Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hans den yngre - Hans, Mäster Hans - Hansa - Hansa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Holstein</i>, konung Kristian III:s son, f. 1545,
d. 1622, fick 1564 af sin broder konung
Fredrik II några mindre delar af Slesvig och
Holstein (Sönderborg, Nordborg, Plön m. m.),
ehuru utan egentlig furstemakt, och 1582
tillika klostret Ry, där han 1587 uppförde
slottet Glücksborg. H. var två gånger gift
och hade 23 barn (11 söner och 12 döttrar)
samt blef därigenom stiftare af de många
sönderborgska linjerna, hvilka alla efter hand
utdött, med undantag af den augustenborgska
och den yngre glücksborgska, hvarifrån
det nuv. danska konungahuset härstammar.
1-4 E. Ebg.
Hans, Mäster Hans, arkitekt. Se Fleming, Hans.
Hansa, astron., en af småplaneterna.
Hansa (ty. hansa l. hanse), Hanseförbundet,
en förening mellan nordtyska köpstäder. Ordet
<i>hansa</b> förekommer redan i Wulfilas gotiska
bibelöfversättning och i forntyskan i
betydelsen skara, hop, särskildt krigarfölje,
och i angelsaxiskan, under formen hos,
i betydelsen sluten förening. I Syd-Tyskland
träffas formen hans, hanse redan 799 i betydelsen
förening af köpmän, gille, hvaraf hansgraf,
handelsgrefve, och hanshus, som i förra hälften
af 12:e årh. användes i England i betydelsen
gille. Hansa betecknar äfven afgift för handel
och enskildas penningbidrag för delaktighet i en
köpmannaförening. Men ordets världshistoriska
betydelse är den af handelspolitisk förening
mellan de nordtyska köpstäderna med ändamål att
skydda deras in- och utrikes handel, att vinna
största möjliga handelsfrihet och utesluta den
främmande konkurrensen, företrädesvis i Europas
norra stater: England, Skandinavien och Ryssland,
genom vinnande af uteslutande stapelrätt för
handeln med dessa länder samt att på fredlig
väg bilägga inbördes tvister.
Detta stora stadsförbund utvecklade sig
småningom ur ganska svaga och föga kända
rötter. Dess första upphof var det behof af
skydd, som främlingen under medeltiden hade
i utlandet, där han ansågs som rättslös, och
den principen, att ingen fick dömas af andra än
sina vederlikar. Detta föranledde, att de tyske
köpmän, som besökte utlandet, sammanslöto sig
till organisationer, som tillförsäkrade den
enskilde rättsskydd inom organisationen och
äfven förmådde att bringa sig själfva i ett
rättsförhållande till den främmande staten,
vanligen genom förvärfvande af privilegier,
som fastställde vissa normer för de främmande
köpmännens rättsliga och ekonomiska samfärdsel
med landets inbyggare. Så bildades först
i London, redan på 1000-talet, en de tyske
köpmännens i London "hansa" l. "gille", öfver
hvilken Köln hade det närmaste inseendet, samt
senare kontoren i Novgorod och Bergen. Köln
och de westfaliska städerna fingo småningom
ledningen af handeln på Nordsjön, Visby och de
livländska städerna af den på Östersjön. Under
tiden hade emellertid Lybeck, i närmaste förbund
med Hamburg och de öfriga "vendiska städerna"
(Stralsund, Wismar, Rostock och Lüneburg) samt
de sachsiska städerna, mäktigt utvecklat sig, och
hos denna grupp gör sig från 1200-talets början
sträfvandet gällande att fråntaga de utrikes
vistande köpmännen och ofvannämnda särskilda
grupper af städer ledningen af utrikeshandeln
och lägga den i händerna på ett förbund af alla
nordtyska städer med Lybeck i spetsen. Redan mot
slutet" af 1200-talet hade Lybeck i hufvudsak
lyckats
genomföra denna plan och fått medbestämmanderätt
ang. kontoren i såväl Novgorod som
London. Privilegier och förmåner, som
ursprungligen förvärfvats af kontoren eller
enskilda grupper af städer, förvärfvades
därefter åt alla eller en stor del af nordtyska
köpstäder ("alle seestädte, hansestädte" m. m.),
och därmed kan hanseförbundet egentligen anses
åstadkommet.
Denna förbundets uppkomst förklarar äfven
dess egendomliga delning i tre hufvudgrupper
(drittel) af städer: den vendiska med Lybeck,
den gottländsk-livländska med Visby och den
westfaliskpreussiska med Köln som ledande.
Ännu så länge var dock hansan endast en
ganska löslig förening af städer och grupper
af städer. Icke alla städer hade i utlandet
samma privilegier. Vissa privilegier gällde
alltjämt endast för vissa grupper. Så voro
t. ex. de preussiska städerna icke delaktiga
i hanseprivilegierna i England, medan å andra
sidan icke alla nordtyska köpstäder tillhörde
hansan. Städerna uppträdde icke heller som
politisk enhet gentemot utlandet. Häri skedde
dock en afgörande vändning till följd af
de nordiska tronstriderna i senare hälften
af 1300-talet. Valdemar IV Atterdag hade
eröfrat och plundrat Visby, och det däraf
föranledda olyckliga kriget mellan honom och
en del tyska hansestäder dref de senare till
att på en hansedag (se d. o.) – ett sätt,
som redan förut i mindre skala försökts – i
Köln, besökt hufvudsakligen af de vendiska
och preussisk-westfaliska städerna, 11
nov. 1367 ingå ett stort politiskt förbund,
den s. k. Köln-konfederationen, som afsåg att
med vapenmakt skydda städernas privilegier i
Danmark. Man beslöt en stor krigsrustning, i
hvilken äfven de på "dagen" icke representerade
städerna skulle deltaga; de hanseatiska
handelsfartyg, som ville komma in i eller
ut ur Östersjön, skulle samlas å vissa
uppgifna orter och endast efter krigsbefälets
anvisningar passera Sundet. All samfärdsel med
fienden förbjöds, och i alla städer skulle en
utförseltull (pfundzoll) upptagas. Fred fick
icke slutas annat än gemensamt. Den stad, som
icke ville rätta sig efter dessa bestämmelser,
skulle på 10 år vara utesluten från all
samfärdsel med de öfriga hansestäderna och vara
verhanst, d. v. s. förlustig de hanseatiska
privilegierna i utlandet. Det var en stor
triumf för Lybeck, att ingen opposition bland
de i Köln icke representerade förmärktes, utan
att alla sanktionerade beslutet och fogade sig
därefter. Genom det nu följande lyckliga kriget
med Valdemar och freden i Stralsund 1370, där
konungen ej endast måste bevilja alla fordringar,
utan äfven som säkerhet inrymma åt hanseaterna
fyra skånska slott och tillförsäkra städerna
det afgörande inflytande på valet af hans
efterträdare, nådde hanseförbundet, politiskt
enadt i Kölnkonfederationen och ledt af Lybeck,
höjden af sin makt.
Städernas så hastigt uppkomna politiska
makt måste dock snart väcka afund och
fiendskap. Medan man å ena sidan hade att
försvara de hanseatiska privilegierna i England
mot ständiga angrepp, hvilka gjordes i
afsikt att åt de engelske köpmännen förvärfva
samma friheter i hansestäderna, som dessa
njöto i England, ja t. o. m. att förskaffa de
engelska städerna tillträde till hanseförbundet,
antogo förhållandena i de nordiska rikena från
1380-talets början farliga former. Där började
drottning Margareta en antihanseatisk politik. De
preussiska städernas, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
