Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galizische Tátra-Verein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Gallabat- Gallardo
608
skärelse är bruklig. Sina döda begraiva
de i närheten af hyddorna, l grafven
nedläggas den dödes vapen, smycken, husgeråd
etc. Evangeliska fosterlandsstiftelsen har
sedan 1865 sträfvat efter att öppna mission
bland gallaerna. Direkt har detta icke lyckats,
men indirekt har stiftelsen dock vunnit mycket,
då den i den af dess missionärer uppfostrade,
högt begåfvade gallamannen O n e s i m u
s funnit en utmärkt föregångsman, hvilken
t. o. m. öfversatt bibeln samt flera andra böcker
på gallaspråket. Litt. R. Hartmann, "Abyssinien
und die übrigen gebiete der ostküste Afrikas"
(1883), Paulitschke, "Harar-forschungsreise
nach denSomål-und Galla-ländern" (1888) och
"Etnographie Nord-cstafrikas" (2 bd, 1893-96),
samt N. Hylander, "Om Gallafolket" (1907).
E. N-d.
Gallabat 1. G a l a b a t, ett litet område
vid öfre Ätbara och gränsen mellan Egypten och
Abessinien, hörande till det förra landet. G. är
stapelplats för handeln mellan Abessinien
och Egypten. Där, vid hufvudorten Matarna
(Metamme), stupade 8 mars 1889 Abessiniens
konung Johannes i en strid med mahdisterna,
hvilka därigenom nådde höjden af sin makt.
(J. F. N.)
Galläer, folkstam. Se Galla. Gallais [gala],
Jean Pierre, fransk journalist och historiker,
f. 18 jan. 1756, d. 26 okt. 1820, visade sig
i början af franska revolutionen i egenskap
af medarbetare i abbé de Fontenoys tidning
"Journal general" som synnerligen ifrig
anhängare af konungamakten. Hans Äppel å
la postériorité sur le juge-ment du rol,
18 janvier 1793 (4:e uppl. 1814) ådrog
förläggaren Weber dödsstraff och författaren
fängelse. Landsförvisfc efter 18 fructidor år V
(4 sept. 1797), återvände han senare till Paris
och redigerade där "Nécessaire ou courrier du
Corps législatif", "In-dispensable", "Bulletin
politique", "Publiciste" och 1801-11 "Journal de
Paris". Efter restaurationen blef han medarbetare
i "Quotidienne" och 1820 professor i vältalighet
och filosofi vid "Académie de législation". Bland
hans historiska arbeten må nämnas Histoire de
la revolution du 18 fructidor (2 bd, 1799),
Histoire de la revolution du 18 brumaire et
de Bonaparte (2 bd, 1813-15), Histoire de la
revolution du 20 mars (1815) och Histoire de
France depuis la mört de Louis XVI jusqu’au
traité de paix du 20 novembre 1815 (2 bd, 1820).
E. A-t.
Gallait [gala], Louis, belgisk målare, f. 9 maj
1810 i Tournay, d. 20 nov. 1887 i Bruxelles,
studerade i sin födelsestad, vann 1832 första
priset vid akademien därstädes och väckte
1833 uppmärksamhet i Bruxelles med Jesus botar
en blind (i katedralen i Tournay), fortsatte
sina studier i Antwer-pen och i Paris, där han
målade Job (1836) och Slaget vid Mont-cassel
(i Versailles). Sitt rykte vann han framför allt
med den stora målningen Karl V :s tronavsägelse
(1841, i Bruxelles’ museum, ett mindre exemplar
i Frankfurt a/M.). Jämte Biefves
"Förbundet i Eulenburg" blef G :s målning
ansedd som det moderna historiemåleriets
främsta verk och en utgångspunkt för en
önskvärd förnyelse af denna konstart. Där funnos
realism i studiet, kostymtrohet och koloristisk
hållning. De båda konstverken sändes på rundtur
i Tyskland, hälsades med förtjusning och
ledde till nya signaler inom äfven den tyska
historieframställningen. Bland G :s öfriga
verk är den lilla, koloristiskt effektfulla
krigstaflan Gottfrid af Bouillon stormar Antiokia
(1849), Skyttegillet i Bruxelles egnar Egmonts
och Hoorns lik den sista hedersbetygelsen (1851,
stadshuset i Tournay, replik i Ant-werpens
museum) - säkert G :s främsta arbete, mera
starkt och stramt i hållning och karaktär än
de öfriga - Egmonts sista ögonblick (1858,
Berlins nationalgalleri), Tasso i fängelse,
genrer som Fiolspelaren (Bruxelles’ museum), En
munk bespisar fattiga (1845, Nya pinakoteket,
München), Murillo och hans modell, F iskar
kvinnor, alla utförda med koloristisk känsla. G
:s sista större verk var Pesten i Tournay
(1882, Bruxelles’ museum). Han var äfven en
förtjänstfull porträttmålare. I stort sedt dela
hans historietaflor Paul Delaroches och hans
riktnings förtjänster och svagheter. Piloty
upptog riktningen och förde den vidare i
Tyskland. För eftervärlden ha dess alster
ett hufvudsakligen konsthistoriskt intresse.
G-g N.
Galland [-lä’j, Antoine, fransk orientalist,
f. 1646, d. 1715 som professor i arabiska vid
College de France, företog flera resor i Orienten
och utgaf en mängd arbeten, bl. a. Paroles
remarquables, bons möts et maximes des orientaux
(1694), "Mille et une nuits" (öfv. 1704-17;
flera gånger bearbetad) och Les contes et fables
indiennes de Eidpai et de Lokman (1724). Många
outgifna, af honom författade skrifter finnas
i franska bibliotek. G :s dagbok under hans
vistelse i Konstantinopel 1672-73 utgafs af
Ch. Schefer i 2 bd, 1881.
Gallanöl, farm., gallussyreanilid, utgöres af
färglösa, bittert smakande kristaller, lösliga i
hett vatten. Medlet användes utvärtes vid vissa
hudsjukdomar, såsom psoriasis, i ströpulver eller
u
n n c
salfva.
<-". «.. k-
Gallaräte, kretshufvudstad i italienska
prov. Milano. 7,175 inv. (1901, som kommun
12,002). Järnvägsknut, monumental kyrka
(San Pietro), linne- och bomullsindustri,
maskin- o. a. fabriker. J. F. N. Gallardo
[galja’rdå], Bartolomé José, spansk lärd,
litteraturhistoriker, skald och politiker,
f. 1776 i Campanario (Badajoz), d. 1852 i Alcoy
(Alicante), studerade filosofi i Salamanca och
blef 1805 professor i franska i Madrid. Där slöt
han sig till det liberala partiet, utnämndes
till bibliotekarie hos cortes i Cadiz, där
han till försvar för cortes utgaf Diccionario
critico-burlesco etc. (ny uppl. 1838), som
föranledde hans arresterande; i häktet skref
han Defensa del Diccionario (1812). Dessa båda
arbeten väckte stor sensation genom bitande
sarkasm. Vid Ferdinand VII :s återkomst till
Spanien 1814 emigrerade G. till England,
hvarifrån han återvände 1820, blef deputerad
1837, men efter ett häftigt angrepp på regeringen
i sin Discurso en con-testaciõn å Martinez de la
Rosa drog han sig tillbaka till Toledo, där han
framlefde större delen af sitt lif med litterärt
arbete. Af G :s många skrifter, som alla utmärka
sig för en glänsande stil, må nämnas Defensa de
las poesias de Iglesias contra la ca/i-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
