Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 309-310 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helchrysum - Helicidf - Helicon. Se Helikon - Heliconia - Heliconiinf - Heliconius - Helicons blomster - Helicopsyche. Se Nattsländor - Hilie, Faustin - Helig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

växtsläkte, hörande till fam. Compositæ, afd.
Tubulifloræ, med omkr. 300 örter eller buskar i alla
världsdelar utom Amerika, där det fullständigt
saknas; ungefär hälften af arterna växer i
Syd-Afrika. Holkfjäll och blommor äro torra, hinnaktiga,
hvita, gula, röda eller bruna och bibehålla sig
oförändrade i torkadt tillstånd. I Sverige finnes endast
1 art, H. arenarium DC., hedblomster, en
flerårig, hvitullig ört med blomkorgar i kvast med
glänsande gula holkfjäll, som växer mindre allmänt
på sandhedar i södra Sverige. Under namn af
evighetsblommor, eterneller l. immorteller odlas flera
arter allmänt som prydnadsväxter, framför allt H.
bracteatum Willd. (se fig.), inhemsk i Australien, i
flera färger. H. orientale Tourn. användes allmänt
till gula grafkransar. Se Eterneller.
G. L—m.

Helicidæ (Helicea), zool., familj inom ordn.
Pulmonata af Gastropoda (se Blötdjur, sp. 825),
omfattar en stor mängd landsnäckor med eller utan
skal; skalet är hos somliga ett yttre, hos andra
ett inre. Dithörande släkten ha 4 eller 2
tentakler. Andningsöppningen ligger framåt under
högra mantelkanten. Dit höra släktena Succinea,
Pupa, Clausilia, Vitrina, Achatina, Bulimus, Helix
m. fl.
O. T. S. (L—e.)

Helicon. Se Helikon.

Heliconia L., växtsläkte af fam. Musaceæ med
omkr. 30 arter i tropiska Amerika. H. Bihai L.
och andra arter äro präktiga dekorationsväxter för
varma växthus.
G. L—m.

Heliconius Eucrate. (2/3 nat. storl.)

Heliconiinæ, Helikonier, zool., en
underfamilj af fam. Nymphalidæ bland dagfjärilarna,
omfattande släktena Heliconius och Eueides.
Helikonierna tillhöra tropiska Amerika och äro brokigt
och påfallande färgade, med långsmala vingar och långsam flykt. De förekomma i
talrika arter, af hvilka några äro mycket allmänna nästan öfverallt. Familjen
har blifvit mycket omtalad af den anledning, att den gaf engelske biologen
Bates första uppslaget till hans teori om mimicry l. "förklädnad".
Bland de i talrika skaror uppträdande
helikonierna i Brasilien anträffade han enstaka fjärilar
af en helt annan familj, nämligen af hvitvingarnas
l. pieridernas, hvilka emellertid mer eller mindre
fullständigt aflagt den för denna familj utmärkande
hvita dräkten och i förvillande grad antagit
helikoniernas icke blott färgteckning, utan äfven
vingform och flygsätt. Genom att försvinna i hopen af
helikonier, som till följd af sin vedervärdiga smak
skys af insektätande djur, undgå sålunda dessa
hvitvingar (Dismorphia) den förföljelse, som eljest skulle
hota dem med utrotning. För öfrigt får man i olika
delar af Brasilien bevittna, att någon i trakten
allmänt förekommande helikonieart härmas äfven af
immuna, d. v. s. af sin vidriga smak skyddade,
fjärilarter af danaidernas, ithomiidernas eller
acræidernas familjer, hvilka antagit helikoniernas
vingform och färgteckning. Sålunda bilda de nämnda
familjerna i olika delar af landet "mimicry-ringar"
af olika arter.
G. A—z.

Heliconius. Se Heliconiinæ.

Helicons blomster, diktsamling af Lasse Lucidor
(se Johansson, Lars).

Helicopsyche. Se Nattsländor.

Hélie [elī], Faustin, fransk rättslärd, f. 1799
i Nantes, d. 1884 i Paris, beklädde framskjutna
poster inom den högre franska rättskipningen och
förvaltningen, men uppträdde äfven som juridisk
författare, hufvudsakligen på straffrättens område.
1829 uppsatte han, tills. med andra, "Le journal
de droit criminel"; 1834—43 utgaf han tills. med
Chauveau sitt hufvudverk: Théorie du code pénal
(8 bd; 6:e uppl. 1887—88), hvilket alltjämt eger
betydelse. Hans sista arbete var Pratique criminelle
des cours et tribunaux (1877). — Hans son
Faustin Adolphe H. (f. 1829, d. 1894)
gjorde sig bekant som förf. till Constitutions de la
France (1875—79).
N. S—g.

Helig, Helighet. 1. Ett hufvudmoment, för
att icke säga det viktigaste momentet, i hvad som
hos de s. k. naturfolken kan kallas religion och
moral, utgöres af det förbud och den fruktan, som
omgifva vissa föremål, djur, personer och
handlingar. Man plägar beteckna sådana föremål etc.
med det melanesiska ordet tabu, som betecknar, att
en sak (eller en person eller ett ställe eller en viss
handling) är förbjuden och farlig, att det är något
särskildt med den, som påkallar varsamhet och
särskilda regler, i motsats mot det, som är noa,
vanligt, allmänt, profant, det som man utan särskilda
försiktighetsmått kan använda och handskas med.
Man kan indela tabu i sådant, som i sig själft är
riskabelt och förbjudet att röra, såsom höfdingar och
präster — ännu i sena tider ansågs mikadon i Japan
så helig, att det var ytterst riskabelt att nalkas
honom —, mysterieceremoniernas redskap, tilläfventyrs
en besynnerligt formad sten, lik o. s. v.; och
i sådant, som är tabu genom en särskild bestämmelse,
t. ex. af en höfding eller af ett hemligt
sällskap. Från en annan synpunkt kunna
tabureglerna indelas i tre grupper: A. Vissa saker och
personer äro ständigt tabu, t. ex. höfdingar och
fetischer (se d. o.). B. Andra äro förbjudna och
riskabla vid vissa tillfällen; så är en man tabu under
krig eller jaktexpeditioner, en kvinna under barnsbörd.
C. Vissa tabu gälla endast vissa personer;
så äro svärmor och måg tabu för hvarandra, en
kvinna är ofta tabu för en man inom samma klan
eller stamafdelning, män och kvinnor äro i stor
utsträckning tabu för hvarandra, totemdjuret (se
Totemism) är mer eller mindre tabu för dem, som
bära dess namn och höra till dess grupp, till
mysterierna hörande föremål och ord för de oinvigde
o. s. v. Endast under vissa noggranna försiktighetsmått
kan man inlåta sig med de farliga, men
viktiga ting och varelser, som äro tabu. Har någon
oförvarandes råkat att t. ex. gå i fotstegen efter en
tahitisk höfding eller att röra vid en eld, som en
nyzeeländsk höfding andats på, eller att äta
förbjuden föda, måste han underkastas en särskild
behandling, för att den farliga "helighetselektriciteten"
må afledas och icke anställa någon skada.
Tabureglerna ha karaktären af förpliktelse. Frågar
man, hvarför det ena eller andra är tabu, blir svaret
kanske: det är tabu helt enkelt; eller: det har af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>