Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1005-1006 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafssulor - Hafssäf - Hafssälen - Hafssälting - Hafssärf - Hafstand - Hafstein, Hannes Þórður - Hafstjäder - Hafstruten - Hafström, Axel Gillis - Hafstulpan - Hafstunguser - Hafsturban - Hafstång - Hafstörne - Hafsundersökning - Hafsuttern - Hafsuttersläktet - Hafsvikaren - Hafsålen - Hafsängelsläktet - Hafsöring - Hafsörnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är hvit, med ockragul anstrykning på
hufvudet och nacken, handpennorna och de
närmaste täckfjädrarna svarta, näbben blekt
blåaktig, med ryggen och spetsen hvita, samt
benen brungrönaktiga. Längden stiger till 89
cm. Hafssulan tillhör norra jordhalfvans haf
från 70° n. br. till närheten af vändkretsen;
talrikast förekommer den vid Island, Grönland,
Färöarna, Orkneyöarna, norra Skottland
m. fl. st.

I Sverige träffas den vintertiden
ytterst sällan, vid västra kusten. Hafssulan
följer gärna sillstimmen, och dess förekomst
vid Sveriges kuster är därför periodisk,
sammanhängande med sillfisket. På häckplatserna
äro hafssulorna samlade i oräkneliga skaror samt
visa där ett trätgirigt och ilsket lynne. De
mycket feta ungarna användas till föda af
invånarna på de öar, i hvilkas närhet denna
fågel kläcker. C. R. S.*

Hafssäf, bot., namn på Scirpus maritimus
L.

Hafssälen, zool Se Säldjur.

Hafssälting, bot., namn på Triglochin
maritimum L.

Hafssärf, bot., namn på Najas marina L.

Hafstand,
Dentalium, zool, ett släkte bland blötdjuren,
hvilket jämte några närstående vanligen anses
bilda en särskild klass, Scaphopoda. Dessa djur
ha i båda ändar öppet skal, som är svagt böjdt
och afsmalnar åt ena ändan, fotändan. Skalet
erhåller härigenom en viss likhet med en
huggtand, hvarpå släktets såväl svenska som
latinska namn syftar. En art, D. entale, som
når en längd af 30-40 mm., är mycket vanlig
på sandbotten vid vår västkust. Den borrar
sig med fotändan ned i sanden och tyckes
egentligen vara i rörelse nattetid. Fossila
arter tillhörande denna klass äro kända redan
från siluraflagringarna, men talrikast
tyckas de ha uppträdt under tertiärperioden.
G. G.

Hafstein, Hannes Þorður, isländsk
politiker och skald, f. 1861, juris kandidat
vid Köpenhamns universitet, borgmästare
och syssloman i Isafjord 1896, minister för
Island 1904. H. debuterade 1882 med en hänförd
lofsång till stormen (I Kaldadal; i isländska
tidskr. "Verðandi"). Som skald är H. .enbart
lyriker och visar frändskap med Drachmann och
ej obetydlig påverkan af G. Brandes, men är dock
fullt originell. Utom dryckes- och kärlekskväden
- de senare stundom rätt starkt sensuellt
färgade
- omfattar hans diktning äfven naturskildringar
och fosterländska sånger; ytterst sällan -
t. ex. i en af hans ståtligaste dikter,
Skarpheðinn i brennunni - besjunger han de
frejdade förfäderna. Kraftig och klangskön form
samt en stämning af lifsglädje och manligt trots
utmärka det mesta af hans diktning, som samlats
under titeln Ýmisleg Ijóðmæli (Reykjavik
1893). H. blef snart en af de mest framskjutna
männen i det i slutet af 1890-talet grundade
hemstyrelsepartiet, som kräfde tillsättandet
af en särskild minister för Island med säte
i Reykjavik, och utnämndes efter 1903 års
författningsreform till förste innehafvare af
detta ämbete. R. N-g.

Hafstjäder, zool. Se Skarfsläktet.

Hafstruten, zool. Se Måssläktet.

Hafström, Axel Gillis, målare,
f. 3 jan. 1841 i Göteborg, genomgick
Chalmersska slöjdskolan och studerade
1861-65 vid konstakademien. 1866-67 var
han ord. lärare i teckning vid Uppsala
h. elementarläroverk. 1870-75 vistades han
mestadels i Düsseldorf och 1877-78 i Paris,
där han äfven studerade konsten att restaurera
oljemålningar. H. är sekreterare och konservator
vid konstföreningen från 1883, med intendents
titel från 1896. Bland hans arbeten kunna
nämnas Smugglare inför tullinspektören (1876;
Nationalmuseum), En passant, Skeppsklareraren,
Hos skeppsfurneraren m. fl. Agré af Akad. f. de
fria konsterna 1879. -rn.*

Hafstulpan, zool. Se Kräftdjur.

Hafstunguser, ett folkslag. Se Lamuter.

Hafsturban, zool. Se Sjöborrar.

Hafstång, bot. Se Fucus och Zostera.

Hafstörne, bot., namn på Hippophaë rhamnoides L.

Hafsundersökning. Se Haf. Jfr Hydrografi
och Oceanografi.

Hafsuttern, zool. Se Enhydra.

Hafsuttersläktet, zool. Se Enhydra.

Hafsvikaren, zool. Se Säldjur.

Hafsålen, Conger vulgaris Yarrel, zool., en
till fam. Murænidæ af blåsmunnarnas ordning
hörande fisksort. Från vanliga ålen, som äfven
finnes i hafvet, skiljer sig hafsålen därigenom,
att ryggfenan går längre fram och börjar redan
öfver midten eller spetsen af de bakåt lagda
bröstfenorna. Hos vanliga ålen däremot börjar
ryggfenan långt bakom bröstfenorna. Äfven
tandbeväpningen är olika. Hafsålen blir för
öfrigt betydligt större än vanliga ålen: vid
Sveriges kuster når den en längd af omkr. 2
m. och däröfver, men lär vid franska kusten
bli ända till 4 m. lång. Färgen är ofvan mer
eller mindre mörkt svart, undertill ljusare,
stundom hvitaktig och varierar efter den botten,
hvarpå fisken vistas. Den förekommer såväl
vid Europas kuster som vid S:t Helena, Japan,
Tasmanien o. s. v. Hos oss förekommer den, ehuru
tämligen sällsynt, i Kattegatt samt någon gång
i Öresund och södra Östersjön. Vid Englands och
Frankrikes kuster, där den är allmän, fiskas den
med nät och på krok. Köttet är emellertid dåligt,
i synnerhet hos de äldre, och till smaken mycket
underlägset den vanliga ålens samt ätes blott af
fattigt folk. Hafsålen är en glupsk roffisk, som
förtär utom fisk äfven hummer, musslor och andra
skaldjur. Den uppehåller sig helst vid klippiga
stränder, där den ligger dold i håligheter
och lurar på rof. Den lär äfven gärna vistas
utanför flodmynningar. Leken anses försiggå i
dec. och jan. Ungar af hafsålen påträffas ej
sällan. En som egen art förut beskrifven liten
fisk, Leptocephalus morrisii, är, enl. Günther,
blott en missbildad och i sin utveckling hindrad
unge af hafsålen. R. L.*

Hafsängelsläktet, zool. Se Ängelhajsläktet.

Hafsöring, zool. Se Laxsläktet.

Hafsörnen, Haliaeëtus albicilla, zool.,
den hos oss förekommande arten af det till
ordn. dagroffåglar (Falconiformes) hörande
hafsörnsläktet. Detta är spridt öfver hela
jorden, med undantag af Syd-Amerika, och räknar
7 arter, af hvilka egentligen blott en tillhör
Europas fauna, äfven om ännu en art

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>