- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1345-1346

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glutenceller ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1345

Glycyrrhiza-Glykosider

1346

Glycyrrhi’za. Se Lakritsrot. Glycyrrhizm.
Se Lakritsrot. Glyfografi (af grek.
gly’fein, urholka, och gra’fein, rista),
konsten att på galvanisk väg öfver en graverad
eller etsad plåt - i hvilken teckningens
linjer således äro fördjupade - taga en annan,
i hvilken teckningens linjer blifva
upphöjda och hvilken sålunda kan begagnas
ungefär som en kliché i vanligt boktryck.
Upk.*

Glykogën (af grek. glyky’s, söt, och
ge’nein, alstra), Lefverstärkelse, kem.,
ett af Cl. Bernard 1854 i lefvern anträffadt
kolhydrat, som sedermera befunnits vara en allmän
beståndsdel i animaliska väfnåder, särskildt
på unga och utvecklingskraftiga stadier. Det
finnes ymnigast i lefvern, i synnerhet några
timmar efter riklig utfodring med kolhydrat. I
musklerna och framför allt i lefvern minskas
glykogenhalten starkt genom arbete och vid
hunger. Glykogën uppträder rikligt äfven i
svampar, där det ersätter stärkelse. Det är ett
snöhvitt, lukt-och smaklöst, amorft pulver,
som lätt löses i vatten, men icke i alkohol
och eter. Med vatten ger gly-kogen en kolloid,
opaliserande lösning, som färgas vinröd af
jod och vrider det polariserade ljusets plan
starkt åt höger. Diastaser, t. ex. ptyalin
i saliv, spjälka glykogen hydrolytiskt till
maltsocker, som sedan ger drufsocker; utspädda
mineralsyror spjälka direkt till sistnämnda
sockerart. Sammansättningen motsvarar formeln
(C6 H10 05) ; molekularvikten är okänd och mycket
hög. P. T. C. (H. E.)

Glykoko’ll (af grek. glyky’s, söt, och
ko’Ila, lim), Glycin 1. Limsocker, kem.,
är aminoättiksyra, NH2. CHo. C02H, upptäckt
1820 af Braconnot som sönderdelningsprodukt af
lim med svafvelsyra. Glykokoll bildar hårda,
färglösa, i vatten lättlösliga, sött smakande
kristaller och är till sin kemiska natur en
s. k. amfoter elektrolyt, d. v. s. samtidigt
syra och bas. Det uppkommer ur nästan alla
ägghviteämnen (lim m. m.) och flera andra af
djurkroppens produkter, t. ex. hippursyra,
glyko-kolsyra och urinsyra. Det kan syntetiskt
framställas ur ättiksyra öfver monoklorättiksyra.
P. T. C.*

Glykokölsyra. Se G a 11 a. Glykol (af
grek. glyky’s, söt), Et y l en al kofe o l,
CH2 OH . CH2 OH, upptäcktes af Wurtz 1856
som den första representanten för tvåvärda
1. två-atomiga alkoholer. Det är en sött
smakande, tjockflytande vätska. P. T. C.*
Glykon (grek. FUxcov}, bildhuggare från Aten,
hvars namn blifvit kändt genom inskriften på
den farnesiske Herkules (se fig.), som är
hans verk. Det kan med bestämdhet antagas,
att han icke lefvat före l :a årh. f. Kr. Detta
framgår redan af formen på bokstäfverna i den
nämnda inskriften. Men dessutom är det klart af
formgifningen i Herkules, att stöden ej tillhör
den grekiska konstens

Tryckt den 5/» 08

bästa tid. Ty ehuru lemmarnas storartade
anläggning, den kolossala måttstocken och
hufvudets egendomliga litenhet tyda på den
Herkulestyp, som fastställdes af Lysippos, visa
dock det svulstiga sätt, hvarpå muskulaturen
är återgifven, och det skrytsamma maneret
i figurens onödiga kraftansträngning på en
försämring af heros-idealet, för hvilken
icke Lysippos, utan hans efterbildare i en
senare tid, bör ansvara. Denna tid antagee
vara början af den romerska kejsartiden.
c- R- N-*

Glykoné (lat. metrum glycõnium 1. glyconëum),
metr., forngrekiskt, såväl i den egentliga
lyriken som i dramats lyriska strofer ofta
förekommande versmått, hvars grundform är:

Såväl glykonén som den därmed närbesläktade
ferekratiska versen (se Ferekrates) kan (i
synnerhet hos de dramatiske skalderna) på
mångfaldigt sätt varieras, dels därigenom att
den inledande trokén (- *-*), hvilken man kallat
gly-konéns basis, utbytes mot en spondé (- -),
jamb (^ -) eller tribrachys (- ^ -), dels äfven
genom omflyttning af daktylens plats, t. ex.

På sådant sätt förändrade
glykonéer (och ferekra-téer) kallas
polyschematiska (grek. poly-schematista),
d. v. s. månggestaltade. Bland romer« ska skalder
har Horatius gjort till regel att alltid gifva
glykonéns basis spondeisk form. A. M. A.

Glykoproteider, kem., kallas sådana
sammansatta ägghviteämnen, proteider, som utom
ägghvite-rester innehålla en kolhydratkomplex. De
viktigaste och vanligaste glykoproteiderna äro:
1) Muciner (se d. o.) och mukoider, hvilka
afspjälka gly-kosamin eller galaktosamin. De
bilda slemmiga, genom värme icke koagulerbara
beståndsdelar i många sekret; hit hör äfven
ovomukoid, som ingår i ögats glaskropp och
hornhinna. 2) K o n d r o-mukoider, som vid
hydrolytisk spjälkning lämna en kolhydrathaltig
etersvafvelsyra, ko n dr o i-tinsvafvelsyra;
de utgöra jämte kollagen broskväfnadernas
hufvudmassa. Ett hithörande ämne, amyloid,
uppträder patologiskt i inre organ, som mjälte,
lefver och njurar (är icke identisk med de bd
I, spalt 886, beskrifna cellulosaderivaten
med samma namn). Utom dessa två fosforfria
hufvudgrupper finnes äfven ett par hithörande
fosforhaltiga ämnen, hvilka i likhet med
alla glykoproteider sakna purinkomponenter.
H. E.

GlykÕS (af grek. glykyrs, söt), kem., en
sockerart af sammansättningen C6 H12 06; den har
aldehyd-karaktär och finnes i två optiskt aktiva,
stereoisome-ra former, af hvilka den, som vrider
det polariserade ljusets plan åt höger, utgör
det ytterst allmänna och viktiga d r u f s o c
k r e t (se d. o.). H. E.

Glykosamin 1. Glukosamin, kem., kitosa-min,
ett aminoderivat af d-glykos (drufsocker)
af sammansättningen

CH2 OH . (CH . OH)3 . CH(NHo) . CHO. Glykosamin
är ett viktigt mellanled mellan ägghviteämnen
och sockerarter; det ingår i såväl växt-
som djurämnen och framställes bäst ur kitin i
kräftdjurens skal. Hos växterna ingå kitin och
därmed glyko-samin framför allt i svamparnas
väggsubstans. H- E.

Glykosider (af grek. glyky’s, söt), kem., i
växtriket ofta förekommande, vanligen bittert
smakande,

9 b. 43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0703.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free