Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 833-834 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärnan ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sänker ned en skarp, tunnbladig knif i fåran mellan
de båda hemisfärerna och låter knifven klyfva
hjärnan i två lika delar (jfr ofvan skildrade
sagittalsnitt), så ter sig insidan af hvarje
hjärnhalfva så, som fig. IX återger densamma.
Med ledning af de sagittalsnitt genom hjärnor från
skilda djurformer, som ofvan demonstrerats,
torde det vara lätt att på fig. återfinna
hjärnans olika delar. Vid 1 skulle således
ryggmärgen vidtaga; 2 återger förlängda
märgen, 3 varolsbryggan, 4 lillhjärnan,
som hos människan nått stark utveckling, 5
fyrhögarna, 6 synhögarna med infundibulum (7)
och synnervskorsningen (8), 12 tallkottkörteln,
a å samma fig. visar den ofvan omtalade, här
tvärskurna hjärnbalken. Såsom å fig. synes, är
äfven insidan af den enskilda hemisfären försedd
med vindningar och fåror. Af de å fig. synliga
framträder den inom nackloben befintliga och
å fig. med b betecknade fåran redan tidigt
under den individuella utvecklingen. Fåran
kallas fissura calcarina. En fåra af enahanda
art förefinnes slutligen äfven på insidan af
tinningloben. Den bortskymmes på fig. IX af fyr-
och synhögarna. Den kallas fissura hippocampi
(jfr tvärsnittsbilden fig. X vid x).

Fig. VIII. Människans hjärna, sedd från hjäss-sidan.

Fig. IX. Insidan af högra hjärnhalfvan hos människan.

Man har på goda grunder sammanfattat ryggmärgen,
förlängda märgen, varolsbryggan, lillhjärnan
och fyrhögarna under den gemensamma beteckningen
primärmekanism. Denna afdelning af det centrala
nervsystemet står nämligen, såsom ofvan blifvit
visadt, i utvecklingshistoriskt hänseende som en
motsats till storhjärnan, i det att densamma är
gemensam för alla ryggradsdjur, frånsedt
lansettfiskarna, under det att storhjärnan
är af vida yngre utvecklingshistoriskt
datum. Synhögarna åter utgöra en
sammanbindningsstation mellan primärmekanismen
och storhjärnan och nå under den historiska
utvecklingens gång allt större omfång och
betydelse, i den mån storhjärnan tillväxer. På
grund af sin ålder måste primärmekanismen tjäna
mera uteslutande de enkelt reflektoriska eller
de automatiska nervfunktionerna. Den samlar
i första hand upp intrycken från kroppens
alla yttre och inre ytor under förmedling af
känselnerverna (de sensibla ledningsbanorna),
hvilka inom densamma nå sina första ändstationer,
s. k. sensibla ändkärnor, uppbyggda af
ganglieceller. Dessa cellers nervtrådsutskott
(se Ganglieceller) bilda nya länkar i samma
sensibla ledningar, hvilka erhålla sin afslutning
i synhögarna. Från dessa senare afgå åter nya
länkar i samma ledningar upp till storhjärnan. I
motsatt riktning afgå ledningsbanor från
storhjärnans ganglieceller nedåt in i och genom
primärmekanismen, där de afslutas i kärnor,
uppbyggda af ganglieceller. Dessa cellers
nervtrådsutskott lämna primärmekanismen för att
nå fram till kroppens skilda muskeltrådar. Dessa
från storhjärnan nedåt gående ledningar, som
till sist nå fram till musklerna, i regel till
dem på motsatta sidan, kallas motoriska, och de
i dessa inskjutna kärnorna motoriska kärnor. De
sensibla ledningarna inom primärmekanismen
stå därjämte på olika, men bestämdt sätt genom
sidoledningar i förbindelse med de motoriska
kärnorna, hvarigenom motoriska och sensibla ledningar sammankopplas
bl. a. på det sätt, som ofvan demonstrerats i
fig. I b. — Förlängda märgen genomdrages af
ledningsbanor dels från ryggmärgen upp till
synhögarna (sensibla ledningar), dels från
storhjärnan ned till ryggmärgen (motoriska
ledningar). Därjämte innehåller förlängda
märgen dels sensibla ändkärnor, hvarifrån
ledningar gå till synhögarna, dels äfven
motoriska kärnor, till hvilka ledningar komma
från storhjärnan. Dessa kärnor referera sig till
tre stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>