Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåglar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket ämbete han innehade till 16 dec. 1856,
då han på begäran entledigades och utnämndes
till generaltulldirektör. 1856 förordnades
F. till ordf. i kommittén för utarbetande af
förslag till ett statistiskt ämbetsverk och
1858 till ordf. i kommittén för beredande af
frågan om förändrad organisation af styrelse-
och förvaltningsverken. 1856-65 var han led. af
Serafimerordensgillet. F. upphöjdes 1857 i
adligt stånd, hvarefter han deltog i ett par
af ståndsriksdagarna, vid hvilka han var led. i
bevillningsutskottet. F. blef 1848 led. och 1849
hedersled, af Landtbruksakad. samt 1856 led. af
Vet. akad. - Till de åtgärder, som beteckna F:s
nitiska förvaltning af Civildepartementet,
höra 1855 års nya brännvinslagstiftning, den
k. propositionen s. å. om statens medverkan
till järnvägsanläggningar, införandet af
decimalsystemet, inrättandet af ett statistiskt
ämbetsverk samt hans förslag till införande af
geologiska undersökningar öfver hela riket.
3. Fredrik Edvard F., den föregåendes
son, statistiker, f. 26 aug. 1828 i Stockholm,
d. 2 okt. 1867 vid Drottningholm, blef
student i Uppsala 1846 och filos. doktor med
första hedersrummet vid 1851 års promotion.
1852 blef han adjunkt och 1856 lektor vid Nya
elementarskolan i Stockholm, men han utbytte
snart denna plats mot en befattning vid
den nyinrättade statistiska centralbyrån,
där han 1861 utnämndes till sekreterare.
F. deltog som medlem af Ridderskapet och adeln i
sista ståndsriksdagen (1865-66), vid hvilken han
väckte motion om upprättande af ett universitet
i hufvudstaden. F. författade bl. a.
de akad. afh. Om riksdagen i Upsala 1675
(1851), Försök till framställning af de
slaviska folkstammarnes vandringar och tidigare
öden (1853) och De Julino et Vineta atque
de situ Iomsburgi (1854). Rika frukter af
sina statistiska studier nedlade F. bl. a. i
Administratif och statistisk handbok (1864;
4:e uppl., ombesörjd af K. Sidenbladh,
1879), en oumbärlig hjälpreda inom sitt
område, och i det betänkande han afgaf
som sekreterare i det särskilda utskott, som
vid riksdagen 1867 nedsattes för utredande af
svenska jordbrukets ställning. F. redigerade
"Sveriges och Norges statskalender" 1862 -66.
4. Gustaf Rudolf F., den föregåendes son,
skolman, historiker, f. 25 juni 1865 i
Stockholm, aflade 1883 mogenhetsexamen,
promoverades till filos. doktor i Uppsala 1891,
utnämndes 1900 till adjunkt vid Norrmalms
högre latinläroverk i Stockholm och 1904
till lektor i historia och geografi vid
högre lärarinneseminariet, hvars rektor
han vardt s. å. F. har i pedagogiska och
vetenskapliga syften företagit flera utrikes
resor. Af hans arbeten märkas Om förändringen
af Sveriges allianssystem åren 1680 -1682 i dess
sammanhang med de europeiska förvecklingarna
(gradualafh., 1891), Sverige och Danmark
1680-1682 (2 hftn, 1897-98), Segern vid Narva
(1901) och Tidehvarfvet 1660-1718 (i "Sveriges
historia intill det tjugonde seklet", utg. af
E. Hildebrand) samt uppsatser och artiklar i
"Hist. tidskrift".
5. Olga Kristina Augusta F.,
skådespelerska, född Björkegren, f. 8 sept. 1857
i Stockholm, ingick 1873 i k. teatrarnas
elevskola, var 1875-79 anställd vid Nya teatern
i Stockholm och tillhörde därefter k. teatern
(från 1880 som premiäraktris), tills hon 1887 trädde i äktenskap
med litteratören Klas Valter F. (f. 1863,
tillhörande en yngre, icke adlad gren af släkten
F.) och lämnade scenen. Fru F:s majestätiska
gestalt, klassiskt skurna anletsdrag och
fulltoniga stämma hänvisade henne till det
högre skådespelet, inom hvilket hon äfven
genom sitt temperament var hemmastadd och
firade vackra framgångar i karaktärsroller,
bl. a. såsom Regina von Emmeritz, Grefvinnan
Tersky i "Wallensteins död", Dagny i "Kämparna
på Helgeland", Leonarda, Tatjana i "Furstinnan
Gogol", Susanne d’Ange i "Falska juveler",
Odette och kanske främst Antigone (i Sofokles’
sorgespel). 1. o. 2. (S. C.) 5. E. F-t.
Fåle, ung häst, ungt sto.
Fåleberg, gods i Hassle socken, Skaraborgs
län, 6 1/2 mtl, tax.-värde 191,000 kr. (1906),
är ett fideikommiss, som stiftades 1797 af
amiralitetsöfverkommissarien Löfvenskiöld till
förmån för hans andre son K. F. Löfvenskiöld
och nu innehafves af dennes systers sonsons
son frih. Erik Leijonhufvud, som jämväl
innehar fideikommissen Nissafors och Källeryd i
Småland. F. var ända till slutet af 1890-talet,
då det ombyggdes, en gammal by med ytterst
egendomligt utseende, till slut utan motstycke
i vårt land, bebodd af ett antal bönder,
som son efter far i många släktled utgjorde
arrende in natura. På ett ganska begränsadt
område lågo hopgyttrade om hvartannat gamla
halmtäckta ladugårdar, stugor, visthusbodar
och andra uthus, halmstackar m. m., de flesta
husen byggda af rundtimmer och omgifna af
stora humlegårdar. Åborna voro nästan alla
mer eller mindre besläktade genom giftermål,
hela gården sköttes i sambruk, enär egorna
lågo om hvarandra, så att allas jordarbeten
måste företagas samtidigt. Se uppsatser af
B. Sylvén i "Svenska turistfören:s årskrift"
1897 och af Sv. M. Lampa i "Sv. landsmålen"
(XIX, 5, 1901). Wbg.
Fålla, inhägnad, hvari kreatur, i synnerhet
får, instängas. Ordet användes stundom äfven
för att beteckna enkla fårhus (se vidare
d. o.). H.J.Dft.
Fållning. Se Sömnad.
Fållnäs (under medeltiden Faldanæs), säteri
i Sorunda socken, Stockholms län (Södertörn),
vid en vik af Östersjön, utgör med underlydande
i Sorunda, Ösmo och Torö socknar tills. 21 1/8
mtl, tax. till 662,800 kr. (1906), däraf 78,000
kr. för annan fastighet (kvarn, båtvarf). Areal
4,044 har, däraf 1,134 har åker. Detta gods
omtalas redan på 1300-talet, då det var i släkten
Porses ego, och har sedermera tillhört släkterna
Oxenstierna, Grip, Bååt, Hummerhielm, hvilken
ätt på 1740-talet sålde det till ryttmästaren
D. H. Hildebrand till Eriksberg. Denne gjorde
F. till fideikommiss för sina arfvingar af
släkten Bonde. Det innehafves f. n. (1908)
af Hans Henning von Horn. (Wbg.)
Fång. 1. Jur. Se Laga fång. - 2. Veter. Se
Hoflidanden.
Fånga, sjöv., samla och binda ihop. - Fånga
ett segel, göra fast ett segel "för det lösa",
då omständigheterna ej tillåta ordentlig
beslagning. Fånga en tälja, bukterna af en
ända (tåg) o. d., binda ihop med garn eller
smäckert tågverke. De garn eller trossar,
som sålunda begagnas till att fånga med, kallas
fångningar. O.E.G.N.*
Fånga uggla, sjöv. Se Styra.
Fångbarkar, skogsh., utgöras af 4 till 8 kvdm.-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
