Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 929-930 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hofkapellist ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

opposition mot naturalism och impressionism och
påyrkade en "förnämare", mera koncentrerad, mera
strängt formfulländad diktning, ånyo åberopande
det gamla slagordet "konsten för konstens skull",
en ungtysk nyromantik, för hvilken H. är den mest
typiske representanten, liksom han är dess mest
borne lyriker. H., som ursprungligen framträdde
under pseudonymerna Teophil Morren och Loris,
företer i sin konstnärspersonlighet
en förening af mystisk-sinnliga och starkt
artistiska moment. I sin diktning — som
f. ö. är påverkad från så olika håll som
Goethe och J. P. Jacobsen — röjer H. en stark
subjektivitet, han använder gärna den italienska
renässansens strofbildningar. H. har utom sin
lyrik (Gesammelte gedichte, 1907) framträdt
äfven som dramatiker; bl. a. Teater in versen
(1899), Der tor und der tod (1900), Der tod des
Tizian (1901) samt Kleine dramen (däribland Das
bergwerk zu Falun, 1906). Mest framgång har dock
hans intelligenta omdiktning af ett antikt motiv
(från Sofokles), Elektra (1903), vunnit. H. har
vidare bearbetat Otways "Das gerettete Venedig"
(1905) och Oidipussagan (s. å.). Dessutom
har han utgifvit ett antal essayer, som
offentliggöras i en 4 bd stark samling
Prosaische schriften (1907 ff.). H. intager en
framskjuten plats i den yngsta tyska litteraturen
och har öfvat inflytande äfven på nordiska
litterära företeelser. Se A. Moeller-Bruck, "Die
moderne litteratur" (1902), E. Sulger-Gebing,
"H. v. H." (1905), Köllmann, "H. v. H." (1907),
och Lublinski, "Der ausgang der Moderne" (1909).
K. W—g.


Hofmannswaldau [håf-], Christian
Hofmann von, tysk skald, en bland stiftarna
af den andra schlesiska skaldeskolan, f. 1617
i Breslau, d. 1679 i Berlin, studerade juridik
i Leiden, blef rådsherre i sin fädernestad,
kejserligt råd och president i rådskollegium i
Breslau. H. var en man af omfattande bildning och
stor affärsskicklighet. Som skald förgudades
han af sina samtida, men eftervärlden
förebrår honom med rätta att ha infört de
italienske marinisternas svulst samt antites-
och bildprål i tyska poesien. Hans sliskiga
sirlighet och sökta uttryck slogo ofta öfver
i det löjliga. Därjämte var han den förste,
som i Tyskland fullkomligt afsiktligt anslog en
raffineradt sinnlig ton. Därom vittna i synnerhet
hans Galante gelegenheitsgedichte och hans till
en del efter Marini bildade "heroider", hvilka
han utgaf under titeln Kuriose heldenbriefe
und andere herrliche gedichte (1673; "Hjeltebref
och några andre sinrike poetiske dikter",
1700). Han öfversatte Théophiles "Socrate
mourant" på blandad vers och prosa samt Guarinis
"Pastor fido". 1678 utkom en fullständig upplaga
af hans tyska öfversättningar och dikter. En
antologi, utg. af B. Neukirch, af hans och andra
tyska författares skrifter utkom 1695—1727 (ny
uppl. 1734). Ett urval af hans dikter förekommer
i Kürschners "Deutsche nationallitteratur"
(bd 36). Se Ettlinger, "C. H. v. H." (1891).

Hofmanns violett. Se Anilinfärger, sp. 1033.

Hofmantorp [håv-], socken i Kronobergs
län, Konga härad. 16,598 har. 3,276
inv. (1908). H. bildar med Furuby ett konsist.
pastorat i Växjö stift, Konga kontrakt.

Hofmarskalk, ämbetsman, som har högsta inseendet
öfver ekonomien vid ett hof. Chefen för den inre
hushållningen vid konungens hof bär i Sverige
titeln förste hofmarskalk och står i spetsen
för hofmarskalksämbetet, under hvilket lyda 1
intendent vid husgerådskammaren, 1 intendent
vid konungens konstsamlingar, 1 hofkamrerare,
1 ekonomiförvaltare, 1 ekonomibokhållare, 1
hoffurir och åldfrun på Stockholms slott. Titeln
hofmarskalk förlänas äfven, och det är det
vanligaste, utan att åtföljas af något ämbete.

Hofmarskalksämbetet. Se Hofmarskalk.

Hofmeister [hå̄fmajster], Wilhelm, tysk botanist,
f. 1824 i Leipzig, d. 1877, blef 1863 professor i
botanik i Heidelberg och 1872 i Tübingen. H. blef
1869 led. af sv. Vet. akad. Hans vetenskapliga
undersökningar rörde sig väsentligen om
växternas befruktning och utvecklingshistoria
(Die entstehung des embryo der phanerogamen,
1849, Vergleichende untersuchungen der keimung,
entfaltung und fruchtbildung höherer kryptogamen
und der samenbildung der coniferen, 1851). I
förening med De Bary och Sachs utgaf han
"Handbuch der physiologischen botanik", i hvilken
han själf skref första bandet: Die lehre von
der pflanzenzelle och Allgemeine morphologie der
gewächse (1867—68). Jfr Botanik, sp. 1306.
(T. K.)

Hofmekanismen [hω̄v-], veter. Se Hof.

Hofmeyr [håf-], Jan Hendrik, sydafrikansk
statsman, f. 4 juli 1845 i Kapstaden, egnade
sig åt tidningsmannayrket, invaldes 1879
i Kapkoloniens parlament, blef där nästan
omedelbart afrikander-partiets inflytelserikaste
ledare (jfr Afrikander-Bond) samt
har alltsedan dess varit den främste politiske
representanten för det holländska folkelementet
i kolonien ("Kap-boerna"). H. har emellertid
alltid undandragit sig regeringsansvar —
endast en kort tid (maj—nov. 1881) satt han
som minister utan portfölj (i ministären
Scanlen) —, och officiella uppdrag har han
städse afböjt med undantag för medlemskapet
i Kapkoloniens delegation till den första
interkoloniala konferensen i London 1887 och
kolonialkonferensen i Ottawa 1894. I Afrikander
Bond var hans vilja länge lag, och han kunde
därigenom, särskildt under 1880-talet, efter
behag till- och afsätta ministärer. H. gynnade
till en början Krügers politik i Transvaal,
särskildt 1884 vid Transvaalboernas försök att
vinna fotfäste i Betsjuanaland, men blef med
åren betänksam gentemot Krügers mot det brittiska
väldet i Syd-Afrika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>