- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1261-1262

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glæser ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvari den sistnämnde inblandades, tvang
emellertid G. – af hänsyn särskildt till partiets
nonkonformistiska element – till en brytning
med Parnell (1890). Hans fordran på Parnells
aflägsnande från ledarplatsen inom det irländska
partiet framkallade en schism inom de irländske
nationalisternas led. Det ena som det andra blef
för G:s homerulepolitik ödesdigert.

1892 års val gåfvo ej, som G. hoppats, en stark
utan en svag och på irländarnas röster beroende
majoritet för homerule. Salisbury afgick,
och G. trädde för fjärde gången i spetsen för
regeringen i aug. 1892. Följande år framlade han
sin andra homerulebill, som skilde sig från
den första bl. a. därigenom, att den bibehöll
de irländske representanterna till minskadt
antal (80 i st. f. 105) i riksparlamentet. Det
sätt, hvarpå G. lotsade detta förslag genom
underhuset, måste betraktas som ett kraftprof
snart sagdt utan motstycke för en 84-åring,
och The grand old man ("den store gamle") var
ock ett hedersnamn, som allmänheten tillade
honom. Den slutliga majoriteten blef dock
ganska obetydlig (34 röster), och förslaget
föll i öfverhuset med oerhörd majoritet. G:s
statsmannabana var nu lyktad. Aftagande syn och
hörsel liksom oenighet med kolleger i afseende
på militärutgifterna förmådde honom att afgå 3
mars 1894. En erbjuden pärsvärdighet af böjde
han nu liksom vid föregående tillfällen.

Han framlefde sina återstående år i lugn på
sitt gods Hawarden castle (se Hawarden),
upptagen af litterära sysselsättningar; blott
en och annan gång (i anledning af massakrerna
på armenierna) lät han sin stämma ljuda i
lidelsefulla diatriber mot turkarna. Han afled
af kräfta 19 maj 1898 och begrofs i Westminster
abbey. En staty öfver honom restes där 1903. En
annan staty öfver honom (af H. Thornycroft)
aftäcktes 1905 på Strand i Londons centrum.
G:s maka Catherine Glynne, med hvilken han ingick
äktenskap 1839, afled 14 juni 1900.

Sin egentliga statsmannastorhet har G. som
finansman och parlamentariker. Han var ingen
stor politisk tänkare som Burke; han egde icke
Disraelis snillrika framsynthet; han var snarare
en man af samma läggning som sin beundrade lärare
Peel, en man, som utan att spana långt framför
sig, söker lösa frågorna i den ordning de tränga
sig fram till afgörande. Hans storartade andliga
vitalitet, fenomenala arbetsförmåga, snabbhet
och skärpa i uppfattningen, stora sakkännedom
och sinne för detaljer gjorde honom till en af
de bäste finansministrar England egt. Nämnda
egenskaper satte honom ock i stånd att lösa de
mest intrikata lagstifningsproblem. Som talare
hörde han till sin samtids främsta, särskildt var
han en förträfflig debattör. Majestätiskt flödade
perioderna från hans läppar och öfverväldigade
motståndaren med en brusande ström af ord. Väl
kunna hans anföranden, när man läser dem,
förefalla en smula bleka och långrandiga i
jämförelse med t. ex. Burkes eller Disraelis; men
ett helt annat intryck gjorde de på åhöraren,
understödda af hans enligt allas vitsord
sällsynt välljudande stämma och lidelsefulla
utförande. Ingen samtida politisk talare torde
ha egt hans förmåga att rycka ett auditorium med
sig. Hans brister som talare voro en påfallande
saknad af humor och en obestridlig formalism och
benägenhet för spetsfundighet och hårklyfverier,
som föranledde, att man ofta missförstod honom,
och äfven mer än en gång invecklade honom i
svårigheter och ådrog honom beskyllningen för
bristande öppenhet. Utrikespolitiken är den svaga
sidan i hans politiska bana; hans doktrinära
nationalism och obenägenhet för att i tid
kraftigt ingripa förde honom till konflikter,
hvilkas lösning fordrade mycket större offer,
än en från början kraftig och målmedveten politik
skulle kräft. Han kan icke fritagas från en viss
maktlystnad och en viss själftillräcklighet,
men på hans oegennytta och rena uppsåt faller
ingen skugga. Få ha som han förstått att fånga
sitt folks fantasi, och för mängden af engelsmän
torde han vara 1800-talets stora statsman par
préférence.

G. utöfvade äfven en omfattande litterär
verksamhet; bland hans skrifter märkas utom de
förut nämnda Studies on Homer and the Homeric age
(3 bd, 1853), Gleanings from past years (8 bd,
1879–90), en samling på olika håll tidigare
offentliggjorda essayer, samt hans upplaga af
biskop Butlers skrifter. G:s namnteckning finnes
återgifven i pl. I till art. Autograf. Litt.:
Hamilton, "Mr. Gladstone, a monograph" (1898),
Buxton, "Mr Gladstone as chancellor of the
exchequer, a study" (1901) samt framför allt
Morleys utmärkta biografi "The life of William
Ewart Gladstone" (3 bd 1903; ny uppl. i 2 bd
1906); en god karakteristik finnes hos Bryce,
"Studies in contemporary biography" (1903);
värdefulla upplysningar om tiden 1880–86 kunna
hämtas ur Winston Churchills "Lord Randolph
Churchill" (1906).

G:s son Herbert John G., f. 1854,
blef 1880 ledamot för Leeds i underhuset,
var finanssekreterare i krigsministeriet i
faderns tredje ministär, understatssekreterare i
inrikesministeriet 1892–94, arbetsminister (first
commissioner of works
) i Roseberys ministär
(mars 1894–juni 1895) samt är sedan dec. 1905
i den nuv. regeringen inrikesminister.
T. H-r.

Glæser. Se Gläser.

Glafsfjorden (Glafsfjolen), insjö
i västra Värmland, Jösse och Gillbergs härad,
genomfluten af Byälfven. Norra delen, i hvilken
Vrangsälfvens och Vaggeälfvens förenade vatten,
Jösseälfven, utfaller, kallas Älgåfjorden;
s. därom vidtager den bredare egentliga G.,
sedermera afsmalnande till Söljeflagan,
Stömneflagan och slutligen Björnöfjorden, ur
hvilken Byälfven utgår. Hela längden beräknas
till omkr. 42 km., arealen till 111,4 kvkm,

Glafva. 1. Socken i Värmlands län, Gillbergs
härad. 30,333 har. 3,644 inv. (1907). G. utgör
ett konsist. pastorat i Karlstads stift,
Gillbergs kontrakt. – 2. Glasbruk i ofvannämnda
socken, vid sjön Stora Gla, tillhör G. glasbruks
aktiebolag (bildadt 1872). Tillverkningen var
1906 2,845,8 ton glas af olika slag (fönster-,
matt- och mousselinglas) till ett angifvet värde
af 634,000 kr. 222 arbetare. Bolaget eger äfven
ett sågverk med en försågning af omkr. 2,500 kbm.

Glafven, ett numera ej längre brukligt ord
för spjut.

Glagoliter. Se följ. art. [Glagolitiska alfabetet]

Glagolitiska alfabetet, slav. glagolica
[glagålitsa; af glagol, "ord"], är det ena af
de två 855–865 uppfunna alfabet, som nyttjas
för kyrkoslavisk litteratur. Medan det andra,
det cyrilliska alfabetet (slav. kyrillica),
är bildadt af grekisk majuskelskrift med små
förändringar, utgör det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0653.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free