Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hillevik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
källområde den s. k. Hindostan—Tibetvägen
öfver Niti-passet (5,050 m.), 3) till öfre
Indusdalen föra flera pass, bl. a. Para-Lacha
(4,890 m.) och Dorik-hun. — H. har varit och är
af stor betydelse för Indien. Liksom det genom
sina befruktande floder, genom de från hafvet
uppstigande molnen, som kvarhållas af H. och
utgjuta sig öfver landet, genom afvärjandet af de
kalla nordanvindarna äro af oändligt inflytande
på Indiens odling, så har det fordom spelat
en väsentlig roll i bildningen af de indiska
folkens mytologi och diktning. Det var, med sina
i fjärran glänsande snöspetsar, ett föremål för
deras dyrkan, de salige gudarnas boning. I den
historiska tiden var H. ett säkert skyddsvärn
för Indien mot Central-Asiens stammar, hvilka
först sent på omväg genom Afganistan funno vägen
till Indien, och har därigenom blifvit orsaken
till, att den ariska kulturen kunnat utveckla
sig uti Indien på sitt egendomliga sätt. De
på H:s södra sluttning boende himalayafolken
ha utvecklat många egendomligheter, men varit
för svaga att öfva något större inflytande
på den indisk-ariska utvecklingen i dess
helhet. Under loppet af 19:e årh. ha engelsmännen
utsträckt sitt välde äfven dit och bemödat sig
att genom vetenskapliga forskningar utvidga
kännedomen om H., göra dess folk delaktiga
af den europeiska odlingen och i dess pass
skapa vägar för handelssamfärdseln mellan
Central-Asien och Indien. — Engelsmännen ha
anlagt en hel mängd sanatorier i H. för sina
militära och civila ämbetsmän, som fly låglandet
under den varma och osunda regntiden. De
viktigaste äro Murree (Marri) i Rawal Pindi,
Abbottabad i Hazara, Dalhousie i Chamba (se
d. o.), Dharmsala (se d. o.) i Kangra, Simla
(se d. o.), vicekonungens residens under den
varma tiden, med flera bistationer i närheten och
Darjiling (se d. o.). Litt.: v. Schlagintweit,
”Results of a scientific mission to India and
High Asia” (1860—66) och ”Reisen in Indien
und Hochasien” (1870—72), Ujfalvy, ”Aus dem
westlichcn H.” (1884), Diener, ”Expedition in
den Zentral-Himalaya” (1896), Younghusband,
”Indian frontier war” (1898), Waddell, ”Among
the Himalayas” (1900), F. och W. Workman, ”In
the ice world of H.” (s. å.), Boeck, ”Indische
gletscherfarten” (s. å.) och ”Durch Indien
ins verschlossene land” (1903), J. Guillarmod,
”Six mois dans l’H., le Karakorum et l’Hindukusch”
(1904), O’Connor, ”Routes in Sikkim” (s. å.), och
Robertson, ”Chitral” (1898).
J. F. N. G. L—m. L—e.
Himalayacedern. Se Ceder.
Himalayafolk är en af Fr. Müller förordad
gemensam benämning på de stammar, som bebo de
bägge nedersta regionerna af Himalayabergens
södra sluttningar: Terai (från slättlandet till
1,200 m. höjd) och Khas-Des (till 3,000 m.). Den
öfversta regionen, Hjundes (till 4,750 m.),
bebos af tibetaner. Till dessa ansluta sig
etnologiskt närmast äfven Himalayafolken. De
stå alla på ganska låg utvecklingsgrad,
lefva af boskapsskötsel och ha till största
delen fasthållit vid urasiatisk vidskepelse
(schamanism), utan att, som tibetanerna,
låta omvända sig till buddismen. Emedan denna
infördes i Tibet i 7:e årh. e. Kr., kan man
antaga, att Himalayafolken före denna tid skilt
sig från sina nordliga stamfränder. De viktigaste
af dessa folk äro, räknadt från ö. till v.:
Lepcha (Leptja), i öfre Tistas flodområde,
västra Butan, Sikkim och
östra Nepal; Kiranti och Limbu i öfre
Koschis flodområde i Nepal; Murmi och Nevar
i bergsbygden mellan Koschi och Gandaki;
Gurung, Magar och Sunvar i Gandakis
flodområde. Alla dessa stammar äro bosatta i
mellersta eller Khas-Des-regionen. Nedanom
dem, i Terais moras och djungler, bor en
mängd stammar, mer eller mindre uppblandade
med indiskt blod. De viktigaste af dessa äro:
Kicak l. Kivat, Tharu, Denvar, Boksar,
Haju (Vaju), Cepang, Kusunda, Durre
och Bramhu. Jfr Dalton, ”Ethnography of
Bengal” (1872), Cust, ”A sketch of the modern
languages of the East Indies” (1878) och
Fr. Müller, ”Allgemeine ethnographie” (1879).
H. A. (K. F. J.)
Himalayakorn. Se Korn.
Himalayastaterna. Se Himalaya.
Himango (fi. Himanko), finsk socken
vid Bottniska viken, i Pedersöre
härad och Gamlakarleby domsaga, Vasa
län, Finland. Landareal 228 kvkm. 3,075
inv. (1907). H. utgör i kyrkligt afseende ett
konsistoriellt pastorat af Gamlakarleby prosteri
och Åbo ärkestift, hvars nordligaste församling
H. är. — På genomresa 1752 rastade konung Adolf
Fredrik och intog middag under en gran vid vägen
nära Parkki gård, några km. n. om H. kyrka. På
platsen restes därefter af socknemännen en 2,3
m. hög vård af granit ”till minnelse af denna
stora, men sällsynta lycka”, enligt den gyllene
inskriften. I okt. 1808 lät af Klercker befästa
marknadsplatsen vid H. Kyrkbacken s. om Himangoån
bildade ställningens kärna och skyddades af 3
bastionerade verk; på högra flygeln närmast åns
utlopp byggdes en ny bro, som försvarades af ett
batteri på norra stranden, där äfven ett batteri
anlades å vänstra flygeln, som dessutom skyddades
medelst förhuggningar. Äfven förpostkedjan
framför Kannus by skyddades af förhuggningar
samt skuldervärn. 30 och 31 okt. utrymdes
emellertid utan svärdsslag den med så mycken
möda anordnade ställningen, och en mindre
afdelning kvarlämnades att rasera befästningarna.
O. I. (A. G. F.) L. W:son M.
Himanko. Se Himango.
Himantarium, zool. Se Geophilidæ.
Himantophyllum, bot., ett annat namn för Clivia
(se d. o.).
Himation (grek.), ett slags mantel. Se Dräkt,
sp. 926 och pl. I, fig. 4.
Himeji [-mēdji], hufvudstad i japanska ken
Hyogo, i södra delen af ön Nippon, på högra
stranden af floden Jehikava, något ofvanför dess
mynning, och vid järnvägen Osaka—Okayama. 36,509
inv. (1903). Tillverkning af utmärkta läderarbeten.
Himera, forngrekisk stad på norra kusten af
Sicilien vid floden H., anlagd omkr. 650 f. Kr.
af joniska greker från Zankle och dorer från
Syrakusa. Dess tyrann Therillos fördrefs af Theron i
Agrigentum och anhöll om kartagernas hjälp. Dessa
skickade 480 f. Kr. en stor här under Hamilkar
till Sicilien, men Gelon i Syrakusa tillfogade denna
här ett fullständigt nederlag vid H. Sedan Therons
son Thrasidaios några år därefter fördrifvits af
Hieron i Syrakusa, njöt staden en längre tid stort
välstånd. 409 f. Kr. förstördes den af kartagerna.
I närheten anlades sedan en ny stad, Thermæ
Himerenses, nu Termini, med anledning af dess
varma källor.
(J. F. N.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
