Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hasselrot, Berndt Fridolf Engelbrekt - Hasselrör - Hasselskans - Hasselt - Hasselö - Hasselört. Se Asarum - Hasselö skans - Hasselösund (Hasslesund) - Hassenfratz, Jean Henri - Hassenpflug - Hassia - Hassing, Morten Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Berndt Fridolf Engelbrekt H., den föregåendes
broder, justitieombudsman, f. 23 mars 1862
i Norra Säm i Älfsborgs län, blef 1881
student i Lund och aflade där hofrättsexamen
1885. Han utnämndes till assessor 1894 i Göta
hofrätt och 1896 i Svea hofrätt, blef 1897
t. f. revisionssekreterare och 1899 konstituerad
samt 1900 revisionssekreterare. H., som 1894 var
sekreterare i lagutskottet, blef vid riksdagarna
1905 och 1906 justitieombudsmannens suppleant
samt inträdde i okt. 1906 i ämbetet i följd af
företrädaren K. E. Leyonmarcks utnämning till
president i Göta hofrätt och innehar fortfarande
(1909) uppdraget. Han har varit medlem i
kommittéerna ang. lagstiftning för solidariska
bankbolag (1901—02), registrering af icke
ekonomiska föreningar (1901—03) och aktiebolag
(1905—08) samt från trycket utgifvit, förutom
uppsatser i "Nytt juridiskt arkiv", Kommentarier
öfver handelsbalken jämte dithörande
författningar (1893—1902) äfvensom berättelser
öfver justitieombudsmannens verksamhet (1907 ff.).
1. (V. M.) 3—4. T—s.
Hasselrör, tingslag i Skaraborgs län, ingår i
Norra Vadsbo domsaga. 12,603 inv. (1907).
Hasselskans anlades af svenskarna
under belägringen af Kristianstad
1678 på Kaninholmen (Kvinneholmen?) i
Helgesjön. H. förföll efter kriget.
L. W:son M.
Hasselt [asä’lt], hufvudstad i belgiska
prov. Limburg, vid Demer. 15,901
inv. (1903). Viktig järnvägsknut. Tillverkning
af linnevaror, spetsar, tobak och brännvin. 6
aug. 1831 vunno holländarna under prinsen af
Oranien en seger vid H. öfver belgerna, anförda
af general Daine.
(J. F. N.)
Hasselt [asä’lt], André Henri Constant van,
belgisk författare, f. 1806 i Maastricht, d. 1874
i Bruxelles, vardt 1832 konservator i Bruxelles’
k. bibliotek, 1837 led. af belgiska akademien
och 1874 inspektor för primärundervisningen
och normalskolorna. H. författade Essai sur
l’histoire de la poésie française en Belgique
(1838, prisbelönt), Histoire de P. P. Rubens
(1840), Les belges aux croisades (2 bd, 1846),
Splendeurs de l’art en Belgique (1848, med Moke
och Fétis), Histoire des belges (2 bd, 1849—51),
Poésies (1852), Nouvelles poésies (1857), Quatre
incarnations du Christ (1867; 2:a uppl. 1873)
och utgaf en mängd antologier, öfv. o. d. till
folkbildningens främjande. H:s Œuvres utkommo
i 10 bd 1876—77. Se biogr. af Alvin (1877).
Hasselö, en liten dansk ö i Guldborgsund,
sedan 1870 genom uppdämning gjord landfast
med Falster. Invånarna härstamma från
holländska kolonister på Amager, hvilka
omkr. 1600 bosatte sig på H., samt visa ännu
spår af sin främmande börd. De sysselsätta
sig t. ex. mycket med odling af köksväxter.
E. Ebg.
Hasselört, bot. Se Asarum.
Hasselö skans, på en ö i inloppet till och 5
km. ifrån Nyköping. På Hasselön synes redan
i forntiden ha funnits en befästning, som
emellertid var förfallen, då Gustaf II Adolf 1623
lät iståndsätta och utvidga densamma. Äfven 1644
och 1657 reparerades skansen; redan 1658 beslöts,
att H., som desarmerades, skulle raseras. Detta
öfverläts dock åt tiden, som emellertid ej
hunnit uträtta sitt värf, innan krig med Danmark
ånyo utbröt, då gamla skansmuren 1675 och 1676
upphjälptes och sunden
å ömse sidor försänktes. Sedan fick skansen
åter förfalla, men reparerades 1710, då ett
blockhus också föreslogs. Ej heller denna gång
underhölls H., utan var ånyo förfallen 1719
och kunde sålunda ej rädda Nyköping från de
ryske mordbrännarna. 1720 började nya skansar
byggas på hvardera af "Skansholmens" båda ändar,
men arbetena afbrötos redan 1721 "för allmogens
skull", som dit beordrats. Ännu synas lämningar af H.
L. W:son M.
Hasselösund (Hasslesund), municipalsamhälle
och fiskeläge i Kungshamns socken, Göteborgs
och Bohus län. 165 inv. (1905).
Hassenfratz [assenfra’ts], Jean Henri, fransk
kemist, f. 1755, d. 1827, studerade 1783,
på uppdrag af regeringen, i Steiermark och
andra delar af österrikiska monarkien järn-
och stålfabrikationen samt fick efter hemkomsten
anställning hos Lavoisier. Sedan revolutionen
utbrutit (1789), slöt han sig med hänförelse
till republikanerna, inträdde i jakobinklubben
och blef medlem af "kommunen", men försökte
efter förmåga mildra skräckväldets (1793—94)
fasor. Så t. ex. genomdref han, att den till
natten 30 maj 1793 beslutade häktningen af
girondisterna uppsköts och räddade sålunda
mångas lif och frihet. Stor förtjänst inlade
han om reorganisationen af militärskolan
och om upprättandet af École polytechnique,
vid hvilken han 1794 utnämndes till professor
i fysik. 1797—1814 var han professor vid den
nyinrättade bergsskolan. Bland hans vetenskapliga
arbeten må framhållas Sidérotechnie, ou l’art
de traiter les minéraux de fer (1812) och
Dictionnaire physique (1816—21, i förening med
Cassini, Monge och Bertholon).
Hassenpflug, Hans Daniel Ludwig Friedrich,
kurhessisk statsman, f. 1794 i Hanau,
d. 1862 i Marburg, blef 1832 chef för
justitie- och inrikesministerierna i
Hessen-Kassel. Ultrakonservativ i sin
politik, väckte han snart allmänt hat och blef
t. o. m. föremål för åtal för öfverträdelser
af författningen. Äfven med kurprinsen-regenten
stötte han sig och måste 1837 lämna hessiska
statstjänsten. 1838—39 stod han i spetsen
för Hohenzollern-Sigmaringens styrelse och
1839—40 som civilguvernör för omorganisationen
af Luxemburgs förvaltning. 1841 blef han
öfvertribunalråd i Berlin, 1844 medlem af
preussiska statsrådet och 1846 president i
öfverappellationsdomstolen i Greifswald. På
kurfursten Fredrik Vilhelms af Hessen kallelse
trädde H. 1850 åter i spetsen för styrelsen i
sitt fädernesland. Genom sina författningsvidriga
åtgärder framkallade han oroligheter, till
hvilkas undertryckande tyska förbundsdagen
på hans begäran sände förbundstrupper
till Hessen. Ett fullständigt militärvälde
infördes. 1831 års författning afskaffades, och
en ny konstitution utfärdades 1852, till hvilken
H. dock ej kunde utverka ständernas bifall. 1855
måste han lämna sin plats. — Hans son Karl H.,
f. 1824, d. 1890, var skulptör.
Hassia, latinsk namnform för Hessen.
Hassing, Morten Mortensen, dansk läkare,
f. 1813 i Hobro, d. 1863, 1849 docent vid
Köpenhamns universitet och 1855—62 öfverläkare
vid Almindeligt hospitals afdelning för syfilis
och hudsjukdomar, var den förste, hvilken
i Danmark gjorde de syfilitiska sjukdomarna
till föremål för ett specialstudium. Genom sin
ovanliga organisatoriska förmåga utöfvade han
betydligt inflytande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
