Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Görz - Görzke, J.E. von - Görz och Gradisca - Gös - Gös - Gösar - Göschel, Karl Friedrich - Göschen, Georg Joachim - Göschen, Johann Friedrich Ludwig - Göschenen l. Geschenen - Gösen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
seminarium, lärarinneseminarium, landtbruksskola
och försöksstation, döfstumanstalt och flera
kloster. Invånarna idka frukt- och vinodling
i stor skala samt sidenindustri. Till följd af
sitt milda klimat är G. ("Österrikes Nizza"), en
besökt vinterkurort. Bourbonerna vistades efter
sitt fall (1830) mycket där. På en höjd i stadens
närhet ligger franciskanklostret Castagnavizza,
med franske konungen Karl X:s, hans sons,
hertigens af Angoulême, och dennes gemåls samt
grefvens och grefvinnans af Chambord grafvar.
J. F. N.
Görzke, J. E. von. Se Goerzke.
Görz och Gradisca [görts], kronland, med
titeln "furstgrefskap", i norra delen af
österrikisk-illyriska kustlandet. 2,927
kvkm. 232,897 inv. (1900), hvaraf 62
proc. slovener, 36 proc. italienare och 1,6
proc. tyskar; nästan alla katoliker. Med undantag
af sydvästra delen (venezianska lågslätten) är
landet bergigt, uppfylldt af Juliska alperna
(Triglav, 2,864 m.), i midten en högslätt
eller bördigt, kuperadt landskap. Hufvudflod
är Isonzo. Hufvudnäringar äro jordbruk samt
vin- och fruktodling, silkesmaskkultur och
boskapsskötsel; nära hälften af arealen består
af ängar och betesmarker, nära 1/4 af skog. - G.,
som i 11:e årh. blef ett särskildt grefskap,
har sedan 1500 varit förenadt med Österrike som
en krets i konungariket Illyrien och blef 1849
kronland. Det har en särskild landtdag, som i
regel sammanträder årligen i hufvudstaden Görz
och består af 22 medlemmar (furstärkebiskopen af
Görz och 21 andra medlemmar). I österrikiska
representanthuset har det 5 ombud.
J. F. N.
Gös (ty. gösch), sjöv., en mindre flagga,
som mer eller mindre liknar nationalflaggan
eller örlogsflaggan och användes dels såsom
örlogsgös, till ankars hissad å ett flaggspel
förut, dels - vanligen omgifven af en bred,
hvit kant - som Iotsgös, hissad på förtoppen
för tillkallande af lots. I svenska flottan
utgjordes örlogsgösen före unionsupplösningen
1905 af svensk-norska unionstecknet
(unionsgösen) och lotsgösen af samma tecken,
omgifvet af en hvit kant. Unionsgösen användes
äfven såsom beskicknings- och konsulatflagga. -
Numera liknar vår örlogsgös fullständigt
örlogsflaggan (se Flagga). Då båda på en
gång äro hissade å samma fartyg, användes
i regel en mindre flagga som gös och en
något större som örlogsflagga. Jfr Blindrå.
H. W-l.
Gös, zool Se Gösen.
Gösar, metall., kallas de 3,5 à 4
m. långa tackjärnsgaltar, som begagnas i
vallonsmälthärdarna och som införas med
ena ändan i härden genom bakmuren samt
därefter småningom frammakas, i mån som
färskningen framskrider (se Vallonsmide).
C. A. D.*
Göschel fgö’-], Karl Friedrich,
tysk filosof, f. 1784 i Langensalza,
d. 1861 i Naumburg, var 1845-48 medlem af
sachsiska statsrådet och öfverpresident i
prov. Sachsens konsistorium. Hans filosofiska
författarverksamhet gick ut på att bevisa
öfverensstämmelsen mellan Hegels åsikter och
den kristna tron, och han har därför betydelse
såväl för den hegelska filosofien, särskildt
dess s. k. högra sida, som för den kristna
symboliken. Han skref bl. a. Aphorismen über
nichtwissen und absolutes wissen, im verhältnis
zum christlichen glaubensbekenntnis (1829),
Der monismus des gedankens
(1832), Hegel und seine zeit, mit rücksicht
auf Goethe (s. å.), Von den beweisen für die
unsterblichkeit der menschlichen seele im
lichte der spekulativen philosophie (1835)
samt flera arbeten rörande tolkningen af Dantes
"Divina commedia". Biografi af Schmieder (1863).
(S-e.)
Göschen [gö’-], Georg Joachim, tysk bokhandlare
och boktryckare, f. 1752 i Bremen, d. 1828,
öppnade 1785 förlagsbokhandel i Leipzig och
blef inom kort genom sina förbindelser med de
berömdaste tyske författarna en af Tysklands
förnämste förläggare. På G:s förlag utkom en
mängd tyska klassikers arbeten, t. ex. Goethes,
Klopstocks, Wielands, Ifflands och Wolfs
Homerosöfversättning. Jfr "G. J. G., printer and
publisher of Leipzig" (1903) af Georg Joachim G.,
viscount Goschen (se d. o.). - Förlaget öfvertogs
vid G:s död af hans yngste son, Hermann Julius
G. (f. 1803, d. 1845), som 1838 sålde det till
friherre Georg von Cotta. Därefter har det
försålts flera gånger och innehas sedan 1896
af Wilhelm Crayen. Hans närmaste, föregångare,
Adolf Nast, grundlade den skriftserie, som under
namn af Sammlung Göschen gjort firmans namn
bekant i vidaste kretsar. Denna serie består af
f. n. (1908) närmare 400 band små repertorier i
samtliga discipliner, hvilka med sitt billiga
pris, sitt koncisa framställningssätt och sin
praktiska utstyrsel fått den största spridning;
i vårt land ha de t. o. m. användts vid
universitetsstudierna. R-n B.
Göschen [gö’-], Johann Friedrich Ludwig,
tysk jurist, f. 1778 i Königsberg, d. 1837
i Göttingen, blef 1811 e. o. och 1813
ord. professor i juridik vid Berlins universitet
samt 1822 vid Göttingens. Jämte Savigny och
Eichhorn uppsatte G. 1815 "Zeitschrift für
geschichtliche rechtswissenschaft" och utgaf
1820 Gaii institutionum commentarii IV. Efter
hans död utgåfvos hans Vorlesungen über das
gemeine civilrecht (1838-40; 2:a uppl. 1843).
(Rid.)
Göschenen [gö’-] l. Geschenen
(it. Casinotta), by i schweiziska
kantonen Uri, vid Reuss och norra
ingången till Gotthardstunneln. 1,100
m. ö. h. 792 inv. (1900). Minnesvård
öfver tunnelbyggaren L. Favre (1889).
(J. F. N.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
