Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gill ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka G. utvecklar en allt elegantare och
finare grafstickel, som dock mot slutet
gör modelleringen något för mycket mjuk och
rundad. Såsom hans mästerstycken i detta fack
kunna nämnas Nordencrantz, efter Krafft (1772),
i fråga om accessoarernas förträfflighet och
modelleringens finhet hans yppersta verk, Gustaf
III, efter Pasch (1773), och motstycket Sofia
Magdalena (1774), Per Suther, efter densamme
(1773), i crayon, J. Engeström (1778), kronprins
Gustaf Adolf, efter Sergel (1781), J. Wåhlin,
efter U. Pasch (1782), samt K. Fr. Scheffer
(1784). Stort rykte vunno hans teckningar och
gravyrer för Barnabok, h. k. höghet kronprinsen
i underdånighet tillägnad af samfundet Pro
fide et christianismo (1780), vanligen kallad
"Kronprinsens abc-bok", med underskrifter af
Wellander, flera gånger upplagd. Först 1858
utgafs en liten upplaga af de utförda bladen
af "Gustaf III:s skådepenningar", hvilkas
gravering och tryckning af den särskildt
därför anställde Grandel d. y. kostat konungen
och hans son betydande summor. Många af dessa
medaljer, hvilkas ämnen uppgåfvos af Adlerbeth
och tecknades af Masreliez, ha aldrig blifvit
präglade. – G. bildade i sin skola en mängd
förnäma dilettanter på 1760-talet, bland
hvilka Albr. Lantingshausen var den mest
framstående. Äfven de kunglige prinsarna
lärde sig där gravera landskap. Af verkliga
kopparstickare voro J. Gran del och M. E. Heland
hans lärjungar.
2. Jakob Axel G., den föregåendes son,
miniatyrmålare, f. 17 dec. 1769 i Södermanland,
d. l okt. 1845 i Stockholm, inskrefs 1779
vid fortifikationen som volontär. Redan vid
tolf års ålder var han elev af målarakademien
och vann inom densamma flera pris samt kunde
1785 t. o. m. utställa en miniatyrkopia därstädes,
som han målat efter Corn. Höyer, en dansk, som
vid denna tid besökte Stockholm och lämnade den
unge G. någon handledning. Omkr. 1790 begaf
han sig utomlands och uppehöll sig i sju år
i Holland, Belgien, Frankrike och England,
företrädesvis i Haag och London. 1792 hade
G. blifvit kapten i armén och 1793 efter fadern
tillträdt löjtnant-dessineursysslan. 1792-1810
var G. lärare i teckning vid krigsakademien
å Karlberg, och sedan 1812 uppbar han
löjtnant-dessineurlönen på indragningsstat. –
Efter sin återkomst utnämndes han 1798 till
professor vid akademien. 1803 blef han major i
armén. 1799 uppträdde G. ånyo som utställare
i akademien, och därmed var hans rykte
grundlagdt. Som porträttör anlitades G. mycket,
och under de första årtiondena af 1800-talet
strödde han rikligt kring sig alster af sin fint
spetsade pensel och sitt lätta ritstift. Endast
sällan utförde han arbeten af större omfång,
t. ex. Karl XIII:s, Karl XIV:s och Desiderias
bilder i kroppsstorlek och miniatyr; äfven
bilder å elfenben af hans hand äro jämförelsevis
sällsynta. Däremot arbetade han en mängd bilder
å fint pergament, där bakgrunden fick behålla sin
ursprungliga färg, och anletsdragen, i profil,
målades eller tecknades med blyerts och lätt
höjdes med färger. Dessa bilder äro fina,
hårda och ej sällan stela, men vittna alltid
om konstnärlig talang. G. besatt därvid
den väsentliga egenskapen att kunna "träffa
likheten", ehuru hans bilder äro tämligen
akademiskt uppfattade. – Från 1840 till sin död
var G. direktör för konstakademien, af hvilken
han 1796 blifvit led. Han är representerad
i Nationalmuseum.
[Porträtt; ingen bildtext] |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>