Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 519-520 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hermanson, Robert Fredrik - Hermanson, Johan - Hermanson, Per Frans Gustaf - Hermant, Abel - Hermanubis. Se Anubis - Hermaphroditus. Se Hermafroditos - Hermas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grund af sitt specimen Om lagstiftningen,
dess begrepp och förhållande till andra
statliga funktioner. 1884 utnämndes H. till
professor i kameral- och politilagfarenhet samt
statsrätt, efter att ha utgifvit disputationen
Om Finlands ständer, deras förhållande till
monarken och folket. I följd af de ryska
angreppen på Finlands autonomi utgaf H. 1892
Finlands statsrättsliga ställning, hvilket är
af grundläggande betydelse för tolkningen af
hithörande frågor, som han belyst jämväl i ett
antal tidskriftsuppsatser i den finska och ryska
pressen. H. framträdde 1898 i det politiska
lifvet och satt vid ståndslandtdagarna efter
denna tid i prästeståndet; han var vid 1899 års
urtima landtdag ordf. i lagutskottet och hade
stor andel i dettas betänkande i anledning
af februarimanifestet, hvilket betänkande
på ett ypperligt sätt fastslog den finska
ståndpunkten. 1904 utsågs han till medlem af
den s. k. Tagantsevska blandade rysk-finska
kommissionen för begränsning af sagda manifest
(upplöst efter laglighetsregimens återinförande
1905). H. utnämndes 1906 till tjänsteman vid
finska ministerstatssekretariatet i Petersburg
och tog 1907 afsked från sin professur.
T. C.


Hermansson, Johan, lärd, härstammade från
bondesläkt i Östergötland, f. 18 sept. 1679 i
Stockholm, d. 9 febr. 1737 i Uppsala, blef 1694
student i Uppsala, egnade sig hufvudsakligen
åt juridiska studier och förordnades, utan
att ha erhållit magistergraden, till juris
adjunkt därstädes 1707. 1710 antogs han till
handledare åt frih. Burenskiölds söner,
befordrades 1715 till juris naturæ et moralium
professor i Lund och förflyttades 1717 till
Uppsala som eloquentiæ et politices professor
skytteanus. Kort förut hade han erhållit lagmans
värdighet. Han ansågs som en af sin tids största
vältalare på latinska språket. H:s barn blefvo
på grund af faderns förjänster 1744 upphöjda
i adligt stånd (se Hermanson, von). Frukterna
af sina forskningar nedlade H. i akademiska
disputationer (icke mindre än 209 st.).
A. B. B.*

Hermansson, Per Frans Gustaf, arkitekt, f. 9
okt. 1864 i Stockholm, blef student 1882, var
elev vid Tekniska högskolan och konstakademien
1882—88, blef stadsarkitekt i Sundsvall 1896 och
arkitekt i Öfverintendentsämbetet 1897. H. har
lämnat ritningar till kyrka (i gotik 1889—93)
i Sundsvall samt i samma stad till folkskola,
flickskola, sparbank m. m., dessutom till kyrkor
i Asmundstorp (1889—90), Hälsingborg (1890—93),
Oviken (1893), Arvidsjaur samt till Oskarskyrkan
(färdig 1903) och Sofiakyrkan (färdig 1906),
båda i Stockholm, till Föreningsbanken och
flera privathus därstädes, till rådhus
i Örnsköldsvik (ritningar 1907) m. fl.
(G—g N.)

Hermant [ärmã’], Abel, fransk romanförfattare
och dramaturg, f. 1862 i Paris, debuterade 1883
med en föga originell diktsamling Les mépris i
Baudelaires stil. Därefter kastade han sig
på romanen, anslöt sig först till den då
härskande naturalismen med M. Rabosson (1884), en
satirisk skildring af universitetsförhållanden,
Le cavalier Miserey (1887), som väckte skandal
genom sina ohöljda skildringar ur militärlifvet,
Nathalie Madorée (1888) och La surintendante
(1889), vände sig sedan till den psykologiska
romanen, hvilken långt bättre passade för hans
något nyktra, men särdeles skarpt analyserande
naturell. Vanligen skildrar H. ytterst subtila
och exceptionella fall, som i Coeurs à part
(1890), Amour de tête (s. å.), L’amant exotique
(1891) och Serge (s. å.). Med Ermeline (1892)
och Les confidences d’une aïeule kom han in på
den historiserande romanen, aflägsnade sig från
den ytterligt gående psykologiska riktningen
och framställde mera rent mänskliga fall. Han
har senare hufvudsakligen skrifvit intima
sedeskildringar från Paris, kosmopolitiska
romaner och senast fingerade memoarer från
1800-talet. Bland dessa kunna nämnas La carrière
(1894), Le frisson de Paris (1895), Le sceptre
(1896), Les transatlantiques (1897), Le char de
l’état (1900), Souvenirs du vicomte de Courpière
(1901), Coeurs privilégiés (1903), Confessions
d’un enfant d’hier (s. å.), Confessions d’une
femme d’aujourd’hui, Les grands bourgeois
(1906) och La discorde (1907). Flera af dessa
romaner äro nästan nyckelromaner. Han har också
skrifvit åtskilliga teaterstycken, såsom La meute
(1896), La carrière (1897), hans bästa komedi,
Le fauborg (1900), Sylvia ou la curieuse d’amour
(s. å.), L’esbrouffe (1904), La belle M:me Héber
(1905), Les jacobines (1907) och Monsieur de
Courpière (s. å.) samt, tillsammans med Oudinot,
"Chaîne anglaise" (1906). Litt.: Pellissier,
"Nouveaux essais de littérature contemporaine"
(1894), och Fr. Loliée, "Les metamorphoses
d’un romancier" (i "Revue bleue", XVII). H. är
sedan många år medarbetare i "Vie parisienne".
J. M.

Hermanubis. Se Anubis.

Hermaphroditus. Se Hermafroditos.

Hermas. 1. Se Hermes. — 2. En kristen slaf
i Rom, broder till romerske biskopen Pius
(omkr. 139—154). Namnet har blifvit väl bekant,
emedan en af de äldsta och viktigaste kristna
skrifterna, Herden (grek. Poimen) bevarats
under Hermas’ namn som författare. "Herden"
åtnjöt under 2:a och 3:e århundradena så stort
anseende, att den flerstädes räknades till
N. T. (så hos Irenæus och i afrikanska kyrkan
under 3:e årh. samt i "Codex sinaiticus")
och först med 4:e årh. definitivt därifrån
utmönstrades. Till midten af 19:e årh. var
den känd blott i en latinsk öfv.; sedan har
det grekiska originalet af handskriftsamlaren
Simonides nästan fullständigt påträffats i ett
Athos-kloster; likaså i Codex sinaiticus och
en gammal etiopisk öfv. — Den rätt omfångsrika
boken har sitt namn däraf, att i densamma en
ängel i herdegestalt uppträder och undervisar
H. Förf. är en profet, skriften en apokalyps,
erinrande om Uppenbarelseboken. Den består af 1)
syner, 2) förmaningar, 3) liknelser. Dess delar
äro med stor sannolikhet af samma författare,
men tillkomna under en följd af år, platsen för
profetiornas förkunnelse Rom. Det problem, som
främst sysselsätter författaren, är det faktum,
att den kristna församlingen, som skulle vara
en samling af heliga, dock redan rymde så mycken
synd inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>