Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 327-328 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helioskop. Se astronomiska instrument, sp. 299 - Heliostat - Heliostryck - Heliotaktisk - Helioterapi - Heliotermometer - Heliotrop - Heliotropoidæ - Heliotropism - Heliotropium

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

parallell axel AR, att, när denna axel medelst
ett urverk sättes i rotation, spegeln får en
så afpassad rörelse, att ljuset SA från en
viss himlakropp reflekteras i en oföränderlig,
vanligen horisontell, riktning. Detta
instrument är af stor nytta vid många
astronomiska och astrofysikaliska undersökningar,
i det att den astronomiska tuben eller
spegelteleskopet, hvaremot strålarna kastas,
kan med sina tillbehör, kamera, fotometer,
spektralapparater e. d., fixeras i ett
oföränderligt läge. Det första instrumentet af
denna art konstruerades af S. Gravesende 1720;
förbättringar ha i senare tider gjorts särskildt
af Foucault och Repsold. — En modifierad form
af heliostaten, som fått användning särskildt
vid de moderna amerikanska observatorierna,
kallas cœlostat (af lat. cœlum, himmel).
B—d.


Heliostryck (af grek. helios, sol), ett
fotomekaniskt reproduktionsförfarande för
kopiering af ritningar, kartor etc., af i
princip följande beskaffenhet. En zinkplåt
öfverdrages med en blandning af gelatin och
bikromat samt torkas och belyses i kontakt
med den på ett genomlysande material (papper,
kalkerväf) utförda originalbilden. Därvid garfvas
gelatinet på de belysta ställena, under det att
de af ritningens linjer för ljuset skyddade
ställena förbli ogarfvade. Behandlas sedan
kromatgelatinskiktet med ett lösningsmedel, som
endast förmår bortlösa de ogarfvade ställena,
blottas metallen på dessa ställen. Plåten
öfverdrages därefter med fet färg, som då
kommer i direkt beröring med metallen endast
på de ställen, där denna är blottad; på öfriga
ställen ligger det garfvade gelatinskiktet mellan
metallen och färgskiktet. Bortlöses äfven det
garfvade gelatinskiktet, medföljer den däröfver
liggande färgen, men den blir kvar på de ställen,
där den var i direkt beröring med metallen. Man
erhåller sålunda på plåten en positiv bild af
fet färg, som behandlas och tryckes som vid
det litografiska förfarandet (jfr Litografi).
J. Htzg.

Heliotaktisk (af grek. helios, sol, och taktos,
ordnad), bot., kallas hos fritt lefvande
organismer en sådan rörelse, som bestämmes af
ljusets styrka. Väl undersökta exempel härpå
lämnar en del grönalger, t. ex. Volvox. I en
skål med vatten simma dessa alger vid medelsvag
belysning omkring i obestämda riktningar. Minskar
man belysningen genom att flytta skålen bort från
ett fönster, samlas algerna vid den mest belysta
delen; blir belysningen åter för stark, uppsöka
de de svagare belysta partierna. Genom dessa
rörelser söka dessa växter den belysning, som
är mest passande för deras lifsfunktioner.
H. Hn.

Helioterapi (af grek. helios, sol, och
therapeia, vård), med., användande af solens
ljus och värme som en särskild läkemetod,
vanligen i form af solbad (se d. o.).

Heliotermometer (af grek. helios, sol, therme,
värme, och metron, mått), fys., instrument
att mäta värmestrålningen från solen. Se Aktinometer.

Heliotrop (af grek. helios, sol, och tropos,
vändning) är en urspr. af Gauss uppfunnen
apparat, som vid geodetiska mätningar tjänar
till att låta en inriktad aflägsen terrester
punkt genom reflekteradt solljus framstå som
ett fixstjärnliknande föremål. Den består i
sin enklaste form af en liten kring två axlar
(en horisontell och en vertikal) vridbar spegel,
som i midten har en liten cirkelrund öppning,
och ett ungefär 1/2 m. därifrån befintligt
rör med ett trådkors. Spegeln och röret äro
fästa på ett bräde, som är uppställdt noggrant
öfver den fixpunkt, som skall observeras. Den
där stationerade medhjälparen inriktar
observationsstationen genom hålet i spegeln
och trådkorset i röret och vrider därefter
spegeln omkring dess båda axlar, till dess
att det från densamma reflekterade solljuset
upplyser trådkorset. Då kastas solljuset emot
observationsstationen, och spegeln synes därifrån
som en stjärnliknande punkt af större eller
mindre ljusstyrka, alltefter afståndet. Spegeln
måste naturligtvis oupphörligt vridas, så att den
följer solens rörelse. Med en liten spegel kan
man på detta sätt göra mycket aflägsna, eljest
icke igenkännbara punkter skarpt synliga. —
2. Bot. Se Heliotropium. — 3. Miner., en af
inmängd klorit mörkgrön, med röda jaspisgnistor
uppblandad kalcedonvarietet, som kommer från
Egypten, Central-Asien och Indien samt användes
till juvelerararbeten. Orsaken till namnet är
den, att, enligt Plinius’ berättelse, heliotropen
under vatten utsatt för solljus återkastar rödt
ljus.
1. B—d. 3. P. T. C.*

Heliotropioideæ, bot. Se Borraginaceæ.

Heliotropism (af grek. helios, sol, och trope,
vändning), bot., en egenskap hos växterna,
som yttrar sig däruti, att deras organ
ofta intaga en bestämd ställning gentemot
ljuset. Synnerligen tydligt framträder detta
hos växterna i ett fönster, där grenarna
sträcka sig mot det infallande ljuset. Växtens
heliotropiska ställning bestämmes af ljusets
infallsriktning. Grenar och bladskaft
inställa sig mot ljuset i infallsriktningen,
de äro positivt heliotropiska, under det
att bladskifvorna äro diaheliotropiska,
d. v. s. utbreda sig i ett plan, vinkelrätt
mot det infallande ljuset, hvarigenom detta
i så hög grad som möjligt kommer bladet till
godo. Negativt heliotropiska äro klätterrötterna
hos murgrönan, fikus och många rötter, som
lefva i jorden, i det att de växa från det
infallande ljuset. Heliotropismen är förenad
med rörelsefenomen hos växterna, beroende
därpå, att den ena sidan tillväxer starkare
än den andra. Vid positiv heliotropism
t. ex. tillväxer den från ljuset vända
sidan starkare än den, som direkt träffas
af ljuset. Märklig är den företeelsen,
att ett organs heliotropiska egenskaper
ofta växla med utvecklingen. Blomskaften
hos Linaria cymbalaria t. ex. äro positivt
heliotropiska. När frukten utvecklas, blifva de
däremot negativt heliotropiska, hvarvid frukten
böjes från ljuset in mot de skrefvor i muren,
där denna växt helst växer. Ljusets intensitet
utöfvar stor inverkan på de heliotropiska
rörelsefenomenen. Vid svag belysning äro växterna
positivt heliotropiska, vid öfvermåttan stark
belysning negativt heliotropiska, däremellan
finns ett aheliotropiskt mellanstadium. Växtens
förmåga att på detta sätt uppsöka den bäst
passande ljusintensiteten har kallats fotometri.
H. Hn.

Heliotropium L., Heliotrop, bot.,
växtsläkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>