Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldsmedskonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ornament och tillverkade af guldbleck. Äfven
bronsföremål ornerades med pålagda
guldbleck. Under 1:a årh. e. Kr. tog
guldsmedskonsten i Sverige ett nytt
uppsving. Förutom guldet börjar äfven silfret här
komma i bruk, och man lär sig nu genom beröringen
med romersk kultur konsten att löda metaller. Vi
ega redan från 1:a årh. goda
filigranarbeten. På 200-talet gjorde man bekantskap med
en ny teknik: man började kläda bronsförernål
med tunna förgyllda silfverplåtar, smyckade med
insatta färgade glasbitar. Emaljeringskonsten var
här känd redan f. Kr. (se Emalj). Fingerringar
med insatta karneoler äro ej ovanliga. Från 400-
och 500-talen ega vi i Sverige en oerhördt stor
mängd framstående guldsmedsarbeten, bland hvilka
märkas tre stora, i Västergötland och på Öland
funna guldhalskragar, bildade af på hvarandra
lagda guldrör och smyckade med en rikedom af
filigransirater (fig. 10; jfr ock
Filigran, fig. 1-3). Andra märkliga guldarbeten äro de
s. k. guldbrakteaterna (se fig. 11 och
Brakteat). På en del guldföremål finnas au inlagda
granater. Under vikingatiden inkom från utlandet
en mängd nya förebilder för guldsmedsarbeten,
särskildt från Orienten, och en del efterbildades
här, särskildt siliversmycken, t. ex. flätade
halsringar och silfverfiligranarbeten.
I Sverige funnos på 1400-talet
guldsmedskorporationer. Den äldsta bibehållna
skråordningen för guldsmedsämbetet i Stockholm
är af år 1501, sedermera flera gånger förnyad
och omarbetad. För att vinna inträde i ämbetet
ålåg det guldsmedssvennen att som mästerstycke
förfärdiga ett par knifholkar, ett bröstsmycke
och ett signet, hvilket sedermera förändrades
till en kanna eller bägare, ett signet och en
ring. Större bevisligen svenska arbeten af äldre
datum torde vara svåra att uppvisa. Möjligen äro
dock de ofvan nämnda Ängsö- och Trollebägarna af
svensk tillverkning. Vasakonungarna hade i sin
tjänst en mängd guldsmeder, som åt dem utförde
talrika arbeten, hvilka dock numera till större
delen gått förlorade. S:t Eriks skrin i Uppsala
domkyrka, beställdt af Johan III, torde vara det
största guldsmedsarbete af svensk tillverkning
från 1500-talet, som bevarats till vår tid
(se Eriks skrin med fig.). 1622 fick Stockholms
guldsmedsämbete, det förnämsta i landet, en ny
skråordning, och under 1600-talet tog den svenska
guldsmedskonsten, närmast under tyskt inflytande,
en kraftig utveckling. Svenska guldsmedsarbeten
från denna tid, dryckeskannor (fig. 12; jfr ock
fig. 13 samt Filigran, fig. 4), bägare,
fat, ljusstakar m. m. i drifvet arbete, förekomma
i offentliga och enskilda samlingar. Till de
praktfullare höra dels allehanda för gudstjänsten
afsedda kärl tillhörande kyrkorna, dels flera
af de gamla skråämbetenas och gesällskapens
välkommor, de flesta i Nordiska museet;
bland de präktigaste äro de välkommor,
som tillhört Stockholms murargesällskap
(fig. 14) och Stockholms klensmedsämbete
(fig. 15). Åtskilliga välkommor, som i
formen ansluta sig till 1600-talspokalerna,
härstamma från 1700-talets förra del, så
t. ex. hattmakarämbetets i Stockholm välkomma (se
fig. å pl. till art. Dryckeskärl; jfr ock fig. 5
i art. Gesäll) m. fl. - Emaljerade föremål,
t. ex. knifskaft, samt filigranprydda bägare,
askar, skålar och psalmbokspärmar från denna tid,
förekomma ej sällan. Af stort intresse äro do
svenska allmogesmyckena, hvilka i synnerhet i
Skåne länge bibehållit sig och kunna uppvisa
många ålderdomliga, t. o. m. medeltida
prydnadsmotiv. Under 1600-talet hade som
mästerstycken vanligen utförts en pokal och
några småsaker; från omkr. 1710 blefvo kaffe-
och tekannor (fig. 16) vanligare, på samma
gång som den franska guldsmedskonsten börjar
sätta sin prägel på den svenska. De arbeten,
som oftast förekomma från rokokoperioden, höra
till servisföremålens grupp, soppskålar, kaffe-
(fig. 17), te- och gräddkannor, sockerskålar
etc. samt ljusstakar (fig. 18). - Den svenska
guldsmedskonsten följde sedermera med den
europeiska stilutvecklingen (jfr fig. 19-21)
och kom särskildt efter de gamla ämbetenas
upphäfvande vid midten af 1800-talet i ett
starkt beroende af utlandet. I samband med
det nyvaknade intresset för konstslöjden
under senare delen af 1800-talet har äfven den
svenska guldsmedskonsten ånyo börjat göra sig
själfständigt gällande, om också till en början
i ett tämligen starkt beroende af de historiska
stilarterna. En framstående plats bland arbeten
från denna tid intaga de bordsuppsatser af
silfver, som 1881 och 1882 skänktes, den ena
som bröllopsgåfva till dåv. kronprinsen Gustaf
(V), den andra som silfverbröllopsgåfva till
konung Oskar II och drottning Sofia. Af betydelse
för guldsmedskonsten ha också de i senare tid
allt talrikare och praktfullare idrottsprisen,
vandringspokaler o. d. varit (fig. 22). En mängd
konstnärer har tecknat och modellerat mönster för
servis- och prydnadsföremål af fullt själfständig
modern karaktär (fig. 23 och 24).
Redan 1485 hade i en stadga påbjudits, att
guldsrnedsmästaren skulle sätta sin stämpel,
initialer eller märke, på de arbeten han
utförde och försålde, likaså förordnade en
ordinantia af Gustaf Vasa 10 aug. 1529, och
1596 anbefallde hertig Karl (IX) stämpling
med tillverkningsortens vapen. Intetdera af
dessa påbud synes ha efterlefts något mera
allmänt förrän inemot midten af 1600-talet. 1689
infördes på tillskyndan af riksvärdien Anthony
Grill äfven stämpling med årsbokstäfver
inom Stockholms guldsmedsämbete; detta år,
1689, betecknades med A, 1690 med B o. s. v.,
och när alfabetet med uteslutande af J var
genomgånget t. o. m. Z, som betecknade 1712,
började man år 1713 med en nv serie, hvarvid
ett slags skrifstil användes: A = 1713, B =
1714 o. s. v. År 1737 började en tredje serie
med bokstäfver i frakturstil, a = 1737, b = 1738
o. s. v., hvilken slutade med r år 1758. - På
svenskt silfver från denna tid förekommer äfven
ett fjärde märke, den s. k. åldermansrankan,
märket efter det verktyg, hvarmed man skafde
utaf den kvantitet metall, som behöfdes för
profningen af halten och som därför betecknar
föremålets full-lödighet, emedan underhaltiga
föremål omedelbart skulle sönderbrytas af
proberaren. - Stockholms guldsmedsämbetes
sedvänjor upptogos af andra guldsmedsämbeten i
landet, men deras årsbokstafsserier sarnmanföllo
icke med hvarandra och äro f. ö. ännu icke
fullt utredda. I Göteborg synes man sålunda
ha börjat med årsbokstäfver år 1693, hvilket
år betecknades med A; l Karlskrona, hvars
guldsrnedsämbete stiftades 1695, började man
först 1698 med dylik stämpling o. s. v. - Enhet
på detta område infördes genom Kommerskollegii
kung. af 29 maj 1758, som påbjöd den ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
