- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
925-926

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hofkapellist ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hofman, en vid hofvet tjänstgörande kavaljer;
person, som i sitt uppträdande lägger i dagen
den utsökta takt och smidighet, som, enligt den
allmänna föreställningen, äro rådande vid ett
hof. — I äldre tider benämndes frälsemännen,
hvilka voro förpliktade till konungatjänst,
i motsats till odalmännen, för hofmän. Se
Frälseman.

Hofman (Hoffman), Sven, uppviglare, var bördig
från Västergötland och vann i sin hembygd,
där han var rusthållare, ett ganska betydligt
inflytande som skicklig bondadvokat. Han valdes
af allmogen i Vedens härad 1765 till riksdagsman;
men valet kasserades af bondeståndet vid
riksdagens början, emedan H. af Göta hofrätt
för en af honom som ombud förd, oskälig
rättegång blifvit förklarad ovärdig att föra
andras talan. Två gånger blef han omvald, men
bondeståndet vägrade fortfarande att emottaga
honom. H., som genom de dryga utgifterna för
de upprepade resorna till Stockholm blifvit
ruinerad, upptändes af det bittraste hat till
bondeståndets flertal och beslöt att söka
verkställa en statshvälfning. Han lyckades
äfven i Borgstena socken i Älfsborgs län samla
en skara af 500 à 600 missnöjda bönder, och
med denna ryckte han 12 maj 1766 söderut. Men
så snart bönderna märkte, att H. icke ens i
grannsocknarna hade att vänta något understöd,
öfvergåfvo de honom. H. själf sökte då fly,
men blef fasttagen och förd till Borås (15 maj
s. å.). Det misslyckade företaget uppväckte
stora farhågor hos mösspartiet, som hade
fått makten vid riksdagen. En extra hofrätt
förordnades att på ort och ställe rannsaka
om upproret, och en ständernas kommission
tillsattes för att undersöka, om H. haft
några förbindelser i hufvudstaden. I Borås
och Stockholm förhördes H. och underkastades
tortyr, emedan man misstänkte, att han haft
några förnämare medbrottslingar, men han kunde
därom ej öfverbevisas. H. dömdes emellertid
till döden och afrättades i Stockholm 1766. Af
hans medbrottslingar dömdes 2 till döden och
39 till spö, straffarbete o. d. H. är hjälten
i O. Rudbecks komiska hjältedikt "Boråsiaden".
(L. S.)

Hofman [hå’f-]. 1. Hans de H., dansk
historiker, f. 1713, d. 1793, blef 1760
president i Fredericia och 1773 amtman i
Koldinghus amt samt 1774 konferensråd. H. är
i synnerhet känd genom
Samlinger af publique og private stiftelser, fundationer, gavebreve
o. s. v. (vanligen kalladt "H:s Fundatser",
11 bd, 1755—80). Därjämte utgaf han de fyra
sista banden af sin svåger E. Pontoppidans
"Danske atlas" (1768–81). —
2. Tycho de H., den föregåendes broder, f. 1714,
d. 1754, höjesteretsassessor 1750, författade
Portraits historiques des hommes illustres de Dannemark (1746;
utg. på danska, med förbättringar och tillägg,
af Sandvig, "Historiske efterretninger om velfortjente danske adelsmænd", 3 bd, 1777—79).
— 3. H.-Bang, den föregåendes
systerdotters son. Se följande art. 1.
E. Ebg.

Hofman [hå’f-], H.-Bang. 1. Niels H., dansk
naturforskare och landtbrukare, f. 1776, d. 1855,
systerdotters son till Hans och Tycho de Hofman
(se föreg. art.), insattes 1784 till innehafvare
af det af dessas broder Niels stiftade stamhuset
Hofmansgave på Fyn och öfvertog 1801 skötseln
af detsamma. H. författade flera botaniska
afhandlingar, understödde unga vetenskapsmän
och arbetade för jordbrukets höjande.
— 2. Niels Erik H., den föregåendes son, f. 1803,
d. 1886, var 1831—42 schäferidirektör i Sverige, men öfvertog
därefter arrendet af Hofmansgave och inrättade
där (1845) en landtbruksskola, som verkade i 10 år
och var mycket besökt. Efter faderns död blef han
innehafvare af stamhuset. H. var en produktiv
landtbruksförfattare (1850—56 utgaf han
Meddelelser for landmænd, 3 bd)
och verkade för förbättringar i de mindre
jordbrukarnas ställning, för fruktträdsodling,
för införandet af nya gräsarter och nya
landtbruksmaskiner ("den svenska harfven").
1—2. E. Ebg.

Hofman-Bang. Se föregående art.

illustration placeholder

Hofmann [hå̄f-], Johann Christian Konrad von,
tysk teolog, f. 1810 i Nürnberg, d. 1877
i Erlangen, blef 1841 e. o. professor där
och 1842 ord. professor i Rostock samt 1845
åter i Erlangen. Genom H:s återkomst till
Erlangen inleddes en blomstringsperiod i
stadens universitet. Han erhöll 1857 adlig
värdighet och invaldes 1863 i Bajerns andra
kammare, där han slöt sig till det nationella
framstegspartiet. H:s teologiska ståndpunkt
är strängt luthersk, ehuru han icke undgått
all misstanke för bristande renlärighet. I
sin vetenskapliga metod är han framför allt
historiker. Detta framträder tydligt redan
i hans första större arbete,
Weissagung und erfüllung (2 bd, 1841—44).
Han betraktar där den heliga historien och
bibeln, genom hvilken den bevarats åt
eftervärlden, som en lefvande organism.
Profetian är för honom icke i främsta rummet
en förutsägelse, utan historien själf i ordets
form. Den heliga historiens fakta, den ur
dem framsprungna profetiska förkunnelsen och
dennas fullbordan i framtiden äro verk af en
och samma helige ande och därför ett med
hvarandra. H:s vetenskapliga verksamhet var
af en mycket ingripande betydelse. I skarpsinne
och psykologisk finhet står han som den främste
bland sin tids och sitt århundrades exegeter,
särskildt på N. T:s område, och han hör till
de få, som kunnat bilda en teologisk skola.
Om hans uppfattning af försoningen se d. o.
Hans förnämsta skrifter — utom den redan nämnda — äro
Der schriftbeweis (1852—56; 2:a uppl., 1857—60),
Die heilige schrift des neuen testaments, zusammenhängend untersucht (8 bd, 1862—78, 3 bd, 1881—86, utg. af Volck; 2:a uppl. bd I 1869, bd II 1872—77).
Sedan 1846 var H. medredaktör af "Zeitschrift
für protestantismus und kirche". Efter hans död
utgåfvos Theologische ethik (1878),
Encyklopädie der theologie (1879) och
Biblische hermeneutik (1880).
P. F. (E. S—e.)

Hofmann [hå̄f-], Friedrich, tysk skriftställare,
f. 1813 i Koburg, d. 1888 i Ilmenau, var 1841—55 medarbetare
i J. Meyers konversationslexikon, blef 1858 redaktör af
"Paynes panorama des wissens und der gewerbe" och 1883 af
"Gartenlaube".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free