Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frihamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-95). I Tyskland behöllo Hamburg och Bremen
äfven efter Tyska rikets bildande (1871) sina
särskilda tullområden; då dessa städer 1888
tvungos att inträda i Tyska tullföreningen (se
d. o.), afskildes vissa områden, som förblefvo
frihamnar. Dessa äro jämte Trieste och Köpenhamn
(sedan 1894) kontinentens förnämsta frihamnar. Af
andra europeiska frihamnar må nämnas Emden, Stettin,
Neufahrwasser (uthamn till Danzig), Fiume, Venezia,
Malta, Gibraltar och Sulina. Dock ha vissa andra
hamnar s. k. entrepôt-institutioner, som i betydelse
och omfattning kunna mäta sig med eller öfvergå
åtskilliga af de nämnda frihamnarna. Till denna
grupp höra bl. a. Amsterdam, Rotterdam, Gent, Le
Havre och Bruxelles.
I Sverige utfärdade Karl XII 1712 befallning om
inrättande af en frihamn vid Slite, men någon
verkställighet följde icke. Sedermera väcktes,
ehuru utan påföljd, vid riksdagarna 1747, 1762
och 1771 förslag, att Marstrand skulle förklaras
för porto franco. (Vid de bägge senare riksdagarna
framkastades därjämte plan till frihamn vid Visby
och Slite.) Men på grund af en af Marstrand 1774
gjord och af Kommerskollegium tillstyrkt ansökan
utfärdades 15 aug. 1775 en k. kung. om inrättande
af frihamn därstädes. Utom de bestämmelser, som
afsågo själfva frihamnsinstitutionen, stadgades fri
religionsöfning för alla slags utlänningar, som slogo
sig ned i staden. Alla stadens invånare befriades från
personliga utskylder och bevillningar, och slutligen
förklarades staden äfven för en fristad, där alla,
som flytt ur Sverige för gäld eller brott, hvilka icke
gingo å lif och ära eller voro statsbrott, skulle
få slå sig ned utan fara för sig själfva och sin
egendom. Både Göteborgs stad och Ostindiska kompaniet
sökte väl lägga hinder i vägen för Marstrands
privilegier, men fåfängt. Emellertid medförde
icke frihamnen de påräknade fördelarna. Visserligen
tilltogo stadens handel och inkomster rätt betydligt,
men för det öfriga landet var frihamnen utan
betydelse. Den blef en hufvudort för smugglerierna
på västkusten. Till följd däraf upphäfdes 15 maj
1794 frihamnsprivilegiet. - Frågan om en frihamns
inrättande hölls vid lif vid riksdagarna 1809,
1812, 1823, 1828-30 (det gällde då Visby och Slite)
och 1844-45 (Höganäs) samt kom på 1880-talet åter
under riksdagens ompröfvande. Motioner härom
väcktes 1886, 1891, 1892 och 1894, i väsentlig
grad till följd däraf, att i Köpenhamn upprättades
ett frihamnsområde. En af K. M:t 5 okt. 1894
tillsatt kommitté för frågans utredning framlade i
utlåtande af 22 juni 1895 förslag till förordning
om inrättande af frilager och frihamn i Sverige,
ett förslag, med anledning hvaraf Kommerskollegium
och Generaltullstyrelsen i und. utl. 30 maj 1896
visserligen framhöllo frilagersinstitutionen såsom
god, men ansågo inrättandet af frihamn vara af minst
sagdt tvifvelaktig nytta för Sverige.
Från vissa städer, Malmö, Göteborg och Stockholm,
framställdes dock petitioner till K. M:t om
åtgärders vidtagande för inrättande inom riket af
frihamnar, utan att detta ledde till någon åtgärd
från regeringens sida. Frågan kom dock snart åter
upp. Den af K. M:t 1 juli 1898 tillsatta handels-
och sjöfartskommittén hemställde i betänkande af
12 dec. 1900, att ett förslag borde föreläggas
riksdagen om
frihamnsinstitutionens införande i vårt land, en
hemställan, som understöddes genom petitioner från
vissa städers kommunalrepresentationer. Samtidigt
började stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö vidtaga
förberedande åtgärder för frihamnsanläggningar. Sedan
i den förra staden 1903 och 1904 omfattande
utredningar egt rum, uppdrogo stadsfullmäktige 8
dec. 1904 åt en beredning att inkomma med förslag
till plats för blifvande frihamnsanläggning samt
förklarade att, om ett bolag upprättades för sakens
genomförande, vore de villiga att med detsamma
förhandla om de närmare villkor, på hvilka staden
kunde vara villig att samverka med bolaget. Ett
sådant bolag bildades också 1905, och staden inköpte
s. å. fastigheter till flera mill. kronors värde för
utvidgande af sin hamn. Till K. M:t afläts 2 juni
1905 en anhållan om de åtgärders vidtagande, som
kunde finnas nödiga för att åt staden måtte beredas
möjlighet att anlägga och drifva en frihamn. Äfven i
Malmö har hamnområdet betydligt utvidgats och förslag
utarbetats om anläggande af en frihamn. Detta förslag
pröfvades 1906 af en kommitté, som med stöd af ett
stadsfullmäktiges beslut i slutet af 1906 hos K. M:t
hemställde om åtgärders vidtagande, för att Malmö
stad måtte få möjlighet att anlägga och drifva frihamn
eller frilager.
Med anledning af det intresse, som sålunda visats
för frihamns- och frilagersinstitutionerna, framlade
K. M:t på förslag af finansministern C. Swartz till
1907 års riksdag ett förslag om deras införande,
hvilket förslag med vissa mindre ändringar antogs
af riksdagen.
De regler, som härigenom fastställdes för svenska
frihamnsanläggningar, äro i hufvudsak följande. I
stapelstad, hvarest tullkammare under tullförvaltares
öfverinseende finnes, eller, där lokala förhållanden
det betinga, i närheten af sådan stapelstad må,
efter särskildt tillstånd af Konungen, inrättas sådan
under tullverkets uppsikt och bevakning stående,
till allmänt bruk för handelsrörelse och industriell
verksamhet afsedd anstalt, benämnd frihamn, hvarom
i den med anledning af riksdagens beslut utfärdade
förordningen stadgas. Frihamn, som skall utgöras
af ett till sina gränser noga bestämdt område,
omfattande dels hamn med anstalter för fartygs
lossning och lastning, dels ett därintill beläget,
genom hägnad från vidliggande mark afspärradt
landområde med byggnader och upplagsplatser, skall
i fråga om tull- och tillverkningsafgifter äfvensom
sockerskatt anses såsom utrikes ort; och skola såväl
fartyg som gods inom frihamn icke vara underkastade
vidare tillsyn från tullverkets sida, än som erfordras
för utöfvande af kontroll å efterlefnaden af de
ang. frihamn meddelade allmänna eller särskilda
föreskrifter. Till frihamn från inrikes ort inkomna
varor skola i fråga om rätt till restitution af tull-
och tillverkningsafgifter samt sockerskatt äfvensom
i öfrigt i tullhänseende betraktas såsom från riket
utförda samt således vid återinförsel behandlas lika
med annat gods, som från frihamn införes. - Tillstånd
att inrätta frihamn, hvilket jämväl innefattar rätt
att drifva anstalten, kan beviljas stadskommun och
för ändamålet bildadt aktiebolag, däri samtliga
delegare äro svenska undersåtar och hvars styrelse
består af här i riket bosatta svenska undersåtar. -
För frihamn skall finnas särskildt reglemente,
innefattande bestämmelser ang. de tider, då frihamnen
skall hållas öppen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
