Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemberg, Eugen Peter Alexander - Hembud - Hembygdskonst - Hemdall. Se Heimdal - Hemdjur. Se Fä - Heme. Se Heimir - Hemel Hempstead - Hemelingen - Hemera - Hemeralopi - Hemerobaptister - Hemerobiidæ. Se Florsländor - Hemerobius. Se Florsländor - Hemerocallis - Hemesa. Se Homs - Hemfallsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jaktbara däggdjurs gångarter och spår (1897) och Skandinaviska
däggdjurs trampsulor (i "Bihang" till Vet. akad:s
Handl., bd 23).
G. Sch.
Hembud (fsv. hembuþ), jur., den rättsliga
åtgärd, hvarigenom man enskildt, hemma i
någons gård eller annanstädes, till lösen
erbjuder ett föremål åt någon, som därtill
har lösningsrätt. Hembudet skilde sig således
från uppbud (se d. o.) däruti, att det
senare skulle ske offentligen, å ting eller
rådstuga. Hembud fordrades i äldre tider i
flera fall vid fastighetsköp, nämligen: 1)
till kronan, när kronoskattehemman, som icke
var kronan behållet, skulle säljas utom börd;
2) till ränteegaren, när frälseskattehemman,
och till hemmansegare, när frälseränta skulle
säljas utom börd; 3) då hus i staden skulle
säljas, som var byggdt på annans grund,
eller till hvilket viderboende eller nabo
hade lösningsrätt. All sådan hembudsskyldighet
upphäfdes genom k. förordn. 16 juni 1875. Numera
finnes hembudsskyldighet ålagd endast i fråga om
fornsaker, där fyndet består af guld, silfver
eller koppar (se därom Fornminnen). Hembud af
fartygslott föreskrifves icke i sjölagen af
1891. Men har sådan lott blifvit annorledes än
å offentlig auktion såld till någon, som ej är
delegare i rederiet, eger medredare lösa den mot
den betingade köpeskillingen (sjölagen, § 20).
K. H. B.
Hembygdskonst (ty. heimatkunst), estet.,
betecknar en modern riktning inom litteraturen,
som söker ge en motsats och ett komplement
till de något internationellt färgade
nutida storstadsskildringarna genom att göra
landskap, människor, språk och seder från
författarens hembygd till hufvudmotiv för hans
framställning. Termen har skapats och spridts
framför allt i Tyskland, där en stor mängd
författare sysslar med hembygdskonst, såsom
G. Hauptmann, Schlesien, Detlev von Liliencron,
Holstein, Klara Viebig, Rhenprovinsen. Till
förebilder inom äldre litteratur ha de tagit
sådana skildrare som Otto Ludwig, Adalbert
Stifter, Klaus Groth, Fritz Reuter, Anzengruber,
Jeremias Gotthelf, Rosegger, Theodor Storm,
Fontane m. fl. Den nutida svenska vitterheten
har också att uppvisa ett synnerligen
lifligt intresse för provinsiell natur- och
folkskildring. Typiska äro Fröding och Selma
Lagerlöf för Värmland, Karlfeldt för Dalarna,
Pelle Molin för Ångermanland, Karl Erik Forsslund
för Bergslagen och Ola Hansson för Skåne. Äfven
vår äldre diktning har åtskilliga utpräglade
hembygdsskildrare, såsom Bellman (Stockholm),
F. A. Dahlgren (Värmland), Emilie Flygare-Carlén
(Bohuslän) och Almquist (södra Uppland).
R—n B.
Hemdall, nord. myt. Se Heimdal.
Hemdjur. Se Fä.
Heme, nord. myt. Se Heimir.
Hemel Hempstead [he’ml he’mpsted],
stad i engelska grefsk. Hertford,
8 km. n. v. om S:t Albans. 11,264
inv. (1901). Järnindustri. Pappersfabrikation.
J. F. N.
Hemelingen, by i preussiska
reg.-omr. Stade (Hannover) vid högra
stranden af Weser, strax s. om Bremen. 6,077
inv. (1900). Tillverkning af silfver-,
aluminium- och magnesiumarbeten, maskin- och
cigarrfabrikation, jutespinneri och väfveri m. m.
J. F. N.
Hemera (grek., "dag"), grek. myt., dagens
gudinna, dotter af Erebos och Nyx, stiger
hvarje morgon upp ur underjorden, där hon har
sin bostad och dit Nyx då beger sig. Af tragikerna
identifieras hon med Eos (se d. o.).
A. M. A.
Hemeralopi (af grek. hemera, dag, och opsis,
syn), Nattblindhet, oftalm., ett tillstånd hos
ögonen, då patienten ser väl vid full dager,
sämre, så snart skymning inträder, och alls
intet i mörker, äfven sådant, som tillåter
normalseende att ganska tydligt urskilja större
föremål. Denna anomali är ej en sjukdom för
sig i egentlig mening, utan ett symtom vid
flerehanda sjukdomar. Man iakttager densamma
dels hos förut friska personer, hvilka ej
lida af ögonsjukdom, dels ock som en yttring
af ett verkligt ögonlidande. I förra fallet
står den i samband med en nedsatt nutrition
och kan uppträda epidemiskt, då orsaken, såsom
exempelvis fastan i Ryssland, har en epidemisk
karaktär. I senare fallet kan den orsakas af
en åldersförändring i åderhinnan, men äfven
af olika sjukdomar i ögats inre delar. Då den
uppträder i barndomen och förblir bestående,
är den i regel orsakad af den pigmenterade
näthinnedegenerationen. Anlaget därtill är
medfödt, säkerligen ärftligt; ofta ser man den
hos barn, hvilkas föräldrar äro kusiner eller
eljest släktingar, men äfven hos sådana, som
ha helt andra sjukdomsfrön. Åkomman är obotlig
och leder förr eller senare till fullständig
blindhet. Ej att förväxla med den verkliga
hemeralopien är det tillstånd af bländning,
som kan inträda, då ögonen varit utsatta
för starkt eller länge inverkande solljus,
ett tillstånd, som visserligen kan förete
liknande typ, men som är hastigt öfvergående.
Rsr. (G—d.)
Hemerobaptister (af grek. hemera, dag,
och baptizein, döpa) kallas af de kristne
kyrkofäderna en judisk sekt, som höll särdeles
strängt på dagliga tvagningar eller bad som en
väsentlig del af den religiösa kulten. Sekten
omnämnes i ett i Eusebius’ kyrkohistoria
förekommande citat ur Hegesippus samt af Justinus
Martyr och Epiphanius.
Hemerobiidæ, zool. Se Florsländor.
Hemerobius, zool. Se Florsländor.
Hemerocallis L. (af grek. hemera, dag,
och kallos, skönhet), Daglilja, bot.,
ett liljeartadt örtsläkte hörande till
fam. Liliaceæ med 5 arter i Syd-Europa
och tempererade Asien. Det har sexdelad,
sambladig, trattlik blomkalk. H. flava, med
utdragna, småningom afsmalnande blad och gula,
välluktande blommor, och H. fulva, med brungula,
luktlösa blommor äro allmänt odlade i våra
trädgårdar.
O. T. S. (G. L—m.)
 |
| Hemerocallis flava. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
