Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättigheter och plikter ordnande, af personernas
växling oberoende lag och stadga. Men i samma
1719 års regeringsform förbehöllo sig ständerna
uttryckligen rätten att på allmän riksdag kunna
ensidigt uttyda och förbättra regeringsformen,
hvilken bestämmelse också infördes i den
omarbetade regeringsformen af 2 maj 1720. I
bägge dessa regeringsformer infördes stadganden
om de rättsförhållanden emellan konung och folk,
hvarom den gamla Landslagens konungabalk innehöll
knapphändiga bestämmelser, hvilka formellt ännu
voro gällande, om de ock till större delen
voro föråldrade, och det så fullständigt,
att då 1734 års lag antogs, inga särskilda
bestämmelser erfordrades för att ersätta dem. I
den k. stadfästelsen af 1734 års lag förklaras,
att hvad i den förra lagens konungabalk om
konungarätten och dylikt varit infördt, sådant
tillika med ständernas rätt och frihet finnes
utförligen stadgadt och belefvadt uti ständernas
valakt, konungaförsäkran, regeringsformen och
riksdagsbesluten, hvilka som en af konungen
och ständerna ang. regeringssättet antagen
fundamental lag böra skattas och anses. Likasom
de särskilda "balkarna" utgjorde integrerande
delar i den allmänna lagen som ett helt,
angåfvos sålunda nyss angifna stadgar och beslut
afhandlande regeringssättet som tillsammans
bildande en fundamentallag.
Då vi redogjort för utskiljande från allmänna
lagen af de särskilda fundamentallagarna, ha
vi ej berört riksdagsordningen. Den första
svenska riksdagsordning är den af konungen
vid 1617 års riksdag framlagda "ordning
som hållas skall uti riksens ständers möten
och sammankomster så ock uti omröstande på
riksdagen", som af ständerna antogs och bär
datum af 24 jan. 1617. Den inskränker sig till
ordningsregler för konungens och ständernas
högtidliga sammanträden på rikssalen jämte några
föreskrifter för ärendenas behandling i stånden
(hvart stånd skulle öfverlägga på sin kammare)
äfvensom konungens uteslutande initiativ och
hans i allmänhet afgörande röst, då ständerna
icke voro enhälliga. Riddarhusordningen af 6
juni 1626 gällde för riksdagens första stånd
som en fundamentallag, ända tills den för
alla stånden gemensamma riksdagsordningen af
17 okt. 1723 förvandlade den till en blott
ståndsordning för ridderskapet och adeln,
innehållande reglementariska föreskrifter,
som för detta stånd erfordrades utöfver de
i riksdagsordningen bestämda. Oaktadt 1723
års riksdagsordning ej ådrog sig särskild
uppmärksamhet i stadfästelsen af 1734 års lag,
måste den dock anses inbegripen under de där
uppräknade beslut, som afhandla ständernas
rätt och frihet och hvilka äfven hänfördes
till fundamentallagar. Att den var att anse som
fundamentallag visar sig af K. M:ts bref till
samtliga hof- och öfverrätter 10 febr. 1757
ang. grundlagarnas förvarande och årliga af
kunnan de vid öfver- och underdomstolarna,
hvari ofördröjligen anbefalldes tryckning af
riksdagsordningen jämte regeringsformen och
konungaförsäkran samt dessa lagars offentliga
uppläsning hvarje år. Ordet fundamentallag
utbyttes under frihetstidens lopp mot ordet
grundlag, hvilket säkerligen första gången
officiellt begagnades i K. M:ts föreställning
till ständerna 7 nov. 1755 ang. lagarnas
verkställighet. Uti riksdagsbeslutet 15 okt. 1766
förekommer ock ordet grundlag liktydigt med
fundamentallag, då ständerna förenade sig om det
för framtiden oryggliga beslut, att allt hvad
ständerna dädanefter uti grundlagarna och det,
som deras utöfning rörde, kunde anse nödvändigt
att förklara, tillägga eller förbättra, borde
först vid den riksdag, då sådant kom under
öfvervägande, väl och grundligen utarbetas och
i projekt ställas, men icke då gå som en stadgad
lag till fullbordande, utan vid den nästkommande
riksdagen under slutligt bepröfvande komma, och
de förbättringar, som då med rikets ständers fyra
stämmor genom enhälligt bifall blefve antagna
och gillade, borde sedan i framtiden stånda och
efterlefvas. Därmed infördes för första gången
den särskilda ordning för grundlags stiftande,
som ännu till sina grunder gäller. Vid samma
riksdag gafs åt den k. förordningen angående
skrif- och tryckfrihet af 2 dec. 1766 all
den fullkomliga trygghet, som en orygglig
grundlag medför. Till de sålunda karakteriserade
grundlagarna skulle då räknas regeringsformen,
riksdagsordningen, tryckfrihetsförordningen
och konungaförsäkran, hvarjämte föreningen
om successionen af 23 juni 1743 torde böra
dit hänföras. Däremot är ovisst, huruvida
ståndsprivilegierna och några andra stadgar af
konstitutionell betydelse kunna anses höra dit.
Regeringsformen af 21 aug. 1772, som samma
års statsförändring medförde, blef af
ständerna stadfäst att vara "en orygglig
och helig grundlag" och af konungen antagen
"för en orygglig fundamentallag". För öfrigt
stadgades i dess § 39, att med undantag af den
konungsliga rätt, som Sveriges lag beskrifver,
och den undersåtarnas frihet, som lag och
välfångna privilegier tillförsäkrade, skulle
alla andra från år 1680 till tiden för K. F
:s antagande som grundlag ansedda stadgar vara
afskaffade och förkastade. I samma § blef äfven,
med frångående af det 1766 bestämda förfarandet
vid grundlagsändringar, blott föreskrifvet, att
dessa, i likhet med andra lagförbättringar,
betingades af konungens och ständernas
gemensamma samtycke. De fundamentallagar, som
i regeringsformen upptogos eller berördes,
voro Uppsala mötes beslut ang. religionen,
som i regeringsformens § 1, samt 1743 års
successionsordning, som i § 3 bekräftades, och
borde därjämte som lagbud af fundamental natur
anmärkas kap. 4 och 5 i Landslagens konungabalk,
hvilka innehöllo konungens och allmogens ed
och i enlighet med regeringsformens § 2 skulle
gälla som rättesnöre för konungens styrelse
i stället för den konungamakten begränsande
konungaförsäkran, som Gustaf III besvurit vid
sin kröning och som nu ersattes af en kort
försäkran att styra riket efter gällande
regeringsform. I enlighet med nyssnämnda
§ 39 i 1772 års regeringsform måste 1617 års
riksdagsordning anses som grundlag, men denna var
alltför knapphändig, då t. o. m. bestämmelser
saknades, om hvilka personer som egde att
infinna sig till riksdag. Den blef därför
genom praxis kompletterad. Vid 1778 års
riksdag fastställde K. M:t uttryckligen 1626
års riddarhusordning att med vissa jämkningar
gälla som fundamentallag. Sedermera blefvo
i riksdagsbeslutet 23 juni 1786 §§ 3 och 4
grundlagsförklaringar afgifna, genom hvilka
bestämdes, huruledes ett ständernas beslut skulle
åstadkommas af de särskilda ståndens uttalade
meningar, nämligen så att uti de ärenden,
hvaruti ständernas utlåtande egde rum, utom i
privilegie- och bevillningsmål, därom särskildt
stadgande i samma lag igenfunnes, fordrades tre
stånds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
