Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gracián y Morales, Baltasar - Gracil - Gracilaria - Graciosa - Gracioso - Graciös - Grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett gediget innehåll. På sin tids smak hade
G. ett stort inflytande; han var "gongorist"
och intog beträffande prosan samma ställning
som Gongora i poesien. En del af sina arbeten
utgaf G. under sin broders, Lorenzos, namn. De
mest spridda och kända äro El héroe (1630),
didaktisk afhandling om hjärtats uppfostran,
Arte de ingenio, tratado de la agudeza, en
que explican todes los modos y diferencia de
conceptos (1642), systematisk framställning
att skrifva "estilo culto", 1600-talets lagbok
för smaken, El discreto (1645), om människans
intellektuella förmögenheter, El oraculo,
manual y arte de prudencia (1647), El criticón
(3 bd, 1650-64), allegorisk framställning
om människans åldrar, och Meditaciones
varias para antes y despues de la comunión
(1655). Många af G:s arbeten ha öfversatts
till franska och utöfvade stort inflytande på
tidens franska moralfilosofer. Under 17:e
och 18:e årh. utkommo många upplagor af G:s
bästa arbeten. I Rivadeneiras "Biblioteca de
autores españoles", bd 65, återfinnas några
arbeten af G., som äfven är upptagen i Spanska
akademiens "Catálogo de autores de la lengua".
Ad. H-n.
Gracil (af lat. gracilis, späd), bot., spenslig.
Gracilaria, bot., algsläkte bland
floridéerna. Hit hör G. lichenoides, allmän vid
Javas och Ceylons kuster, af hvilken s.k.
ceylonmossa, ett slags agar-agar, erhålles.
G. L-m.
Graciosa [-thiåsa]. 1. En af Azorerna, n. v. om
Terceira. 63 (46) kvkm. 8,394 inv. (1900),
bosatta i städerna Santa Cruz (2,310 inv.),
Guadelupe (2,615 inv.) och Prava samt två
byar. ön är mycket bergig, når i s. v. 396
m. höjd och är den bördigaste i gruppen. - 2. En
af Kanarieöarna, n. om Lanzarote. 27 kvkm.
(J. F. N.)
Gracioso [-thiåsa], namn på narren i det spanska
dramat, hvilken sedan inverkat på uppkomsten
af Scaramuccia i den italienska och motsvarande
roller i 1650-talets franska komedi. Narr-roller
förekommo i det spanska medeltidsdramat lika väl
som i det franska och engelska, men gracioso,
den kvicke, förslagne upptågs- och intrigmakaren,
har först uppkommit, då man äfven började imitera
den antika komedien, där slafvarna spelade en
liknande roll. Lope de Vega ansåg sig, att döma
efter några ord i dedikationen af "Francesilla",
såsom uppfinnaren af gracioso, men rollen är
långt äldre. Redan i Juan del Encinas (slutet
af 1400-talet) och Lope de Ruedas (midten af
1500-talet) enfaldiga tölproller kan man spåra
det första utkastet till denna figur. Fullt
utbildad påträffar man gracioson i t. ex. två af
Torres Naharros (början af 1500-talet) dramer
"Imenea"- och "Serafina". Han är den förste,
som vid sidan om hufvudintrigen skapat en
parallellhandling, i hvilken gracioson och
subretten uppträda. Sedan förfinade Lope de
Vega hela figuren, afströk det tölpaktiga och
framhäfde kvickheten, liffullheten och det
intriganta i hans väsen. Ofta är graciosons
roll icke inarbetad i dramat, utan antingen
alldeles fristående eller också löst anknuten
till de öfriga scenerna. Detta var troligen den
äldsta formen, men det är utmärkande äfven för
dramerna under blomstringstiden. Cervantes,
Tirso de Molina, Moreto ha sedan användt
gracioson. Hos Calderón förekommer han äfven i
de allvarliga dramerna som en medveten kontrast
till de patetiska scenerna, således på samma
sätt som narren
i det engelska renässansdramat
(t. ex. i "Kung Lear"). J. M.
Graciös. Se Grace.
Grad (af lat. gradus, steg). 1. Fys.,
en indelning, som nyttjas vid åtskilliga
fysikaliska instrument, såsom termometrar, en
del areometrar m. fl. - 2. Mat. Se Ekvation. Af
grad som mått för vinklar finnas 2 slag. Vid
den vanligast förekommande sexagesimaldelningen
("gamla delningen") uppdelas den räta vinkeln
(kvadranten) i 90 grader (90°), hvarje
grad i 60 bågminuter (60’, hvarje bågminut
i 60 bågsekunder (60") och decimaldelar af
bågsekunden; t. ex. 343° 46’ 28",837. Enligt
centesimaldelningen ("nya delningen") åter
delas den räta vinkeln i 100 grader (100c,
"nygrader"), graden i 100 bågminuter (100’)
och bågminuten i 100 bågsekunder (100") och
ytterligare delar af bågsekunden; t. ex. 381c
97’ 18",634. Reduktionstalen för omräkning af det
nya gradmåttet till det gamla äro: 1c = 0° 54’;
1’ = 0° 32",4; 1" = 0",324. Beteckningssättet
för centesimalgraderna har ännu icke vunnit
stadga: utom det här angifna 381C 97’ 18" ,6
förekomma exempelvis 381g 97c 18cc,6: 381° 97’
18",6; 381° 97’ 18",6 eller lika som för gamla
delningen och därför förvillande, när båda
gradmåtten användas jämsides; 381C,97186 eller
något annat tecken för grad med icke särskildt
betecknade decimaldelar; slutligen må ock anföras
3,8197186, där den räta vinkeln utgör enhet. På
grund af de med decimalmått förbundna bekanta
fördelarna har den nya vinkeldelningen sedan 100
år vunnit alltmera användning och torde utan
tvifvel framdeles spridas ytterligare, om ock
långsamt. Hvad som står hindrande i vägen är,
att icke här liksom vid metersystemets införande
internationell enhetlighet förut saknas, utan
att det gäller ersätta ett redan allestädes
allmänt brukligt gammalt gradmått med ett nytt;
vidare är det för delning af instrumentcirklar
i nygrader en olägenhet, att talen 10 och
100 tillåta färre slag af underafdelningar än
sexagesimaldelningens tal 12 och 60; slutligen
hämmas centesimaldelningens framsteg af den
viktiga omständigheten, att decimaldelningen af
tiden, som ju har nära samband med vinkelmåttet,
ännu synes ha föga utsikt att tränga igenom. -
3. Geod. En meridiangrad på jordellipsoiden
är en meridianbåge, hvilkens ändpunkter ha en
polhöjdsskillnad af 1 grad; en parallellgrad är
en båge af en parallellcirkel på jordellipsoiden
mellan
2 punkter med. longitudsskillnaden 1 grad.
Meridiangradens längd enligt Bessels
jorddimensioner är vid ekvatorn 110,564 m. och
ökas långsamt mot polerna till 111,680 m.;
parallellgraden är 111,307 m. vid ekvatorn
och aftager nära proportionellt mot cosinus
för polhöjden till värdet 0 vid
polerna. Dessa tal gälla för sexagesimalgrad.
För centesimaldelning af cirklar är sambandet
med metersystemet enkelt: 1 meridiangrad
är mycket nära 100 km. och således
1 meridianminut 1 km. - 4. Gramm. Se
Komparation. - 5. Landtm. Se
Egogradering och Gradering. - 6.
Hvarje steg på rangordningens skala. - 7.
Lärdomsvärdighet, som efter vissa profs
afläggande erhålles vid ett universitet
eller en högskola. De lärdomsgrader,
som universiteten i Uppsala och Lund enligt 1876
års statuter ega utdela, äro inom filosofiska,
medicinska och juridiska fakulteterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
