Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goffern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1421
Goffern-Gogol
1422
rykte. Var han än i begåfning och stilistisk
förmåga sin store motståndare oändligt
underlägsen, saknade han dock hvarken lärdom
eller talang; om hans stridsifver ock ofta förde
honom för långt, var det dock en verkligt ärlig
och djup öfvertygelse, som dref honom att upptaga
kampen, och de svåraste förlöpningarna i denna
falla näppeligen på hans sida. Jfr G. K. Eöpe,
"J. M. G., eine rettung" (1860), och E. Schmidt,
"Lessing" (2 bd, 1892). Schmidt utgaf 1893 G :s
Streüschriften gegen Lessing.
2. Johann August Ephraim G., den föregåendes
broder, tysk präst och naturforskare, 1731,
d. 1793 såsom hofdiakon i Quedlinburg,
började först vid 40 års ålder egna sig åt
naturvetenskaperna och gjorde däri sådana
{ramsteg, att han snart nämndes bland Tysklands
framstående naturhistoriker på den tiden. Bland
hans lärda skrifter märkas Entomolo-(jisclie
beyträge zu des ritters Linné 12. aus-gabe
des natursystems (1777-83) och Versuch einer
naturgeschiclite der eingeweidewürmer (1782),
med Nachtrag (1800). Han har äfven till tyskan
öfversatt Charles De Geers "Mémoires" (Nürnberg,
1778-83). Genom flera folkskrifter bidrog han
kraftigt att skingra vidskepelse och fördomar.
1. (E- Bg.) Goffern, zool. Se Gnagare. Goffrëra
(fr. gaufrer, af gaufre, honingskaka, våffla,
form, pressning), med varmt järn inpressa
figurer på tyg, papper o. s. v.; vecka. Gog,
furste öfver M ägo g (se d. o.). Gogebic
[gäu’jabik], ort i nordvästra delen af
nordamerikanska staten Michigan, vid
Gogebicsjön och vid Gogebicberget, ett af
Nord-Amerikas viktigaste järnberg. Brytningen
steg 1902 till 3,66 mill. ton.
J. F. N.
Gogh [chå’g], Vincent van, holländsk
målare, f. 30 mars 1853 i Groot-Zundert, d. 28
juli 1890, var anställd i konsthandel i Haag,
London och Paris till 1876, blef därefter
skollärare i England och teol. student i
Amsterdam, började sedan att teckna och att
måla på landsbygden (bondetyper m. m.), var en
tid elev af konstakademien i Antwerpen 1885,
flyttade till Paris 1886, där han rönte intryck
af impressionister, i synnerhet af Pissarro
och Seurat. Som hans bästa parismålning nämnes
Den 14 juli. 1887 begaf han sig till södra
Frankrike, till Arles, blef sinnessjuk och sköt
sig. – Under denna sin sista period målade han
omkr. 500 taflor. – Man har på G. tillämpat
Delacroix’ uttryck om romantikern: "han har
en sol i hufvudet och en orkan i hjärtat". I
hans målningar stegrades naturens färger i
våldsammaste grad, färgen blir ornamental,
behandlingen slopar all modellering, söker ej ge
föremålens form, utan deras själ, deras osynliga
väsen, jordens dolda krafter, trädets lidande
under stormen, den torra markens törst,
ljusets sång. Han målade landskap, blommor,
trädgårdsmotiv,
mariner, folkfester, äfven typer och porträtt
(bl. a. sitt själfporträtt "blått i blått"). Det
var tvifvelsutan ett betydande afstånd mellan
hans ideal och hans egna verk. Hans färgval –
brunt och svart fick ej finnas på hans palett –
ha neoimpressionister upptagit, och intryck af
hans kuriösa ornamentala behandlingssätt har
man funnit hos dekorativa modernister som van
de Veide. – Arbeten af G. finnas i Rotterdams
museum och i privatsamlingar, mest i Holland
och Frankrike. Ett sommarmotiv finns i Thiels
galleri, Stockholm. En samling ljustryck efter
hans arbeten utgafs 1898 i Haag, en monografi
af Gachet väntas. G:s bref ha utgifvits efter
hans död (tysk uppl. 1906) – han talar där
om konst "som en apostel och en martyr".
G-g N.
Gogol [gågål], Nikolaj Vasiljevitj,
Rysslands störste humoristiske författare och den
egentlige skaparen af den moderna realistiska
romanen i Ryssland, f. 31 mars 1809 i byn
Sorotsjintsy i guv. Poltava, son till
Vasilij G. (d. 1824), en talangfull komediförfattare,
d. 6 mars 1852 i Moskva, försökte sig redan
under gymnasietiden i Njezjin som poet och aktör
samt vann bifall af en beundrande kamratkrets,
men när han, eggad däraf, 1829 offentligen
uppträdde i Petersburg, misslyckades han,
och hans skaldestycken (särskildt den lyriska
idyllen Hans Küchelgarten, 1829) mottogos med
åtlöje. I harmen däröfver reste han utomlands,
men af brist på medel tvangs hans redan i Lybeck
att vända om. Han fick 1830 anställning i ett
af statsdepartementen, men ledsnade snart på
detta slags sysselsättning och egnade sig
åt lärarkallet (1831–34 var han lärare vid
Patriotiska institutet och 1834–35 professor
i historia vid Petersburgs universitet,
ehuru saknande all vetenskaplig bildning)
samt skriftställeri. Han öfvergaf visserligen
sin sträfvan för lillryskans upphöjelse till
litteraturspråk, men hämtade ämnet för många
af sina yppersta arbeten från sin hembygd,
hvars kosacksagor närt hans barndoms
fantasi. Utomordentligt bifall väckte hans
Vetjerá na chutorje bliz Dikanki (1831; Aftnarna
på arrendegården nära Dikanka – rikskansleren
Kotjubejs egendom), en rad friska och originella
målningar af lifvet i Lillryssland, Mirgorod
(1834; sv. öfv. 1850), en samling berättelser,
bland hvilka kosackhistorien Taras Bulba
(jämte "Majnatten" 1883 öfv. af A. Jensen)
utmärker sig för sin skönhet, och Arabeski
(1830; Arabesker). Det skimmer af idealism och
lekande fantasi, som utgjuter sig öfver dessa
hans skrifter, återfinnes ej i hans senare
arbeten, hvilka ha en mera realistisk, att icke
säga pessimistisk anstrykning. Omslaget i hans
uppfattning skönjes tydligt i hans ryktbara
lustspel Revizor (1836; öfv. af V. E. Öman,
1878, och af E. Nordenström, 1908), i hvilket
framhållas den allmänna korruptionen i Ryssland
samt ämbetsmännens öfversitteri mot underordnade
och kryperi för maktegande. Stycket hade en
lysande framgång, trots häftigt motstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
