Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 581-582 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kraftiga vattenstrålar (se fig. 1), som genom
hydrauliskt tryck uppdrefvos till 80 m. höjd
ur 15-20 cm. vida mynningar. Förlusterna äro
dock rätt betydliga, hvarför detta arbetssätt
numera användes endast i norra Mongoliet. På
vissa orter, t. ex. i Ural, begagnas vaskverk,
i hvilka guldslammet genom roterande, perforerade
cylindrar nedsiktas på svagt lutande, i skakning
befintliga skifvor, där guldkornen genom sin
större tyngd utsorteras från bergarten.


Fig. 2. Ugn för rostning af guldhaltig kis
(vertikal genomskärning).


När guldet ingår i kvartsgångar, måste det
utvinnas genom en grufdrift, som visserligen
är mödosammare och dyrbarare än vaskningen,
men genom metodisk fulländning på många ställen,
företrädesvis i Syd-Afrika, är mycket lönande
och för världens totala guldproduktion spelar en
allt större roll, i den mån de lätt åtkomliga
alluviallagren blifva uttömda. Följande
arbetsmetod anses f. n. vara bäst. Bergarten
krossas och males med eller utan tillsats af
kvicksilfver, och den fint fördelade massan
nedsiktas därpå öfver lutande, amalgamerade
kopparplattor, som upptaga och kvarhålla
guldet. Efter en tid afskrapas guldamalgamet
från plattorna, och dessa bestrykas med
nytt kvicksilfver. Amalgamet befrias från
öfverskott af kvicksilfver genom stark pressning
i lädersäckar och underkastas därpå destillation
i retortugnar af järn.


Fig. 3. Horisontal genomskärning af
ofvanstående rostugn.


Fig. 4. Brückners roterande ugn. a eldrum,
b roterande plåtcylinder, c kuggkrans,
hvari ett af en motor drifvet kugghjul ingriper,
d på hjul löpande listkrans, e öppning
för malmens införande, f skiljevägg,
försedd med luftkylrören g.

Äfven med amalgameringsmetoden går dock en
betydlig mängd (till 35 proc.
af guldet förlorad. Af
största betydelse är därför införandet af
Mac-Arthur-Forest-processen l. cyanidförfarandet,
hvilket möjliggjort en ekonomiskt lönande
förarbetning af äfven ytterst fattiga guldlager,
gamla förut värdelösa varphögar o. d. I
Syd-Afrika tillgodogör man sig genom
denna process guldresterna i sand- och
slamarfallen från grufdriften (tailings och
slimes). Massan urlakas under tre veckor med
0,1-0,01-procentig cyankaliumlösning, som vid
lufttillträde bringar guld i lösning enligt
formeln:

2 Au+4 K(CN)+2 H₂O+O₂=2 K Au(CN)₂+2 KOH+
H₂O₂.

Ur denna lösning utfälles guldet med zinkspån
eller på elektrolytisk väg, hvarvid det får
afsätta
sig på blykatoder. Genom kapellering (se
d. o.) skiljes det sedermera från bly. Ur
guldhaltiga kiser utvinnes guld på olika sätt. Är
guldhalten nämnvärd, kan den jämte kisens
silfverhvit utdragas genom kisens nedsmältning
med bly, hvarefter det guldhaltiga verkblyet
afdrifves (se Afdrifva) och kvarlämnar
en legering af guld och silfver. Mycket
guldfattiga kiser förarbetas antingen genom
amalgamering, sedan guldet frigjorts genom
rostning, eller också genom kloreringsprocessen,
hvaraf många modifikationer äro i bruk. Vid
Falun innehåller kopparkisen något litet
guld; malmen underkastas här s. k. klorerande
rostning med koksalt enligt Munktells patent,
hvarvid kopparn och silfret blifva lösliga och
utlakas sedan med vatten och mycket utspädd
syra. Guldet, som stannar i rosten, utlöses
ur denna medelst klorvatten. Ur denna lösning
reduceras guldet med ferrosalter. I Transvaal
rostar man det mekaniskt anrikade kisslammet
(concentrates) och behandlar produkten med
vatten och klor, som löser guldet. Detta utfälles
därpå med järnvitriol. Kisrostningen utföres i
rostugnar t. ex. af den i fig. 2 och 3 återgifna
typen. Malmen införes genom öppningen f på den
öfre härden b och sprides under f. Där upphettas
den genom en låga, som från rosten g stryker
öfver c och den undre
härden a. Från b drages lågan genom en sidoöppning
slutligen till skorstenen.
(Öppningarna vid e å fig. 2
genom hvilka malmen skyfflas framåt, återfinnas
å fig. 3.) Genom
en öppning vid d undanskyfflas efter en tid
malmen, så att nytt material kan påföras genom
f Ännu bättre är Brückners roterande ugn
(se fig. 4). Affinering benämnes den slutliga
reningsprocess, genom hvilken det nästan alltid
silfverhaltiga råguld, som erhållits
enligt någon af ofvanstående metoder, befrias
från silfverhalten. Affineringen kan utföras
på torra vägen, genom smältning med ett
klorbildande cementerpulver eller med svafvel
och blyoxid, men bättre och fullständigare på
våta vägen. Härtill användes fordom salpetersyra
("skedvatten"), som utlöser endast silfret. För
att skedningen skulle blifva fullständig, ansågs
legeringen böra innehålla 3 delar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>