Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hardouin l. Harduinus, Jean - Hardt - Hardt, Richard von der - Hardt, Ernst - Hardtman, Wolfgang - Harduinus - Hardwar, Hardvar - Hardy, Alexandre - Hardy, sir Thomas Duffus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hardouin [ardoä~’] 1. Harduinus, Jean, fransk
jesuit, en af sin tids lärdaste män, f. 1646,
d. 1729 som bibliotekarie vid "Collège
Louis-le-grand" i Paris. Han studerade ifrigt
teologi och klassisk filologi samt förvärfvade
sig ett namn inom den lärda världen genom sin
edition af Plinius’ "Historia naturalis"
(1685). I
Chronologia ex nummis antiquis restituta (1697) och
Prolegomena ad censuram veterum scriptorum
uppställde och försvarade han med skarpsinne den
barocka satsen, att alla för gamla ansedda mynt
samt de flesta s. k. klassiska arbeten, äfven
Septuaginta, äro understuckna. Flera af hans arbeten,
bl. a. en kommentar till nya testamentet (1742),
äro upptagna i den påfliga "Index". H:s
Opera varia utkommo 1733, hans
Opera selecta 1709–19.
Hardt (riktigare: Hart, "skog"), ett i bajerska
Rhenpfalz beläget bergland, en fortsättning
af Vogeserna. Den förhärskande bergarten är
en grofkornig sandsten. Endast från Rhen ser
H. ut som ett berg; i verkligheten är det en
300–450 m. hög platå. Öfverallt ligga på höjderna
ruiner af gamla borgar och kloster, bl. a. den
restaurerade Maxburg (se Hambach). Den östra
sluttningen är rik på vin- och fruktträdgårdar,
det inre åter föga fruktbart. Bok-, ek- och
barrskogar täcka öfver 3/5 af arealen. Högsta
toppen är Kalmit (683 m.).
J. F. N.
Hardt, Richard von der, f. i Osnabrück (födelse-
och dödsår okända), var en tid bokauktionator
i Stockholm och Uppsala och verksam som samlare
af bidrag till den biografiska, bibliografiska
och topografiska litteraturen. Han är mest känd
genom ett (anonymt) lärdomshistoriskt arbete,
Holmia literata (1701;
2:a uppl., "auctior et emendatior", 1707),
samt för sina samlingar till Livlands inre historia
(outgifna). Ej långt efter 1701 synes H. börjat
konkurrera med det 1674 ånyo inrättade "auctions-
och addresse-cammarvärket" i Stockholm, hvilket
hade hand om försäljningen af såväl böcker som
husgerådssaker. Bland auktionsverkets akter i
Stockholms stads arkiv finnes en supplik af 1702
till Kanslikollegiet från dåvarande direktören
för auktionsverket Daniel Cameen med klagomål
öfver H:s "intrång med sin uprättade bokauction".
En förlikning ingicks 14 febr. 1703 mellan bägge
parterna, hvarpå kontrakt upprättades dem emellan,
hvari Cameen förband sig att låta till H. föra
alla böcker, som inlämnades till auktion, för att
af denne försäljas, hvaremot den senare förpliktade
sig att till Cameen erlägga 3 proc. "af så mycket
som af mäklaren utropas". Denna "förening" stadfästes
af Kanslikollegiet 2 sept. s. å. Genom öppet bref af
konung Karl XII, dat. Blonie (Polen) 6 nov. 1705,
förordnades H. därjämte till bokauktionator vid
Uppsala akademi, och skulle han för denna sin
verksamhet på bägge hållen "vara fri för all
borgerlig tunga och besvär". – Huru länge han
förestod bokauktionerna är ovisst, men troligt
är, att han redan 1711 lämnat dem i andra
händer, åtminstone i Stockholm. Genom ett af
Karl XII 26 juli 1712 från Bender utfärdadt bref
ställdes bokauktionerna åter under förvaltning
af direktionen för "stadzens addresse- och
auktionskammare".
R. G.
Hardt, Ernst, tysk novellförfattare och
dramatiker, f. 9 maj 1876 i Graudenz, i
Westpreussen, var först bestämd till officer,
men lämnade detta kall för skriftställaryrket,
var någon tid bosatt i
Berlin, vistades senare i Grekland flera år
och är nu bosatt i Weimar. Han gjorde sig
först bemärkt som novellförfattare; särskildt
märkes samlingen
Bunt ist das leben (1902),
som röjer fin psykologi. Han har äfven utgifvit
lyriska dikter,
Aus den tagen des knaben (1903),
men har på sistone företrädesvis gjort sig bemärkt
som dramatiker i det moderna fyraaktsskådespelet
Der kampf um’s rosenrote (1903),
den lilla versifierade anekdoten
Ninon de l’Enclos (1905)
samt framför allt det gripande femaktsdramat på vers
Tantris der narr (1908),
som är byggdt på ett motiv ur Tristanssagan
(Tristan i förklädnad som narr hos den
älskade drottningen), och belönadt med det
icke på många år utdelade Schillerpriset (som
H. delade med Schönherr). H. har äfven verkat
som öfversättare af äldre och yngre fransk prosa.
K. W–g.
Hardtman, Wolfgang, kopparstickare, inkom
från Tyskland till Stockholm omkr. 1644, arbetade
flitigt åt såväl svenska som utländska förläggare
och afled i Stockholm inemot 1663. Han efterlämnade
många och delvis rätt vackra alster af sin konst.
Bland dem förtjäna nämnas en stor
Utsikt af Stockholm i patentfolio,
plåtarna till Keysers vapenbok,
porträtt af drottning Kristina,
Karl X Gustaf,
P. De la Gardie m. fl.
samt många frontespiser och bokillustrationer.
–rn.*
Harduinus, J. Se Hardouin.
Hardwar [ha’dωaə], Hardvar,
sanskr. Haridvara, "Haris (Vishnus) port",
eller Gangadvara, Ganges’ port, stad och
vallfartsort i Indien, United provinces,
distriktet Saharanpur, vid högra stranden
af Ganges, där den utgår ur Sivalikbergen
och vid Gangeskanalens början. 25,597
inv. (1901). Platsen besökes årligen af mer
än 100,000 pilgrimer, som från alla delar af
Indien infinna sig för att bada i Ganges’ heliga
vatten, och hvart tolfte år återkommer en helig
fest, Kumb-mela, då antalet pilgrimer stiger
till omkr. 300,000. H. har en af de största
hästmarknaderna i norra Indien.
(J. F. K.)
Hardy [ardi’], Alexandre, fransk författare,
f. 1570, d. omkr. 1631, var en mycket alsterrik
teaterskribent, af hvars 600 pjäser 41 äro i
behåll (ånyo tryckta 1883–84 i 5 bd). Motiven äro
hämtade ur allehanda, både antika och moderna,
källor; versen är dålig, men framställningen
beräknad på effekt. Se
Rigal "H. et le théâtre français" (1890).
Hardy [ha’di], sir Thomas Duffus, engelsk
häfdaforskare och arkivman, f. 1804 på Jamaica,
d. 1878 i London, anställdes 1819 i riksarkivet
("Public record office"), där han 1861 blef vice
riksarkivarie ("deputy keeper"), och adlades
1873. Efter H. Petries död förordnades han
att fortsätta utgifvandet af urkundsamlingen
"Monumenta historica britannica", till
hvilket arbete han författade den allmänna
inledningen. Han utgaf dessutom bl a.
Rotuli literarum clausarum in Turri londinensi asservati 1204–27 (1833–44),
Rotuli literarum patentium 1201–16,
Rotuli Normanniæ 1200–09 och
Rotuli de oblatis et finibus (1835),
Modus tenendi parliamentum (1846),
The life of lord Langdall, late master of the rolls och
Registrum palatinum dunelmense 1311–16 (1873–78)
samt en beskrifvande katalog öfver källskrifter till
Storbritanniens och Irlands historia till slutet af
Henrik VII:s regering (1862–71).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
