Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haidinger, Wilhelm Karl von - Haidingerit - Haiduker - Haie - Haifa (Kaifa) - Haifong - Haig - Hai Garib - Haig goitre cure - Haik - Haikh - Hâil - Hail Columbia - Hailes, lord - Haileybury - Hailtsaer l. Hailtsuker - Hailtsuker - Hailuoto - Haimburg - Haimon - Haimonia - Haimonsbarnen - Haimos - Hain, Ludwig Friedrich Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som föreståndare för mineraliesamlingen i
Wien. 1843-49 höll han offentliga föreläsningar i
sin vetenskap och var 1849-68 chef för den genom
hans ihärdiga sträfvanden stiftade Geologische
reichsanstalt, som genom hans rastlösa
verksamhet snart vann allmänt erkännande i hela
den vetenskapliga världen. H. utvecklade en
förvånansvärd vetenskaplig verksamhet. Ensamt i
vet. akad:s i Wien publikationer offentliggjorde
han 1847-69 mer än 220 afhandlingar och i den
af honom grundlagda Naturvetenskapsvännernas
förenings "Naturwissenschaftliche abhandlungen"
(1847-50) och "Berichte" (1847-50), hvilka han
redigerade, öfver 150 artiklar. Därjämte utgaf
han flera större arbeten, såsom Bericht über
die mineraliensammlung der hofkammer (1843)
och Handbuch der bestimmenden mineralogie
(1845-46). Bland H:s viktigaste arbeten
må nämnas undersökningar öfver mineralens
s. k. pseudomorfoser och optiska egenskaper,
bearbetning af Mohs’ mineralogiska system,
en geologisk öfversiktskarta öfver Österrike,
studier öfver pleokroiska kristaller och
ljusets polarisation, forskningar öfver
meteorstenarna o. s. v. En särskild förtjänst
inlade H. genom sina sträfvanden att införa
en fast nomenklatur inom mineralogien.
(A. Hng.)
Haidingerit Turner, miner., ett ytterst
sällsynt, rombiskt, arsenikhaltigt mineral
af sammansättningen H Ca As O4 + H2 O.
A. Hng.
Haiduker. Se Hajduker.
Haie [ä], fr. (af ty. hag, fnty. hagan,
inhägna), häck, uppställning af trupper på
tvenne enkla eller dubbla led, hvilka bilda
front mot hvarandra.
Haifa (Kaifa), uppblomstrande turkisk hamnstad
i Palestina, på södra sidan af Akka-viken och
vid foten af Karmel. Omkr. 12,000 inv. (1900,
däraf omkr. hälften muhammedaner, hälften kristna
eller judar). Det är forntidens Scaminum l.
Sycaminum. I närheten har bosatt sig en mängd
tyskar (württembergska "templare". hitflyttade
1869), hvilka ega skola och missionshus samt
idka jordbruk och vinodling. I staden finnes
äfven en tysk-katolsk mission, och "Dames de
Nazareth" ega en uppfostringsanstalt. Exporten
utgöres af hvete, olja, majs och sesam,
importen af ris, socker, kaffe och
manufakturer. Hamnen anlöpes regelbundet
af europeiska ångbåtslinjer, bl. a. af
österrikiska Lloyd, och staden är utgångspunkt
för järnvägen till Hauran och Damaskus.
(J. F. N.)
Haifong. Se Haiphong.
Haig [héYg], engelsk namnform för A. H. Hägg
(se d. o.).
Haj Garib, källflod till Oranjefloden.
Haig goitre cure [héYg gå’ite kju’e]. Se Hemliga
medel.
Haik, arab., ett stort, mantelformadt, hvitt
tygstycke af ylle eller bomull, hvilket af de i
Nord-Afrika boende araberna begagnas såsom
öfverplagg.
Haikh. Se Armenien, sp. 12.
Hâil, hufvudstad i riket Djebel Schammar i det
centrala Arabien, omgifves, enl. Palgrave, af
vallar, bastionerade torn och massiva portar,
som omsluta ett ofantligt område, men eger
endast omkr. 10,000 inv., enär trädgårdar
och öppna platser upptaga större delen. Furst
Telal-ibn-Raschid (d. 1864) gjorde staden till
en medelpunkt för handeln och näringsfliten i
Central-Arabien. Sommarresidens för emiren.
(J. F. N.)
Hail Columbia [héi’l kela’mbia], "Hell dig,
Columbia", en nordamerikansk nationalsång,
författad af J. Hopkinson (1798).
Hailes [héi’ls], lord. Se Dalrymple 4.
Haileybury [héi’liberi], fordom slott tillhörigt
markisen af Salisbury, 1,2 km. s. om Great
Amwell i engelska grefsk. Hertford, s. ö. om
staden Hertford. Dit flyttades 1809 den 1806 i
Hertford castle af Ostindiska kompaniet anlagda
bildningsanstalten för indiska tjänstemän,
hvilken 1869 ombildades till en högre enskild
skola (H. college). (J. F. N.)
Hailtsaer l. Hailtsuker, en till
nordvästindianerna hörande indianstam,
som bebor en del af Brittiska Columbias
fastlandskust samt norra delen af Vancouvers ö.
E. Rld.
Hailtsuker. Se Hailtsaer.
Hailuoto [ha’jloåtå], finska namnet på Karlö
(se d. o.).
Haimburg. Se Hainburg.
Haimon (grek. Ai’pcovf lat. Hæmon),
grek. myt. 1. En son af tebanen Kreon, af
Sofokles i tragedien "Antigone" framställd
som Antigones trolofvade. - 2. Sagokonung
i Tessalien, efter hvilken detta land
fordom skall ha kallats Haimonia.
A. M. A.
Haimonia, forntida namn på Tessalien.
Haimonsbarnen (ty. Haimonskinder) kallas grefve
Haimons (Aimons) af Dordogne fyra söner:
Reinold af Montalban (Montauban), Adelhart,
Ritsart och Witsart, hvilka i mer än sju år måste
till följd af franske konungens förföljelser
dölja sig i Ardenner-skogen. Deras öden
skildras utförligt i en till den karolingiska
sagokretsen hörande fransk dikt från 1100-talet
(utg. 1862 af Michelant). Ämnet behandlades
sedan i en fransk prosaroman, "Histoire du noble
et vaillant chevalier Regnault de Montauban"
(utan tryckår; nya uppl. 1508, 1573 och 1583),
och i en fransk folkbok, "Les quatre fils Aymon"
(1495; ny uppl. 1829), hvilken öfversattes till
tyskan under titeln: "Eyn schön lustig geschicht,
wie keyser Carle der gross vier gebrüder,
hertzog Aymont von Dordons süne, 16 jarlangk
bekrieget" (1535). Denna öfversättning ligger
till grund för den tyska folkboken: "Die schöne
und lustige histori von den vier Haymonskindern"
etc., hvilken åter noga öfverensstämmer
med den nederländska "Historie van den vier
Heems-kindern" (1619). L. Tieck har behandlat
sagan i "Peter Leberechts volksmärchen"
(1797). Den finnes upptagen i "Deutsche
volksbücher" af Simrock (1845) och Marbach
(1838). Se L. Jordan, "Die sage von den vier
Haimonskindern" (1905). (Kj-t.)
Haimos, grekiska namnet på Balkan (se
d. o.).
Hain, Ludwig Friedrich Theodor, tysk
skriftställare, f. 1781 i Stargard, d. 1836
i München, var någon tid från 1812 anställd i
Leipzig vid Brockhaus’ konversationslexikon, men
lefde sedan under större delen af sitt lif som
privatlärd i München. H. har hufvudsakligen gjort
sig känd genom sitt stora, mycket använda verk
Repertorium bibliographihicum (4 dlr, 1826-38),
som omfattar 16,299 n:r, alla tryckta före år
1500 (se Inkunabler). Materialet grundar sig
hufvudsakligen på München-bibliotekets rika
paleotypsamling, men dess anordning (särskildt
de två senare delarnas)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
