Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 467-468 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grängesberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Dagbrott i Grängesbergs Exportfält.

Östra och Västra Ormbergsfälten, där
G:s förnämsta segmalmer brytas; 4)
Lombergsfältet, inom Örebro län, med mindre betydande
segmalmsförekomster. Hela fältets malmarea
uppgår till 72,800 kvm., hvaraf 84 proc. komma
på apatitmalmer och 16 proc. på segmalmer. De
kvarvarande malmtillgångarna, beräknade till ett
djup under dagytan af 350 m., torde f. n. uppgå
till omkr. 50 mill. ton.

G:s fyndigheter voro med säkerhet kända på
Gustaf I:s tid och troligen redan tidigare. Från
1580-talet finnas uppgifter om malmbrytning
därstädes för kronans räkning. Under 1600-talet
förekom rikligt med skrifverier ang. dessa
grufvor, emedan Grangärdes bergsmän använde
stora mängder af den fosforrika apatitmalmen och
därigenom tillverkade ett stångjärn, som på grund
af kallbräcka var underhaltigt. Myndigheterna
föreskrefvo därför viss maximimängd, till hvilken
den "kallbräckta" G:s-malmen finge användas,
och under några perioder var t. o. m. .all
brytning af sådan malm förbjuden. Under senare
delen af 1700- och förra hälften af 1800-talet
var den viktigaste grufbrytningen förlagd till
Ormbergs- och Lombergsfältens segmalmsområden,
och för drifvande af dessa grufvor utfördes
under denna tid betydande anläggningar för
tillgodogörande af nejdens vattendrag; sålunda
uppfördes 7 vattenhjul, hvilka erhöllo vatten
genom 44,5 km. kanaler och utdelade sin kraft
medelst nära 7 km. stånggångar och öfver 5
km. linledningar. Uppfinnandet af de basiska
järnfärskningsmetoderna mångdubblade värdet på
G:s apatitmalmer. 1883 stiftades
Grängesbergs grufaktiebolag (se d. o.),
som började bryta det nuv. Exportfältet och
uppdrifvit brytningen till 22,000 ton 1887,
550,000 ton 1900, hvilken kvantitet sedan i
allmänhet något öfverstigits. Malmbrytningen
har hittills bedrifvits hufvudsakligen i öppna
dagbrott (se fig. 1), hvilken brytningsmetod
var den naturligaste och billigaste för dessa
malmer, i mäktighet i medeltal uppgående
till 50 m. och däröfver (största bredden är
omkr. 90 m.). Först på senare åren har äfven
underjordisk brytning införts, och för densamma
äro utförda anläggningar, som i sinnrik och
gedigen konstruktion äro enastående inom
svensk grufhandtering (jfr fig. 2). G. har
därför blifvit en eftersökt studieort för såväl
främmande som inhemska bergsmän. All kraft för
brytning och uppfordring erhålles genom elektrisk
öfverföring från tre kraftstationer: Lernbo,
4,000 hästkrafter, på 28 km. afstånd, Hellsjön,
700 hkr, och Enkullen, 300 hkr, på omkr. 10
km. afstånd från gruffältet. Dessutom är under
uppförande en kraftstation vid Väster-Dalälfven i
Mockfjärds socken, från hvilken G:s i framtiden
ökade kraftbehof kommer att tagas.

Under de 400 år, som Grängesbergs grufvor
med säkerhet varit under arbete, äro omkr. 13
mill. ton malm hämtade ur desamma. Häraf ha
mer än 8 mill. ton exporterats till främmande
länder. Trots denna stora brytning ha de stora
exportgrufvorna i allmänhet ej nått större
djup än 150 m., medan en del segmalmsgrufvor
afsänkts till afsevärdt större djup. Fältets
djupaste grufva är belägen i Västra Ormberget
och har sin botten på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>