Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundtvig, Nikolaj Frederik Severin - Grundtvig, Johan Didrik Nikolaj Blicher - Grundtvig, Svend Hersleb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
G. med stor konsekvens själf uppgifvit sitt
prästämbete för att oafhängig kunna föra
sina idéer till seger. Tiden 1826-39 var
G:s "Vintersæde i studerekammeret", där alla
hans grundtankar mognade och klarnade. Det
sjunkna danska folket måste upprättas genom
en kristlig bildning på nationell grundval;
för detta syfte stred han rastlöst som talare
och skriftställare. Starka intryck af engelska
samhällsförhållanden och engelsk arbetsförmåga
medförde han från tre sommarresor till England,
där hans egentliga uppgift var att syssla med
angelsaxiska handskrifter. Han samlade sin
mäktiga psalmdiktning till Sangværk til den
danske kirke (1837 ff.); men hufvudverken i
hans uppfostrargärning och de viktigaste för
att förstå hans lifsåskådning i borgerlig
och mänsklig mening äro Nordens mytologi
eller sindbilledsprog (1832) och Haandbog i
verdenshistorien (3 bd, 1833-43). I en lång
inledning till den förra skriften förklarade
han bl. a., att den gemensamma vetenskapliga
bildning, som alla studerande böra lära känna,
måste sökas i hebréernas, grekernas, romarnas
och de gamle nordbornas kultur; men språken
skola läras för böckernas skull och dessa för
lifvets; den romerske röfvarens språk bör ge
vika för Homeros’ och Platons. Dessutom bör
inrättas en borgerlig och ridderlig akademi,
som har till ändamål "bildning och duglighet för
lifvet". Här hänföres "fäderneslandet" med hela
dess naturliga och historiska beskaffenhet till
det verkliga lifvet och ögonblickets kraf, den
gemensamma medelpunkten, hvarifrån institutionen
förgrenar sig ut i alla det praktiska lifvets
hufvudriktningar. Här utvecklade han också
den tanke, som går igen i hans historiska
skrifter, att liksom fantasien är härskande i
ungdomen, känslan i mannaåldern och förståndet
på ålderdomen, så har hela människosläktet i
forntiden en fantasiens ålder, i medeltiden
känslans och i den nya tiden förståndets eller
erfarenhetens. Slutligen framhållas det lefvande
ordets företräde för det skrifna, den döda
bokstafven under eljest lika betingelser. -
Af hans andra historiska skrifter märkas Mands
minde (tryckt 1877), en rad föreläsningar öfver
tidsskedet 1788-1838, ock Kirkespejl (1871)
från hans höga ålderdom, en öfversigt af kyrkans
historia, men också med viktiga upplysningar om
hans egen utveckling.
Vid Fredrik Vl :s död 1839 var G. 56 år gammal,
men upplefde ännu både den fria författningens
införande och de båda slesvigska krigen. Han
var utpräglad rojalist och från början mycket
konservativ i politiskt hänseende. I kyrkligt
och folkligt hänseende var han däremot ytterst
liberal, kämpade för prästernas frihet och
lyckades 1855 få "sognebaandet" löst (se
Danmark, sp. 1283), hvartill senare slöt sig
lagen om "valgmenigheder". Särskildt ifrigt
kämpade han för sin högskoleidé och fick Kristian
VIII att varmt intressera sig för planen att
omdana Sorö akademi till en fri folkhögskola för
hela riket; men det treåriga krigets utbrott
hindrade planens genomförande. Redan förut
hade dock den första folkhögskolan upprättats
i Rödding i Nordslesvig som ett led i den
nationella rörelsen; efter 1864 fortsattes
dess verksamhet i Askov. Den starka och
egendomliga danska folkhögskolerörelsen - att
samla de unga bondgossarna och bondflickorna
i hurtigt ungdomligt samlif till en kortare
skolkurs,
hvarunder de genom föredrag öfver religiösa
och historiska ämnen väckas till medvetet
andligt lif - har som bekant varit af stor
betydelse för alla Nordens länder, liksom den
efter hand väckt uppmärksamhet mångenstädes i
utlandet. Samtidigt härmed arbetade G. nitiskt
för förbättringar i barnuppfostran; han var en
ifrig motståndare till "den sorte skole", "skolen
for döden" (d. v. s. latinskolan) och till all
"drengevidenskabelighed"; ty barndomstiden är
fantasiens tid; först ungdomstiden lämpar sig för
förvärfvandet af mera vidsträckta kunskaper. -
Om hans kyrkliga åskådning samlade sig allt
flera anhängare, i synnerhet sedan han 1839
blifvit präst vid Vartovs hospital, som blef
den grundtvigska moderförsamlingen. De stora
"Vennemøder" i slutet af hans lif fingo stor
uppfostrande betydelse för många. Han häfdar
öfverallt församlingslifvets vikt och värde af
religiös gemenskap i motsats till Kierkegaards
religiösa individualism. Också i det yttre vann
den åldrande G., som hade ett lyckligt och
vackert familjelif, stigande erkännande. Vid
sitt 50-års prästjubileum fick han samma rang
som Själlands biskop, och ett par år senare
skänkte honom kyrkliga vänner en sjuarmad
ljusstake af guld. Hans död vid 89 års ålder
väckte landssorg. Hundratals ornatklädda danska
präster följde under psalmsång hans bår; berömda
äro Hostrups och Björnsons minneskväden öfver
den döde. I det senare jämföras hans mäktiga
siarsyner med valans i nordmannafolkets urtid;
i modern tid skola hans mäktiga tankar verka
under kommande tusen år.
Af G:s oerhörda litterära produktion - den
fyller öfver 30,000 tätt tryckta sidor -
föreligger ingen samlad upplaga. Viktigaste
editioner: Salmer og aandelige sange I-V
(1873-81), förkortad upplaga i 1 bd, 1883;
Poetiske skrifter I-VII (1880 ff.), kritisk,
men ofullbordad edition af sonen Svend G.; nu
(1908) äro under utgifning Udvalgte skrifter
genom Holger Begstrups försorg, en omfattande
och präktig handbok, inneslutande de olika
slagen af hufvudarbeten. G:s namnteckning
meddelas i art. Autograf, pl. 4. - Monografier
af Brun (2 bd, 1878 ff.), W. Horn (1883) och
F. Rönning, "N. F. S. Grundtvig. Et bidrag
til skildring af dansk aandsliv i det 19
aarhundrede" (skall omfatta 8 bd; bd 1 utkom
1907); om G. som teolog se Styhr i P. Hansens
"Illustr. dansk litteraturh." (III:2, s. 875
ff.), och Fr. Nielsen, "Grundtvigs religiöse
udvikling" (1883).
2. Johan Didrik Nikolaj BIicher G.,
den föregåendes son, historiker, f.
1822, d. 1907, blef 1848 teol. kandidat,
deltog som frivillig i kriget 1848-50 och
blef premiärlöjtnant. Därefter studerade
han Danmarks historia i 16:e årh., blef 1861
fullmäktig i kungl, arkivet och 1874 byråchef,
men afgick 1884 vid dess inrangering under
riksarkivet. Han utgaf Bidrag til grevefejdens
historie (i "Dansk magazin", 1871) och
Meddelelser fra rentekammerarkivet (1-5,
1872-79).
3. Svend Hersleb G., den föregåendes
broder, dansk litteraturhistoriker och
grundläggare af dansk "folkeminde"-forskning,
f. 9 sept. 1824 i Köpenhamn, d. 14 juli 1883,
student 1846, deltog som frivillig med heder
i kriget 1848-50 och blef löjtnant, men afgick
1863 som kapten. Han blef 1863 docent samt
1869 professor i nordiska språk vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
