Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fritzsch, Claudius Ditlev - Fritänkare - Friuler l. Furlaner. Se Friuli - Friuli - Friuli, hertig af. Se Duroc - Friuli-alperna - Friuli-nötkreatursrasen - Frivakt - Fri vikt - Frivillig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hollandska förebilder och äfven lärt af 1700-talets
fransmän. F. var medlem af danska konstakademien. Han
är representerad i Köpenhamns konstmuseum.
G–g N.
Fritänkare i ordets vidsträcktare bemärkelse kallas
en hvar, som särskildt i religiösa frågor vågar lita
på sitt eget tänkande; i en inskränktare bemärkelse
kallas så de engelske deisterna (se Deism) samt
sådana tänkare på det europeiska fastlandet, som
i religiösa frågor intogo en liknande ståndpunkt,
såsom Spinoza, Voltaire m. fl. Fattas ordet i denna
historiskt gifna bemärkelse, så kan det sägas beteckna
en person, som under försök att fasthålla religionens
värde och betydelse i allmänhet likväl ej i någon
historisk form af religion ser ett uttryck för ren
religiös sanning, denna form må ha framträdt eller
framdeles vara att förvänta. Fritänkeriet skiljer
sig således ej blott från den historiskt gifna
kristendomen och judendomen (hvilken under erkännande
af egen ofullkomlighet väntar en fulländning
vid Messias’ ankomst), utan jämväl från den med
detsamma nära besläktade rationalismen, som under
sin sträfvan att rena kristendomen från hvad den
anser vara för denna främmande håller fast vid den
kristna religionens sanning. - Under sin opposition
mot religionens historiskt gifna former ledes
fritänkeriet i allmänhet af en tendens att reducera
det religiösa innehållet till minsta möjliga rikedom
och är i allmänhet benäget att fatta religionen
som ett korollarium af sedligheten. Fritänkeriet
vill häfda utvecklingens betydelse på det religiösa
området och framhålla, att sann religiositet ej med
nödvändighet är fäst vid en viss religiös form. Men
man har emot detsamma anmärkt, att all utveckling
hvilar på fasthållandet af en gång vunna resultat
samt att en utvecklingsepok kan vara af en så
bestämmande betydelse, att den följande utvecklingen
blir väsentligen ett tillägnande af det innehåll,
som i densamma framträdde. (Skillnaden mellan
kristendomens subjektiva och objektiva fullkomnande.)
L. H. Å. (S-e.)
Friuler l. Furlaner. Se Friuli.
Friuli [frloli], ty. Friaul, fordom hertigdöme i norra
Italien. Under sin största utsträckning omfattade
det nuv. prov. Udine (det fordom venezianska F.),
furstliga grefskapet Görz och Gradisca samt det
nu till hertigdömet Krain hörande området Idria,
tillsammans en areal af omkr. 9,000 kvkm. Invånarna,
friuler l. furlaner, äro sannolikt latiniserade
kelter, till stor del blandade med italienare och
slovener. De äro katoliker och tala en egen romansk
dialekt. F. har sitt namn efter forn-romerska
staden Forum Julii. I 2:a årh. eröfrades landet af
romarna och blef en del af Gallia transpadana. I 6:e
årh. intogs det af langobarderna och gjordes till ett
hertigdöme. Den förste hertigen var, enligt Paulus
Diaconus, langobardkonungen Alboins frände Gisulf,
hvilken stupade omkr. 610 mot avarerna. (Hans graf
upptäcktes 1874 i Cividale.) Karl den store insatte
776 i landet en frankisk grefve, hvars efterföljare,
än kallade markgrefvar, än hertigar, tidtals äfven
hade uppsikten öfver södra delen af den avariska och
pannoniska marken samt hade många strider att utkämpa
mot bulgarer och andra barbariska grannfolk. 828
delades detta frankiska markgrefskap i fyra grefskap:
Kärnten, Nedre Ungern, F. och Krain. Markgrefven
eller hertigen Berengar af F., Ludvig den frommes
dotterson, förklarade sig 888 för konung af Italien,
men hade att utkämpa ständiga strider med flera
medtäflare om kronan. Efter Berengars död (924)
styckades F. och kom under åtskilliga herrar, tills
kejsar Konrad II i 11:e årh. skänkte största delen
däraf (det s. k. venezianska F.) till patriarken
Poppo i Aquileja. Under dessa patriarkers välde
förblef F. till 1385, då borgarna i Udine med
Venezias hjälp gjorde sig fria. 1420 måste de dock
i stället underkasta sig venezianarna., Det s. k.
österrikiska F. tillhörde till 1500 grefvarna af
Görz, men togs då i besittning af kejsar Maximilian
I. Det venezianska F. tillhörde Venezia till freden
i Campo Formio (1797), kom då till Österrike och
1805 genom freden i Pressburg till det af Napoleon
bildade konungariket Italien, i hvilket det, jämte
en del af österrikiska F., bildade dep. Passariano,
med hufvudstaden Udine. 1809 förlorade Österrike äfven
den öfriga delen genom afträdandet af de illyriska
provinserna, men återvann 1814 hela F., och kejsaren
var sedan såsom hertig af F. och furstgrefve af
Görz och Gradisca i besittning af detta landskap,
tills i freden i Nikolsburg (1866) det venezianska
F. af träddes till det nya konungariket Italien. -
Franske marskalken Duroc bar sedan 1808 titeln
"hertig af F.". Litt.: Manzano, "Annali del Friuli"
(7 bd, 1858-79) och "Compendio di storia friulana"
(1876), v. Czörnig, "Das land Görz und Gradisca"
(1873), Zahn, "Friaulische studien" 1878), och
Fracassetti, "La statistica etnografica del Friuli"
(1903). öfver Friuli-dialekten utgaf Pirona 1868 en
ordbok, "Vocabulario friulino".
(V. S–g.)
Friuli [frloli], hertig af. Se Duroc.
Friuli-alperna [frioli-], namn på norra delen
(Premaggioregruppen) af Venezianska alperna.
Friuli-nötkreatursrasen [frloli-] är till färgen grå
i olika skiftningar.
Frivakt, sjöv., det vaktmanskap ombord å fartyg,
som är i tur att för tillfället vara befriadt från
vakt. – Frivaktare kallas den del af besättningen,
som ej deltager i vaktgöringen, såsom läkare,
kockar, förrådskarlar m. fl.; de äro i allmänhet
arbetsskyldiga blott under dagen. Jfr Båda vakterna.
O. E. G. N.*
Fri vikt, sportv. Se Vikt.
Frivillig (fr. volontaire), krigsv,, kallas hvar
och en, som utan tvång, af fri vilja ingår i
krigstjänst. Sålunda sammansattes alla sold- och
legotrupper under såväl forntiden som medeltiden samt
alla värfvade trupper under 17:e och 18:e årh. af
frivilliga. Sådant är ännu fallet med Englands
stående trupper och har ända till närvarande tid
varit förhållandet med Sveriges stående trupper,
såväl de värfvade som de indelta. Inom arméer,
som rekryteras på grund af allmän värnplikt,
menar man med frivilliga dem, som utan att afvakta
lottdragningen anmäla sig till tjänst, eller som,
efter den föreskrifna tjänstetidens slut, frivilligt
kvarstanna i tjänst. De frivillige erhålla ofta
rätt till förkortad tjänstetid. (Se Enårsfrivillig).
Vid krigsutbrott vädjar man ofta
till frivilligheten. Särskilda trupper kunna vid
sådana tillfällen äfven uppsättas af frivilliga
(jfr Frikår). Ett särskildt slag af frivilliga
trupper äro engelska volunteers, hvilka emellertid
stå under krigsstyrelsen, samt Sveriges frivilliga
skarpskytteföreningar (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
