Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 103-104 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hauraki - Hauran - Hauran-banan - Haurida. Se Hagrida - Haus, Jacques Joseph - Haúsa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mynningen ligga Great och Little Barrier island,
och framför den i v. långt inträngande
Waitemata-viken, på hvars södra sida Auckland
ligger, öarna Rangitoto, Tapu, Motutapu, Waihehi
och Ponui.
(J. F. N.)

Hauran är ett nu brukligt namn på ett 1,782
m. högt berg i Palestina ö. om Jordan, som i
forntiden hette Salmon (jfr Ps. 68: 15 och
Wetzstein, "Das batanäische Giebelgebirge",
1884) och ett därtill angränsande landskap,
utmärkt för fruktbar jordmån (basaltmull) och
förträffligt hvete. I forntiden räknades H. till
Basan. Se Schumacher, "Das sydl. Basan" (i
"Zeitschr. d. deutsch. Palestina-vereins",
XX, 1897, s. 82 ff.).
E. S—e.

Hauran-banan, en smalspårig (1,05
m.) järnvägslinje från Damaskus till Mserib i
Syrien (106 km.), byggd af samma bolag, som eger
linjen Damaskus—Bejrut, öppnades 1894. Den har
sedermera fortsatts af den s. k. Hedjas-banan (l.
Hamidijebanan) till Mekka, af hvilken sträckan
till Medina (1,300 km.) fullbordades 1908.
(J. F. N.)

Haurida, socken. Se Hagrida.

Haus, Jacques Joseph, f. 1796, d. 1881, belgisk
jurist, 1817 professor i Gent, ehuru född tysk,
naturaliserad 1869. H. har gjort sig känd
som kriminalist och ifrare för dödsstraffets
afskaffande; den belgiska strafflagen af 1867
är väsentligen hans verk. Bland hans skrifter
märkas La peine de mort (1867) och Principes
généraux du droit belge (1869, 1874, 1879).
(Rld.)

Haúsa-soldat.

Haúsa (oriktigt Haussa), ett stort negerfolk
i västra Sudan, hvilket förr skall ha bott på
höglandet mellan Sokoto och Bornu och enligt
egna traditioner kommit ännu längre öster ifrån,
men som nu, blandadt med fulbe och underkufvadt
af dem, utgör hufvudbefolkningen i de stora
fulberikena Sokoto, Gando och Adamaua.
Ursprungligen ett rent negerfolk, bibehålla
de väl ännu negrernas färg, men andra
drag visa en stark blandning med hamitiskt
blod. De äro västra Sudans egentliga
kulturfolk. De äro intelligenta och arbetsamma
och sysselsätta sig mest med jordbruk,
industri och handel, hvilken ofta drager dem
långt bort, en och annan når ända till Kairo
och Konstantinopel. De äro skickliga smeder,
väfvare, färgare och guldsmeder. Af fulbe ha
de mottagit islam, utan att vara fanatiska; de
äro användbara soldater och värfvas som sådana
särskildt i de engelska kolonierna. Deras språk
utmärker sig icke blott för klangfullhet och
jämnmått i fonetiskt hänseende, utan hela den
grammatiska byggnaden eger trots sin rikedom
en bland könsåtskiljande språk högst sällsynt
klarhet och genomskinlighet i formbildningen. Det
står icke i närmare släktskap med något af de
andra negerfolkens språk, utan är en gren af
den hamitiska språkfamiljen. Pronominal- och
verbalformerna påminna såväl om motsvarande
hamitiska som semitiska, och särskildt kunde
personalbildningen i verbet i sin harmoniska
enkelhet betraktas nästan som en grundtyp både
för hamitisk och semitisk konjugation.
Haúsaspråket — det enda språket i
tropiska Afrika, som af infödingarna själfva
bragts till skriftspråk, hvarvid en modifierad
form af arabiska tecken användes — har vunnit
stor utbredning öfver hela Central-Afrika, där
det jämte och kanske äfven framför arabiskan
och temāšigt räknas som det viktigaste
handelsspråket. Flera arbeten öfver detta
språk ha utgifvits af J. F. Schön samt af
C. H. Robinson, språkprof (1896), grammatik,
(1897), ordbok (jämte Brooks, 1899—1900),
af Marré (1901), Mischlich (1902). I London
har bildats (1892) The Hausa association, och i
Cambridge har upprättats en lärostol för studiet
af haúsaspråket och för folkets höjande genom
utgifning af texter, öfversättning af bibeln. —
Det område, som haúsa bebo, kallas Haúsaländerna
och sträcker sig mellan 6° och 15° n. br. samt
mellan 0° och 15° ö. lgd, upptagande en areal
af 664,780 kvkm. med 18 mill. inv. Området
består af de s. k. haúsa bókoi ("de sju Haúsa"),
d. v. s. de bredvid hvarandra liggande områdena
Biram, Daura, Gobir, Kano, Rano, Katsena
och Segseg, samt Bánsa bókoi ("de sju oäkta"),
d. v. s. de sedermera underkufvade områdena
Sanfara, Kebbi, Nupe (l. Nyffi), Guari,
Jauri, Joruba (l. Jariba) och Kororofa,
i hvilka haúsaspråket är härskande,
ehuru de ursprunglige infödingarna tala ett
annat språk. De äro samlade till de stora
staterna Sokoto och Gando samt Adamaua. Sultanen
af Sokoto bär titeln de trognes behärskare
(sseriki-n-musulmin) och uppbär i denna egenskap
tribut äfven af bánsa bókoi. Befolkningen
består af fulbe och haúsa samt till mindre del
af tuareger och tukulörer. — Om haúsa föreligga
genom arabiska historieskrivare (Ahmed Babas
krönika), geografer och resande (Ibn Batuta
m. fl.) historiska underrättelser (tämligen
torftiga och okritiska), som fortlöpa ända
från Muhammeds tid (600-talet). Det finnes
t. o. m. en från midten af 16:e årh. ända
till vår tid fortsatt krönika öfver den forna
hufvudstaden Katsena. Haúsa synas omkr. år 1000
ha från mellersta Sudan trängt mot s. till
området mellan Niger, Bornu och Benue och i
början af 13:e årh. ha bildat en någorlunda
enhetlig stat, Katsena, under fursten Komajo,
hvars dynasti räknade endast fem
härskare. Islam fann inträde kort efter 1400,
genom inflytande af det muhammedanska herdefolket
fulbe, som började intränga från trakterna kring
mellersta Senegal redan på 1300-talet. Som
Katsena-riket småningom sönderföll i flera
småstater, försvagades folket genom inre strider,
och slutligen lyckades det fulben Osman ibn
Faudani att 1802 göra sig till herre öfver
haúsafolket, hvarefter de gamle haúsahärskarna
öfverallt ersattes af fulbe. Hufvudstad öfver
hela riket blef Sokoto. Efter Osmans död (1817)
delades riket mellan två bröder, den ene i
Sokoto, den andre i Gando, hvilken senare var
tributpliktig under den förre samt hade att
hjälpa honom i krig. Deras ättlingar regera
ännu. 1902 besatte engelsmännen Bidda, Kontagora
och Jola samt i febr. 1903 äfven Kano. Därmed har
det engelska väldet söderifrån trängt nästan fram
till medelpunkten af det förfallna Sokotoriket. —
Adamaua, som alltid stått i lös förbindelse med
de båda andra haúsastaterna, hör nu till den
tyska intressesfären. Litt.: C. H. Robinson,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>