Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heikel, Axel Olai - Heikel, Ivar August - Heiki, Eli. Se Fitinghoff - Heilagra manna svgur - Heilborn, Oskar Filip - Heilbronn - Heilbrunn. Se Adelheidsquelle - Heilbuth, Ferdinand - Heil dir im siegerkranz - Heiligberg - Heiligendamm. Se Doberan - Heiligenhafen - Heiligenhaus - Heiligenstadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Antiquités de la Sibérie occidentale (i
Finsk-ugr. sällsk:s "Mémoires", VI, 1894).
6. Ivar August H., den föregåendes kusin,
filolog, f. 16 jan. 1861 i Nykarleby landskommun,
student 1878, filos. kand. 1883 och licentiat
1885, docent i klassisk filologi vid Helsingfors’
universitet 1885 samt professor i grekisk
litteratur 1888. H. har utgifvit arbeten
på den klassiska filologiens område: öfver
Herodotos, Seneca, Eusebios, Plutarchos,
Ignatii vita Tarasii m. fl. Hans förnämsta
arbete är en kritisk edition af Eusebios’
arbeten (i Berlins vet. akad:s samling af
grekiska kristna författare). Äfven på det
historiska skriftställeriets område har H. rört
sig; han har utgifvit flera populära skrifter
och det på själfständig forskning grundade
arbetet Filologiens studium vid Åbo universitet
(1894). Pedagogiskt lifligt intresserad, har han
arbetat särskildt inom området för modersmålets
undervisning och utgifvit flera läro- och
läseböcker. På det politiska området har
H. uppträdt med broschyrer, bl. a. om Socialismen
(1907). Han var medlem af prästeståndet
vid landtdagarna 1904—05 och 1905—06. Sedan
början af 1908 är H. rektor för universitetet.
1. R T—dt. 2—6. T. C.
Heiki, Eli, pseudonym. Se Fitinghoff.
Heilagra manna sögur, "Heliga mäns sagor",
är den titel, under hvilken C. Unger 1877 i
Kristiania utgaf en samling helgonsagor på
fornisländska, mestadels öfversättningar från
latinet och jämmerligen långtrådiga. Då vissa af
dem emellertid äro mycket gamla (från slutet af
1100-talet), erbjuda de åtskilligt af språkligt
intresse.
R. N—g.
Heilborn [he’jl-], Oskar Filip, donator, f. 22
aug. 1825 i Stockholm, d. där 9 maj 1902,
var köpman i Marseille och konsul där för
Hamburg, Lybeck och Bremen. Han testamenterade
till Nationalmuseum sin samling af moderna
franska målningar (hufvudsakligen af den
s. k. Fontainebleau-skolan), däribland verk af
Millet, Dupré, Corot, Diaz, Vollon och Ribot.
G—g N.
Heilbronn [ha’jlbrånn], stad i Neckarkretsen,
Württemberg, ligger vid foten af Wartberget
i Neckars vackra och bördiga floddal. 40,004
inv. (1905). Dess yttre påminner starkt om
medeltiden genom de trånga gatorna och de
spetsiga husgaflarna, de forna murarna äro nu
rifna, och i deras ställe omger en vacker allé
den gamla staden; utanför dem ha under senare
år uppstått nya, eleganta kvarter. Af kyrkor är
den märkligaste S:t Kilians l. stadskyrkan, en
gotisk byggnad, grundlagd 1013, men färdig först
1529 med ett praktfullt kor. Af andra byggnader
märkas Tyska ordens hus, där Axel Oxenstierna
afslöt fördraget i H. 1633, numera kasern;
rådhuset med en dyrbar samling af urkunder; det
s. k. "Götzenthurm", där Götz von Berlichingen
hölls fången 1519, o. s. v. Betydande
tillverkning af silfverarbeten, maskiner och
metallvaror, papper, konserver, kemikalier
och korta varor. Saltverk, som årligen lämnar
45,000 ton bergsalt och 25,000 ton koksalt
genom utkristallisering. Äfven vinodlingen
är ansenlig. Liflig handel med kolonialvaror,
salt, landtmannavaror, trä och kol, som delvis
skeppas på Neckar och Vilhelmskanalen (mellan
H. och Kannstatt). Flera järnvägslinjer mötas i
staden. I H. finnas gymnasium, högre realskola,
landtmannaskola, handelsskola m. m. Det är
säte för en generalsuperintendent. — H. omnämnes
som kungligt pfalz redan 771, var fri riksstad 1360—1802
och kom därefter till Württemberg. Under
medeltiden var staden starkt befäst och
utstod lyckligt flera belägringar. Under
reformationsoroligheterna och under trettioåriga
kriget och de många fejderna mot Frankrike led
staden mycket.
(J. F. N.)
Förbundet i H. På ett, äfven af sändebud från
Frankrike, England och Nederländerna bevistadt,
"konvent" (möte) i H. i mars och april 1633
afslöts mellan Axel Oxenstierna som svenska
kronans legat och de evangeliska ständerna
i sydvästra Tyskland (schwabiska, frankiska,
öfver- och nederrenska kretsarna) genom två
traktater af 13 och 15 april ett krigsförbund
till återställande af den tyska friheten, de
evangeliskes förra ställning, en säker fred
och till godtgörelse åt Sverige. Förbundets
ledning lämnades åt svenska kronans legat som
"direktor", hvilken vid sin sida hade ett råd
("consilium formatum"). Kretsarna skulle lämna
medel och krigsfolk och vidmakthålla svenskarnas
eröfringar, tills godtgörelse lämnats. Ingen
af de förbundne fick ingå separatfred. Vid
underhandlingar i Frankfurt a/M. träffades 13
sept. aftal om de blifvande fredsvillkoren
m. m. Försök att förmå de båda sachsiska
kretsarna att i sin helhet sluta sig till
förbundet misslyckades. De evangeliskes nederlag
vid Nördlingen i aug. 1634 drog emellertid
med sig förbundets upplösning. Visserligen
ingingo ännu 20 mars 1635 i Worms Oxenstierna
och de fyra förstnämnda kretsarna ett afsked om
krigets fortsättning och fredsunderhandling, men
sedan kurfursten af Sachsen 20 maj s. å. slutit
separatfred med kejsaren, följdes exemplet snart
af de öfrige tyske furstarna, med undantag af
landtgrefven af Hessen.
Heilbrunn, Ober-H. [ha’jlbronn]. Se
Adelheidsquelle.
Heilbuth [ha’jl-], Ferdinand, tysk-fransk
målare, f. 1826 i Hamburg, d. 1889 i Paris,
sökte sin utbildning först i Paris, sedan i Rom
och uppgick därefter i den franska konsten. Han
målade genrer från Italien och Paris, ibland
i historisk kostym: Palestrinas musikprof
(1857), Pantlånekontor (1861, Luxembourg),
Kardinaler, som lustvandra på Monte Pincio
(1862). Dessutom målade han vackra landskap
och mycket värderade porträtt. Rêverie
eges af Luxembourgmuseet. H. var
jämväl en framstående akvarellist.
C. R. N.*
Heil dir im siegerkranz [hajl... sīger-],
ty. ("Hell dig i segrarkrans"), begynnelseorden
till preussiska nationalhymnen. Sången skrefs,
till engelska folksångens melodi, af H. Harries
för att fira danske konungen Kristian VII:s
födelsedag 29 jan. 1790, utkom, omarbetad af
B. G. Schumacher, 17 dec. 1793 i "Spenersche
zeitung" som "Berlinarnas folksång" och blef kort
därefter nationalhymn. Jfr Engelska folksången.
Heiligberg [ha’j-], vallfartsorter vid Přibram,
Olmütz m. fl. städer.
Heiligendamm [ha’j-]. Se Doberan.
Heiligenhafen [ha’j-], stad i preussiska
reg.-omr. Schleswig, vid Östersjön, midt
emot ön Femern. 2,415 inv. (1900). Sjöfart,
fiske. Hafsbad.
J. F. N.
Heiligenhaus [ha’j-], kommun i preussiska
reg.-omr. Düsseldorf (Rhenprovinsen). 6,081
inv. (1900). Järnindustri.
J. F. N.
Heiligenstadt [ha’j-], kretsstad i preussiska
reg.-omr. Erfurt (Sachsen), vid Leine. 7,249
inv. (1900).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
