- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
1447-1448

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harcourt, François Eugéne Gabriel d´ - Harcourt, Bernard Hippolyte Marie d´ - Harcourt, Sir William George Granville Vernon - Harcourt, Lewis - Harcourt, Eugéne d´ - Hard (Hord, Hörd) - Hardanger - Hardangerfiol - Hardangerfjorden - Hardangerjökeln - Hardangervidda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1848 blef han franskt sändebud i Rom och
understödde där ministären Rossi i dess försök
att försona påfvedömet med den politiska
friheten. Efter Rossis död var han påfven
Pius IX behjälplig vid dennes flykt till
Gaëta. I sept. 1849 lämnade H. det politiska
lifvet. - 3. Bernard Hippolyte Marie d’H.,
den föregåendes son, grefve, f. 1821, blef
1851 sändebud vid hofven i Karlsruhe och
Stuttgart. Efter kejsardömets störtande
1871 erhöll han det svåra uppdraget att
representera Frankrike vid påfvestolen. 1872
blef han franskt sändebud i London, 1873 i
Bern och 1875 ånyo i London. I febr. 1879
drog han sig tillbaka till privatlifvet. Han
utgaf 1882 Diplomatie et diplomates, Les
quatre ministères de Drouyn de Lhuys
.
(V. S-g.)

illustration placeholder

Harcourt [hä’kåt]. 1. Sir William
George Granville Vernon H
., engelsk
rättslärd och statsman, f. 14 okt. 1827,
d. 1 okt. 1904, blef 1854 advokat i London,
1866 Queen’s counsel och 1868 medlem af
underhuset, där han snart gjorde sig känd som
pålitlig liberal och utmärkt talare. 1869-87
var H. professor i folkrätt i Oxford, han
var 1873-74 solicitor general i Gladstones
första kabinett, inrikesminister i dennes andra
ministär (1880-85) samt skattkammarkansler
(finansminister) i hans tredje (febr.-juli 1886)
och fjärde (aug. 1892-mars 1894) ministär och
i Roseberyska ministären (mars 1894-juni 1895),
under hvilken tid han äfven var regeringspartiets
ledare i underhuset. Hans mest kända åtgärd som
finansminister är genomförandet af en ny, mycket
vidtgående lag om arfsskatten. Sin plats som det
liberala partiets ledare i underhuset lämnade
han 1898 och drog sig helt ifrån politiken. 1902
afböjde han en erbjuden pärsvärdighet. H. var
en verksam medlem af kommissionerna för
neutralitets- och naturalisationslagarnas
revision. Han var en tid flitig medarbetare
i "Times" och skref där under signaturen
"Historicus" mycket uppmärksammade politiska
bref, i hvilka han bl. a. försvarade Englands
hållning under nordamerikanska inbördeskriget. -
2. Lewis H., den föregåendes son, politiker,
f. 1863, valdes 1904 till medlem af underhuset
och blef i dec. 1905 minister för offentliga
arbeten (first commissioner of works) i
Campbell-Bannermans liberala ministär. Han
gjorde sig snart bemärkt som lycklig debattör,
genomförde 1907 en betydelsefull lag om främjande
af det engelska småbruket samt fick s. å. säte
i kabinettet, hvilket han tillhör äfven efter
ministärens rekonstruktion 1908 under Asquith. _
1. T. H-r. 2. V. S-g.

Harcourt [arkor], Eugène d’, fransk musiker,
f. 1855 i Paris, studerade vid konservatoriet där
och i Berlin, anordnade under förra hälften af
1890-talet folkkonserter i särskildt uppbyggd
musikhall (Salle Harcourt) i Paris och från
1900 stora oratoriekonserter i kyrkan S:t
Eustache, där han bragte till utförande Bachs
Matteuspassion m. m. H. har
komponerat en mässa (1876), två symfonier, två
stråkkvartetter, operan Tasso (1903) m. m. och
skrit’vit en analytisk studie öfver Beethovens
sonater. E. F-t.

Hard (Hord, Hörd). Se Ivar.

Hardanger, landskap i Söndre Bergenhus amt,
i Norge, berömdt för sin romantiska natur,
som har lämnat motiv till norsk bildkonst och
ofta är besjungen af norska skalder, utgör
tillsammans med Voss i ecklesiastikt afseende
ett prosteri. Areal 6,026,40 kvkm. Invånarna,
de genom sina nationella egendomligheter
märklige haringarna, voro 1900 15,700.
O. A. Ö.

Hardangerfiol, norskt folkinstrument, ett
mellanting mellan violin och viole d’amour
(se Viola), urspr. byggdt omkr. 1670 af
en skollärare Lars Klark i Hardanger och
förbättradt af bonden Trond Botnen i senare
hälften af 1700-talet. Denna fiol (eller
"fela") har 4 strängar liksom violinen, men
den (eller de båda) lägsta är uppstämd en hel
ton högre, hvarjämte under gripbrädet löpa
4 medljudande stålsträngar, oftast stämda i
a d fiss a. Liksom på den äldre "langleike"
spelas skalans kvart ofta för hög, hvarjämte
melodien äfven här nästan oafbrutet ledsagas
af en eller två liggande ("brumm"-) toner.
A. L.*

illustration placeholder

Hardangerfjorden med glaciären Folgefonnen
i bakgrunden.

Hardangerfjorden, en för sin storartade
naturskönhet berömd fjord i Söndre Bergenhus amt,
i Norge. Längd öfver 100 km. Den del af fjorden,
som ligger utanför Terön, kallas vanligen
Bömmelfjorden. Innanför nämnda ö befinner sig
Hardangerfjorden (i inskr. bem.). Olika
delar af denna fjord ha särskilda namn, såsom
Kvindherredfjorden, Hisfjorden, Samlenfjorden
och Utnefjorden. I det inre af Hardanger utsänder
den två armar, den ena åt n., den andra åt s.,
af hvilka den förra, Eidfjorden, delar sig i
tre grenar, Osefjorden, Ulviksfjorden och den
egentliga Eidfjorden, och den senare, Sörfjorden
(se Fjord, fig. 1), tränger djupare in i landet
än någon annan del af H. Bland Sörfjordens
omgifningar märkes den väldiga glaciären
Folgefonnen, som sänder sina utlöpare långt ned i
dalen. O, A. Ö.

Hardangerjökeln eller Hallingjökeln,
en praktfull, med evig snö betäckt
fjällkupol norr om Eidfjorden i Hardanger,
som genom Finsedalen skiljes från
Hallingskarvet och når en höjd af 1,916 m.
O. A. Ö.

Hardangervidda, fjällplatå mellan Hardanger,
Hallingdalen, Numedalen, Telemarken och
Sætersdalen (Norge), har en utsträckning af
90-100 km. i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:47:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbj/0776.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free