Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giktkedjor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utnämnde honom till sin resident vid franska
hofvet. Bland hans dikter märkas
Art de plaire (efter Ovidius’ "Ars amandi")
och nio tragedier.
I Téléphonte medarbetade Richelieu.
Gilbert [ʃilbär], Nicolas Joseph Laurent,
fransk skald, f. 1751, d. 1780, skref
åtskilliga skarpa satirer, företrädesvis mot
encyklopedisterna och akademikerna, hvarför han
blifvit kallad den "franske Juvenalis", och
författade oder, elegier m. m. Hans samlade
skaldestycken
(Le génie aux prises avec la fortune,
Le carnaval des auteurs,
satirerna Le XVIII:e siècle och
Mon apologie m. fl.)
ha ofta blifvit utgifna, bl. a. af Mastrella 1822
(ny uppl. 1859) och i urval af Huot (1893).
Se arbeten om G. af
De Puymaigre (1848) och
Weiss (1896).
Gilbert [gi’-], Ludwig Wilhelm, tysk fysiker
och kemist, f. 1769, d. 1824 som professor i
fysik i Leipzig, utgaf 1799–1824 "Annalen der
physik", hvaraf Poggendorffs "Annalen der physik
und chemie" utgör fortsättningen.
Gilbert [gi’lbət], sir Henry, engelsk kemist,
f. 1817, d. 1902, anställde efter 1843 i
förening med I. B. Lawes flera utomordentligt
viktiga agrikulturkemiska experiment,
som gifvit anledning till stridsskrifter
af Liebig m. fl. 1884–90 var G. professor
i agrikulturkemi vid Oxfords universitet.
P. T. C.*
Gilbert [gi’lbət], sir John, engelsk målare,
f. 1817, d. 1897, var en mångsidig och fantasirik
konstnär, som gjorde sitt namn kändt i synnerhet
genom illustrationer för "Illustrated London
news" samt till "Don Quijote", "Gil Blas",
"Tristram Shandy", "Hudibras", "The pilgrim’s
progress" och Routledges Shaksperesupplaga. Han
utförde äfven i olja och i akvarell en
mängd historiska genrebilder samt porträtt
(synnerligast af barn). G. blef 1871 president
för de engelske akvarellisternas sällskap, 1872
adlad och 1876 medlem af akademien i London.
(G–g N.)
Gilbert [gi’lbət], sir William Schwenck,
engelsk skriftställare, f. 1836 i London,
var en tid advokat. Han har gjort sig ett namn
som dramatisk författare och medarbetare i den
periodiska pressen. I synnerhet ha de operetter,
till hvilka G. lämnade libretton och A. Sullivan
musiken, haft den största framgång i både
England och Amerika; samarbetet mellan dessa
bägge pågick 1871–96, hvarefter G. ej haft någon
stor succés. G. utmärker sig för en graciös
fantasi, humor och sångbar versifikation. Hans
första teaterstycke var
Dulcamara (1866),
som följts af en lång rad farser, operetter o. s. v.
The palace of truth (1870),
grundad på en berättelse af M:me de Genlis,
Pygmalion and Galatea (1871),
The wicked world (1873),
Broken hearts (1876),
Gretchen (1879),
Jolanthe (1882),
Princess Ida (1883),
The mikado (1885; "Mikadon", 1890),
Ruddigore (1887),
The yeomen of the guard (1888),
The gondoliers (1889),
Utopia limited (1893) och
The grand duke (1896) m. fl.
I "Fun" trycktes först hans
Bab ballads (två samlingar, 1869 och 1873).
Original plays utgafs i 3 bd 1875–94.
Gilbert [ʃilbär], Zelia. Se Trebelli.
Gilbert [gi’-], Gustav, tysk historiker, f. 1843,
d. 1899, gymnasialprofessor i Gotha, utgaf flera
specialafhandlingar i grekisk fornkunskap och
Handbuch der griechischen staatsaltertümer (2 bd, 1881–85; 2:a uppl. af bd I, 1893).
Gilbert [gi’lbət], Alfred, engelsk skulptör,
f. 1854, studerade för Böhm och vid akademien i
Paris samt anses vara den främste nu lefvande
skulptör i sitt land. Bland hans större verk
äro drottning Viktorias monument i Winchester,
monumentet på hertigens af Clarence graf och
Shaftesburybrunnen vid Piccadillycirkus. Han
är en utomordentlig talang på de dekorativa
konsternas område och har framför allt gjort
öfverlägsna guldsmeds- och elfenbensarbeten.
G–g N.
Gilbert de la Porrée [ʃilbär də la påre],
latinis. Gilbertus Porretanus l. Gilbertus
Pictariensis (efter hans födelseort,
Poitiers), fransk skolastisk filosof, tillhörande
den platoniserande riktningen, f. 1142, d. som
biskop i Poitiers 1154, skref en kommentar till
två skrifter af (Pseudo-)Boëthius och en skrift
om Aristoteles’ kategorier, De sex principiis.
S–e.
Gilbertiner, engelsk andlig orden, stiftad
af Gilbert den helige (d. 1189, kanoniserad
1202). Det utmärkande för orden var
anordningen med dubbelkloster, där nunnorna
lefde efter Benedikts regel, korherrarna
efter Augustinus’. De förra gällde som egare
till klostergodset och voro de talrikare,
ehuru klostrets högsta ledning tillkom ej
abbedissan, utan en af korherrarna. Orden
räknade 22 kloster, af hvilka det i Sempringham,
Lincolnshire, var moderkloster. Utanför
England fick ordenssamfundet ingen
utbredning. Det upphäfdes af Henrik VIII 1519.
Hj. H–t.
Gilbertit, miner., finfjällig muskovit.
Gilberts hål, en vid Kumlaby by, på östra kusten
af Visingsö, belägen, med dy eller snarlikt ämne
fylld, djup hålighet i jorden. Enligt en sägen
skall hålet ha medelst trolldom åstadkommits
af trollkarlen Kettil Runske, under det att en
annan trollkarl, Gilbert, var sysselsatt med att
genom en graf dela ön i två delar. I samband
med detta Gilberts gräfningsarbete sättes
äfven uppkomsten af en med två (nu igenrasade)
öppningar försedd grotta i skifferberget vid
stranden några hundra fot norr om öns sydöstra
udde.
E. E.
Gilbertöarna [gi’lbət-] l. Kingsmillöarna,
ögrupp i Mikronesien, på ömse sidor om ekvatorn
och under 172–177° ö. lgd, mellan Marshallöarna
i n. och Ellice-öarna i s. Ögruppen består af
inalles 18 öar med en areal af 430 kvkm. Öarna
äro korallbildningar och föga fruktbara; de äro
dock rika på kokospalmer och pandanusträd, men
ha få brödfruktträd. Endast ett däggdjur fanns
ursprungligen, nämligen råttan, men detta i så
mycket större antal; i senare tider äro hundar
och svin införda. Äfven den öfriga djurvärlden är
fåtaligt representerad. Ögruppen har 35,200 inv.,
hvilka sannolikt uppstått genom en blandning af
mikronesier och invandrade samoaner. De göra sina
vapen af kokosfibrer och rockskinn samt hjälmar
af taggfiskhud. Riksmuseet eger en vacker samling
sådana vapen. Ehuru polygami förekommer bland
dem, lära de dock i sedligt hänseende stå högre
än de fleste öboar i Oceanien. Nordamerikanska
och engelska missionssällskap ha grundat
missionsstationer på flera af öarna. – Öarna
torde första gången ha setts af spanjoren
Saavedra 1529; de återupptäcktes af Byron 1765
samt af Marshall och Gilbert 1788,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
