Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heyden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för gudarnas vrede. På kejsarens befallning blefvo
de båda astronomerna afrättade. Denna händelse
är en af de tidigaste ur den jämförelsevis mycket
högt stående kinesiska astronomiens historia, om
hvilken någorlunda säkra underrättelser föreligga.
Den skall enligt historieskrifvarnas bestämningar ha
egt rum mellan åren 2159 och 2128 f. Kr. Enligt
Mädler inträffade den ifrågavarande förmörkelsen
13 okt. 2128 f. Kr.
B—d.
Hiærne. Se Hjärne.
Hiahu, en af Marquesasöarna.
Hiaihiu l. Otomi, en mexikansk folkstam, som
bor i de båda staterna Queretaro och Guanajuato.
De gälla för att vara Mexicos äldsta bebyggare.
Deras språk var vid tiden för eröfringen (1500-talet)
det mest utbredda. Från öfre delen af staten Mexico
gränsade dess område i n. till Rio Verde, i v. till
tarascaspråkets område i Michoacan och i ö. till
huastekernas språkområde. Nyare forskningar ha
ådagalagt, att de ingalunda stått så lågt, som äldre
författare påstått. De ha idkat jordbruk, och
kvinnorna ha väft det bomullstyg, som båda könen
använde till kläder. De buro prydnader af koppar,
silfver och guld. De voro kända för sina sånger,
och religiösa ceremonier förekommo.
E. Rld.
Hiakui, flod och folkstam i Nord-Amerika. Se Yaqui.
Hiatus (lat., eg. klyfta, rämna). 1. I
grammatiken sammanträffandet af två vokalljud utan
förmedlande konsonant. I många språk, t. ex.
grekiskan och latinet, uppfattas hiatus (i synnerhet
under vissa omständigheter) som störande för
välljudet. Medel till dess undvikande äro, förutom valet
af ordställning och ordformer, dels den föregående
vokalens utstötande (se Elision), dels de båda
vokalljudens sammandragning, hvilken alltefter de
förhållanden, under hvilka den förekommer, kallas
kontraktion, krasis l. synizesis.
2. Arkeol., den klyfta, som man länge trodde
existera mellan den äldre och den yngre stenåldern.
Rentidens jägarfolk ansågos ha utdött eller utvandrat
och nya folkstammar österifrån inträngt i Väst-Europa
och medfört den yngre stenålderskulturen, den
slipade stenyxan, husdjuren, sädesslagen m. m. Nyare
forskningar ha emellertid alltmera lyckats utfylla
denna klyfta. Dit höra E. Piettes undersökningar
vid Mas d’Azil i departementet Ariège. I en grotta
påträffade han mellan lager från rentiden (slutet
af den äldre stenåldern) och den yngre stenåldern
två arkeologiska skikt, det undre med härdar samt
rika lämningar af hjort, men ej af ren, med platta
och genomborrade harpuner af hjorthorn och slagna
flintredskap samt målade kiselstenar. Det öfre lagret
innehöll aska och eldstäder, flintor liknande dem
i det undre lagret, benprylar, slipade flintskrapor
och mejslar, dock ännu inga yxor, samt högar af
snäckskal. Därofvan börjar det neolitiska lagret
med slipade yxor, lerkärl, spår af koppar m. m.
Liknande fynd ha gjorts i åtskilliga andra franska
grottor, övergångsperiodens äldre del har fått
namnet période azilienne eller tourassienne (efter
en grotta vid la Tourasse vid Garonne). I grottor
vid Oban i Skottland ha upptäckter från samma tid
gjorts. De af dansken G. Sarauw i Maglemose på
Själland gjorda fynden tyckas delvis hänföra sig
till samma tid. De bestå af yxor, dolkar, harpuner
m. m. af horn, skrapor och spetsar af flinta.
Lerkärl och slipade stenredskap saknas. Till
öfvergångstidens sista del och inledande den yngre
stenåldern stå de äldre kjökkenmöddingarna eller
affallshögarna i Danmark, som ännu sakna slipade
stenredskap. Boplatser från samma tid äro äfven
kända i Sverige. I Frankrike finnas boplatser från
denna yngre tid med redskap, som likna de danska
äldre skalhögarnas, t. ex. trekantiga skifyxor.
Perioden har där fått namnet époque
campignienne.
1. A. M. A. 2. T. J. A.
Hiawatha [ha͡iəωå̄’thə], frejdad nordamerikansk
indianhöfding, lefde förmodligen på 1500-talet,
samlade "de fem nationerna", som bildade
irokesernas förbund. H. besjöngs af Longfellow 1855,
som likväl gjorde H. till höfding för ojibways, i
ett längre epos (sv. öfv. 1856). Se Hale, "The
iroquois book of rites" (1883), och Hemmig, "Die
Onondaga-indianer ...... und die sage der gründung
der konföderation der fünf nationen durch H." (i
"Globus", bd 76).
Hibaldeha-dramerna kallas stundom tolf af
Henrik Julius (se denne), hertig af
Braunschweig-Wolfenbüttel, under pseud. Hibaldeha
författade dramer.
Hibernakel (af lat. hibernaculum, vinterbostad),
bot., benämning på vinterknoppar hos många vatten- och
sumpväxter, t. ex. Hydrocharis, Utricularia,
Lemna m. fl. De bildas på hösten, öfvervintra på
bottnen af vattensamlingen, stiga följande vår upp
till ytan och växa ut till nya plantor.
G. L—m.
Hibernal (af lat. hibernus), vinterlig. —
Hibernation, öfvervintring, särskildt den för
vissa djurarter egendomliga vintersömnen. —
Hibernera, öfvervintra, ligga i vintersömn.
Hibernia, Iverna, Juverna (grek. Ierne),
de klassiske författarnas benämningar på Irland.
Hibes tempel. Se Charge, El.
Hibisceæ, bot. Se Malvaceæ.
Hibiscus L., bot., ett släkte inom fam. Malvaceæ,
afd. Hibisceæ. Blomfodret är dubbelt, ett yttre
flerbladigt och ett inre sambladigt, bägarlikt,
femdeladt; båda kvarsittande. Blomkronan ("malvaartad")
har fem omvändt hjärtlika kronblad, som
vid basen äro sammanhängande. Ståndarna äro
många, med strängarna hopvuxna till en rörformig
stam kring pistillens stift. Släktet är rikt på arter,
hvilka tillhöra företrädesvis de varmare jordbältena
å båda halfkloten; i Europa finnas endast 2 arter.
De äro örter, buskar eller träd med ofta stora och
vackert färgade blommor ensamma i bladvecken.
H. Rosa sinensis L., sannolikt inhemsk i malajiska
arkipelagen, odlas allmänt för de praktfulla
blommornas skull i tropikernas trädgårdar, hos oss i
växthus. Blommorna användas i tropikerna i
medicinen, för sin halt af växtslem, samt äfven till att
färga ögonbrynen och ögonlocksränderna svarta,
hvarigenom ögat synes mera glänsande. Andra som
prydnadsväxter i trädgårdar eller i kruka odlade
arter äro H. syriacus L. från Orienten, en ända till
2 m. hög buske med blommor af olika färger, H.
vesicarius Cav. (H. calisureus) från mellersta Afrika,
ettårig, med stora gula, mörkt purpurfläckade blommor,
H. speciosus Ait. från Florida med stora
scharlakansröda blommor, m. fl. Värdefulla, i
tropikerna odlade textilväxter äro H. cannabinus L.,
gambohampa, inhemsk i östra Ghats (se
Beklädnadsväxter, sp. 1238 och pl. fig. 7),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
