de bästa
målningarna i Haag) och 1543 sitt själfporträtt,
hvartill utkastet förvaras i Uffizi i Florens,
medan det utförda miniatyroriginalet existerar
blott i kopior.
H. bildade ingen skola och efterlämnade ej
några egentliga lärjungar; men han var i flera
hänseenden en af alla tiders ypperste mästare,
hvilken, jämte det att han rönte ett afgjordt
inflytande från den italienska renässansen,
särskildt sådan den visade sig hos Mantegna,
och äfven af den samtida flandriska skolans
teknik, dock i det stora hela förblef sitt
tyska ursprung trogen och visade sig vara
framvuxen ur den konst, som tillhörde hans
fädernestad. Också betraktas han med allt
skäl som Tysklands stolthet. Ett fjärdedels
sekel yngre än Dürer, med hvilken han i
afseende på genialiteten f. ö. kan jämföras,
nådde han på grund af flera sammanträffande
lyckliga omständigheter en friare utveckling än
denne. Dit hörde först den schwabiska skolans
mera allmänligt humana karaktär, hvartill kom,
att de former, efter hvilka Dürer under hela
sitt lif kämpade, lågo som ett färdigt arf
redo att tillträdas af H., hvilken också i
det hela var en mera objektiv och fri ande
än den subjektive, inåtvände Dürer. Slutligen
stod äfven H. fullt inne i den nya tiden, med
medeltiden bakom sig, och kunde egna sig åt ett
själsutvecklande monumentalmåleri, hvartill
han fann god anledning, under det Dürer fick
inskränka sig till att nedlägga sina största
idéer i kopparsticket. Ett olyckligt öde har
tillintetgjort alla H:s väggmålningar, och vi
känna honom nu mest som porträttmålare; men i
detta fack är han en af världens yppersta, såväl
i enkel och skarpsynt naturtrogen uppfattning som
i storartad och fri behandling, och äfvenså hör
han till alla tiders förste historiemålare. Icke
minst beundransvärda äro H:s teckningar för
bokillustration, bilderna till bibeln och
dödsdansen. — Jfr K. van Mander, "Schilderboek"
(1604), A. Woltmann. "Hans Holbein und seine
zeit" (2:a uppl. 1874—76), R. W. Wornums,
"Some account of the life and works of Holbein"
(1867) och "Geschichte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
