Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haussonville, Joseph Othenin Bernard de Cléron, grefve d´H. - Haussonville, Gabriel Paul Othenin de Cléron, vicomte d´H. - Haussoullier, Bernard - Hausstock - Haustellum - Haustlong - Haustorier - Hautbois. Se Oboe - Haut-Brion . Se Bordeaux-viner - Haut-dessus - Haut-Combe - Haute-contre Jfr Contralto - Haute cour de justice. Se Cour och Frankrike, sp. 1133 - Hautefeuille, Laurent Basile - Hautefeuillit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till högra centern och bekämpade häftigt
Ferrys skolreformer. Som historieskrifvare
af stor förtjänst fick han 1869 en plats
i Franska akademien. Hans förnämsta arbeten
äro Histoire de la politique extérieure du
gouvernement français de 1830 à 1848 (2 bd,
1850), Histoire de la réunion de la Lorraine
à la France (4 bd, 1854—59; 2:a uppl. 1860)
samt L’église romaine et le premier empire
(5 bd, 1868—70). — Äfven H:s maka, grefvinnan
Louise d’H., dotter af hertig Victor de Broglie,
f. 1818, d. 1882, uppträdde som författarinna,
först anonymt med romanen Robert Emmet (1858)
och därefter, under pseudonymen l’Auteur
de Robert Emmet, med Marguerite de Valois
(1870), La jeunesse de lord Byron (1872) och
Les dernières années de lord Byron (1874). —
2. Gabriel Paul Othenin de Cléron, vicomte d’H.,
den föregåendes son, författare, f. 1843,
fick 1871 en plats i deputeradekammaren, där
han, trots sina högt predikade republikanska
tänkesätt, alltid röstade med den monarkiska
majoriteten, men föll igenom vid valen 1876 och
1877. Han var 1891—94 (efter Bocher) ledare af
det orleanska partiet. H:s viktigaste arbeten
äro C. A. de Sainte-Beuve, sa vie et ses œuvres
(1875) och Les établissements pénitentiaires
en France et aux colonies (s. å.), Études
biographiques et littéraires (2 bd, 1879—88),
Le salon de m:me Necker (2 bd, 1888) och Madame
de La Fayette (1891), La duchesse de Bourgogne et
l’alliance savoyarde (3 bd, 1898—1903) och Varia
(1904). H. blef 1888 invald i Franska akademien.
Haussoullier [åsoliē’], Bernard, fransk arkeolog
och epigrafiker, f. 1853 i Paris, professor vid
École pratique des hautes études vid Sorbonne,
har tagit verksam del i de franska utgräfningarna
i Delfi samt själf jämte arkitekten E. Pontremoli
ledt utgräfningarna i Apollontemplet i Didymi,
Mindre Asien (jfr Didymes. Fouilles de 1895 et
1896, 1904, och Études sur l’histoire de Milet
et du Didumeion, 1902). Särskildt har han egnat
sig åt studiet af de grekiska inskrifterna (det
tills. med R. Dareste och Th. Reinach utgifna
värdefulla verket Recueil des inscriptions
juridiques grecques, 2 bd, 1901—05, m. m.).
E. N—n.
Hausstock, topp i Glarneralperna, 3,152 m.
Haustellum, myggors och flugors rörformiga
snabel. Se Diptera.
Haustlong, en dikt af Harald Hårfagers berömde
skald Tjodolf från Hvin om bilderna på en
sköld, som han fått af Torleif Spake. Af
H. finnas två större fragment i behåll, af hvilka
det första beskrifver Iduns bortförande af jätten
Tjasse och dennes dråp, det andra skildrar Tors
kamp med jätten Rungner. Dikten är full af
konstiga omskrifningar och delvis ganska dunkel.
Th. W.*
Haustorier (af lat. haustor,
som dricker l. hämtar), bot., äro
organ, som utbildats för att upptaga organisk
näring från en lefvande växt. De förekomma
först och främst hos parasiter. Hos de lägre,
såsom svamparna, utgöras de af en rikt förgrenad
eller stundom klotformigt uppsvälld hyftråd,
som lefver inne i den växtcell, hvarifrån
näringen tages (se fig. 1). Hos de fanerogama
parasiterna utgöras haustorierna af korta grenar,
oftast rotgrenar, som sammanväxa med de organ,
hvarifrån näringen hämtas. Härvid inträder
en närmare förening mellan de näringsledande
väfnadselementen i värdplantan och parasiten,
i det att kärlsträngen i haustoriet sammanväxer
med kärlsträngen i värdplantan (se fig. 2).
Hos icke parasitiska
växter uppträda haustorier under embryots (se
d. o.) utveckling, hvarjämte under groningen
hjärtbladsspetsen ofta är utvecklad som ett
haustorium, i och för uppsugandet af näringen
i fröhvitan (se Groning).
H. Hn.
 |
| Fig. 1. Peronospora calotheca i märgen af Asperula odorata, visande svampens haustorier, som från myceliet (m) intränga i värdväxtens celler (c). |
|
| Fig. 2. Haustorium (snyltrot) af Cuscuta Epilinum (C), som intränger i stjälken af lin (L); halfschematisk genomskärning. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
