Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heuglin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
doktor. I stiftsstyrelsen öfvade han ofta starkt
inflytande på sin förman, Tegnér. Det politiska
anseende H. förvärfvat skaffade honom 1832 och
1837 åter plats i statsrevisionen samt 1834
ledamotskap vid riksdagen och dess statsutskott
samt fäste vid honom regeringens synnerliga
uppmärksamhet. Medan underhandlingar om H:s
inträdande i regeringen pågingo, utnämndes han
aug. 1838 till biskop öfver Visby stift samt
förordnades i sept. s. å. till statssekreterare
vid ecklesiastikexpeditionen. H. kom icke att stå
på god fot med oppositionen. Till följd af sina
förmedlande åtgärder både som statssekreterare
och i de många kommittéer, hvaraf han var medlem,
misstänktes han — ehuru med orätt — för opålitlighet,
och hans i sammanhang med
departementalstyrelsens införande i maj 1840
skedda afgång från statssekreterarplatsen
hälsades därför af oppositionen som en
partiell seger. H. var nämligen under den
stormiga riksdagen en af regeringspartiets
skickligaste och slagfärdigaste
försvarare, bl. a. vid behandlingen af
dechargebetänkandet, samt var starkt påtänkt
till ecklesiastikdepartementets förste chef.
Till en del af motvilja för en vistelse på
Gottland tog H. därefter ett ovanligt
steg: han afsade sig biskopsämbetet, sökte
och erhöll (juni 1841) Fellingsbro indräktiga
pastorat i Västerås stift samt utnämndes s.
å. till ordensbiskop i survivance och
öfverhofpredikant. Helt oväntadt utnämndes
han 29 dec. 1842 till statsråd och chef för
ecklesiastikdepartementet, men nödgades i
maj 1844, sedan Oskar I bestigit tronen, såsom
ej tillräckligt liberal taga afsked från detta
ämbete samt stod då utan plats (i sammanhang
med sin utnämning till statsråd hade han nämligen
tagit afsked från pastoratet). Ledamotskap i
kyrkolagskommittén och fullmäktigsyssla
i Riksgäldskontoret (1845—46) gåfvo honom
tills vidare sysselsättning. 1846 utnämndes
H. emellertid till kyrkoherde i Karlshamn och
1847, sedan han af stiftets prästerskap nästan
enhälligt uppförts i första förslagsrummet,
till biskop i Växjö (efter E. Tegnér). Som
biskop. bevistade H. riksdagarna 1847—48,
1850—51 och 1853—54 (vid de två sista var
han led. af statsutskottet, vid den sista vice
talman i prästeståndet). 1859 utnämndes han
till ordensbiskop. Han var sedan 1839 led.
af Vet. akad. — H. var, skrifver hans minnestecknare
Reuterdahl, "mera en statens än en kyrkans
man", och han skildrar honom äfven som "både som
statsman och i annat en omständigheternas man".
Han var, säger E. Hildebrand, "en mästare i
den politiska intrigen och riksdagstaktiken, en
durkdrifven statsutskottsledamot"; Alin kallar
honom "en energisk och skarpsynt statsman".
Han egde stor administrativ skicklighet,
och hans riksdagsinlägg i finansfrågor
blefvo alltid uppmärksammade. — H. efterlämnade
själfbiografiska anteckningar, gående
till 1855 och nu förvarade i Lunds
universitets bibliotek; utdrag äro tryckta
i Reuterdahls minnesteckningar öfver H.
(i "Lefnadsteckningar öfver
K. Vetenskaps Akademiens......ledamöter", I).
Om H:s förhållande till Tegnér se hans
brefväxling med denne; jfr äfven K.
Stjernkrantz, "Esaias Tegnér" (1907). —
En af H:s söner, Anders Olof H., f. 1827,
d. 1905, filos. doktor i Lund 1850, var docent i
grekiska vid Lunds universitet 1853—59, lektor
i grekiska vid Göteborgs högre latinläroverk
1859—1901 och läroverkets rektor 1861—94.
2. (V. S—g.)
Heurne [hörne], Otto van, holländsk läkare,
f. 1577, d. 1652, blef 1601 sin faders, Jan
van H:s (f. 1543, d. 1601), efterträdare som
med. professor i Leiden samt anses vara stiftaren
af den kliniska undervisningen därstädes.
R. T—dt.
Heurteloup [örtlō], Charles Louis Stanislas,
fransk kirurg, f. 1793 i Paris,
d. 1864, blef med. doktor 1823 och egnade
sig sedan hufvudsakligen åt behandlingen
af stenar i urinblåsan, öfver hvilket ämne
han utgaf ett stort antal större och mindre
arbeten. Det af honom för krossning af sådana
stenar konstruerade instrumentet (perkutören)
inleder en ny epok i stenkrossningens
(se d. o.) utveckling, enär tack vare detta
och de förbättringar, som det sedan undergått,
den därförinnan mycket osäkra operationen blef
lätt att utföra (Gurlt). Han uppfann ock den
artificiella igeln (se Koppsnäppare).
R. T—dt.
Heurteloups igel [örtlōs]. Se Koppsnäppare.
Heuscheuer gebirge [hö’jʃöjer], en gren af
Sudeterna i schlesiska grefsk. Glatz. De
högsta topparna är Stora Heuscheuer (919 m.) och
Spiegelberg (916 m.).
J. F. N.
Heusler [hö’j-], Andreas, tysk-schweizisk jurist,
f. 1834, 1863 professor i Basel och samtidigt
verksam som domare, liksom tidigare fadern
Andreas H. d. ä., hvilken äfven gjort sig ett
namn såsom jurist. H. har utarbetat förslag dels
till civillag för Basel (1865, motiven 1866,
1868), dels till förbundslag om utmätning och
konkurs (1874) samt i öfrigt sökt bearbeta den
tyska rätten och rättshistorien. Bland hans mera
berömda arbeten må nämnas Ursprung der deutschen
stadtverfassung (1872), Die gewere (1873)
och Institutionen des deutschen privatrechts
(1855—86).
Rld.
Heustrich [hö’j-], bad- och luftkurort i
schweiziska kant. Bern, vid Kander och östra
sidan af Niesen, 706 m. ö. h. Natronhaltig
svafvelkälla, som begagnas till drickning,
bad och inhalationer. Säsong juni—midten
af sept. Frekvens omkr. 800 kurgäster.
Ln.
Hève [äv], Cap de la, en brant, med två fyrtorn
försedd udde i franska dep. Seine-inférieure,
n. om Seines mynning, 4 km. n. v. om Le Havre.
J. F. N.
Heve l. Eudebe (Eudeve), en
mexikansk folkstam, boende vid Rio Yaqui; den
talar ett lika benämndt språk, tillhörande
Sonora-grenen af Utoaztekiska stammen.
E. Rld.
Hevea Aubl., bot., växtsläkte af
fam. Euphorbiaceæ, omfattande 10 stora träd i
Syd-Amerikas tropiska trakter. De viktigaste
arterna äro H. guyanensis Aubl. (Siphonia
elastica Pers.) och H. brasiliensis Aubl., af
hvilkas mjölksaft parakautschuk (brasilianernas
boracha) framställes. Se vidare
Gummifabrikation, sp. 628.
G. L—m.
Hevelius l. Hevel (eg. Hewelcke), Johannes,
tysk astronom, f. 28 jan. 1611 i Danzig, d. 28
jan. 1687, studerade matematik i Danzig och
rättsvetenskap i Leiden, företog därefter
åtskilliga utländska resor samt återvände
omkr. 1634 till sin födelsestad, där han
sedan beklädde flera ämbeten och slutligen
blef rådsherre. I ett på hans egen bekostnad
1641 uppfördt observatorium (förstörd genom
mordbrand 1679) arbetade han med sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
