- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
143-144

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haymarket-teatern - Haymerle, Heinrich Karl von - Hayn, Friedrich - Haynald, Lajos - Haynau l. Hainau - Haynau, Wilhelm Karl von H. - Haynau, Julius Jakob von H. - Haynau, Friedrich Wilhelm Karl Eduard von H. - Hayne, Robert Young - Hayne, Paul Hamilton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarför Sam. Foote (se d. o.), som var H:s
direktör 1747—77, en tid fann sig föranlåten
att drifva den under namn af tehus,
med gratisföreställningar och betalning
för förtäringen. Den innehades därefter af
George Colman d. ä. och d. y. (se dessa). Den
senares svåger Morris ref ned teaterhuset
och byggde i stället det nuv. (se fig.),
öppnadt 1821. Direktörer för H. ha vidare varit
bl. a. skådespelaren Benj. Webster 1837—53,
makarna Bancroft, som 1878 väsentligen ombyggde
husets inre, H. Beerbohm Tree 1887—95 och
sedan dess Fr. Harrison. Lustspelet och det
allvarliga dramat äro bofasta på H:s scen.
E. F—t.

Haymerle [ha’j-], Heinrich Karl von, friherre,
österrikisk statsman, f. 1828 i Wien, d. där
1881, deltog 1848 i studentupproret i Wien och
undgick endast med svårighet dödsstraffet. 1850
inträdde han på den diplomatiska banan, var
envoyé 1869—72 i Aten och 1872—76 i Haag samt
ambassadör 1877—79 i Rom. H. deltog 1878 som en
af Österrikes fullmäktige i Berlinkongressen och
blef 1879 efter Andrassy utrikesminister. Han
lyckades återställa ett godt förhållande
med Italien och befästa alliansen med Tyska
riket. Jfr v. Arneth, "Heinrich freiherr von
H." (2:a uppl. 1882).

Hayn [hajn], Friedrich, tysk astronom, f. 14
maj 1863 i Auerbach, blef 1891 observator
vid observatoriet i Leipzig, var 1894—96
astronom vid Reichsmarineamt och anställdes
ånyo i Leipzig 1896. Hans förnämsta arbete
är Selenographische koordinaten (3 dlr,
1902—07), undersökningar öfver månen.
B—d.

Haynald [haj-], Lajos, ungersk kardinal,
botanist, f. 1816, d. 1891, biskop i
Gyulafehérvár (Karlsburg) 1852—61, ärkebiskop
af Kalocsa 1867 och kardinal 1879, var en
af det moderna Ungerns förnämsta andliga och
parlamentariska talare. Han skref ett arbete
öfver bibelns växter, skänkte sitt herbarium och
botaniska bibliotek, som hörde till de rikaste
och fullständigaste i Europa, till ungerska
nationalmuseet och offrade millioner floriner
för allmännyttiga ändamål, bl. a. på inrättandet
af ett gymnasium och observatorium i Kalocsa.

Haynau [ha’j-] l. Hainau, stad i preussiska
reg.-omr. Liegnitz (Schlesien), 15 km. n. v. om
Liegnitz. 10,119 inv. (1905). Tillverkning
af handskar, metallvaror, papper, läder och
konstgjorda gödselmedel. Spannmålshandel. 26
maj 1813 tillfogade preussarna under Blücher
fransmännen under Maison ett nederlag i närheten
af H.
(J. F. N.)

Haynau [ha’j-]. 1. Wilhelm Karl von H., friherre,
kurhessisk generallöjtnant, naturlig son till
kurfursten Vilhelm I af Hessen-Kassel, f. 1779,
d. 1856, blef 1847 pensionerad efter långvarig
tjänstgöring i hessiska armén, men utsågs
trots sin höga ålder och bräcklighet under 1850
års författningsstrider till hessiska arméns
öfverbefälhafvare (30 sept.) med order att kufva
folkrörelserna i Kassel. De fleste officerarna
vägrade honom emellertid lydnad och begärde sitt
afsked (9 okt.), under det ständerutskottet
anklagade honom inför generalauditoriatet
för högförräderi. Han drog sig därefter snart
tillbaka till privatlifvet.
illustration placeholder
— 2. Julius Jakob
von H
., den föregåendes broder, naturlig son
till kurfursten Vilhelm I af Hessen-Kassel,
friherre, österrikisk general, f. 1786, d. 1853,
deltog med utmärkelse i Österrikes krig mot
Napoleon och befordrades under fredsåren
1815—48 till fältmarskalklöjtnant och
divisionsbefälhafvare i Ungern. Vid
revolutionens utbrott i Italien 1848 erbjöd
sig H. frivilligt till tjänstgöring i kriget och
utnämndes till kommendant i Verona. Genom sin
skicklighet bidrog han i hög grad till segern
vid Custozza (1848) och till Peschieras fall
(s. å.). 1849 utkräfde han hämnd på Ferraras
invånare för några förolämpningar, som
tillfogats österrikiska soldater, samt kufvade
(31 mars—1 april) upproret i Brescia med sådan
stränghet, att han förvärfvade sig tillnamnet
"Brescias hyena". Därefter öfvertog H. befälet
öfver belägringstrupperna vid Venezia,
men kallades (i maj) att som fälttygmästare
anföra de österrikiska trupperna i kampen mot
ungrarna. Han besatte Budapest och Szegedin samt
uppref den ungerska Theissarmén i slagen vid
Szöreg (5 aug.) och Temesvár (9 aug.). Under
det H. genom sina segrar befäste sitt anseende
som skicklig och djärf fältherre, gjorde han sig
på samma gång allmänt hatad genom sin hårdhet
mot de besegrade, särskildt ådagalagd genom
afrättningar af flera insurgentledare i Pest och
Arad (6 okt.). Efter pacifikationen utnämndes
han till armébefälhafvare och ståthållare i
Ungern, utöfvade som innehafvare af dessa
ämbeten en fullständig militärdiktatur,
men entledigades till följd af tvister med
regeringen helt plötsligt (6 juli 1850) från
dessa ämbeten. H. grundade "Die Haynau-stiftung",
en fond för understödjande af invalider samt
änkor och barn efter militärer. Jfr biografi
öfver H. af Schönhals (1875). — 3. Friedrich
Wilhelm Karl Eduard von H
., son till H. 1,
friherre, kurhessisk militär, f. 1804, d. genom
själfmord 1863, deltog 1849 i danska fälttåget
och mottog 1850 provisoriskt ledningen af
kurhessiska krigsdepartementet, blef 1853
generalmajor och verklig krigsminister, men
afgick 1855, på samma gång som Hassenpflug
ur ministären. H. blef generallöjtnant 1857.
(V. S—g.)

Hayne [he͡i’n]. 1. Robert Young H., nordamerikansk
politiker, f. 1791 i Colleton, Syd-Carolina,
d. 1839, deltog i 1812 års krig mot England
och var 1823—32 senator för Syd-Carolina. Som
sådan tillhörde han Calhouns trognaste
anhängare, ifrade i sydstaternas intresse
för frihandelspolitik och höll energiskt på
de enskilda staternas rättigheter gentemot de
centrala myndigheterna. Hans tvekamp i senaten
med Daniel Webster om Unionens väsen under tariffstriderna
1832 blef vida berömd. Då Syd-Carolina
s. å. sökte trotsa unionsmyndigheterna (jfr
Nullifikation), valdes H. till statens guvernör
och träffade t. o. m. förberedelser för väpnadt
motstånd mot unionstrupperna, men presidenten
Jacksons fasthet och en af Clay genomförd
kompromiss gjorde slut på krisen. Jfr biografi
af P. H. Hayne (1870). — 2. Paul Hamilton H., den
föregåendes brorson, amerikansk skald, f. 1830,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free