Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1409-1410 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friesland l. Vriesland - Frietzky, Klas de - Friexemplar. Se Eganderätt, sp. 1417 - Fri flyttning. Se Flyttning 2 - Friförsamling. Se Fria församlingar - Frigel, Per

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Harlingen. — Till F. höra flera öar,
bl. a. Terschelling, Ameland, Schiermonnikoog,
Boschplaat och Rottum. - Jfr Friser,
Frisiska språket och Frisiska öarna.
(J. F. N.)

Kl. de Frietzky. (Efter medaljong af Sergel.)

Frietzky [fritsky], Klas de, bruksegare,
riksdagsman, f. 25 jan. 1727 på Alkvätterns bruk,
Karlskoga bergslag, d. 9 okt. 1803 å Säbylund
i Närke, härstammade från en bömisk släkt, som
1699 blifvit naturaliserad och 1700 introducerad
på svenska riddarhuset. Han studerade i Uppsala,
tjänstgjorde en kortare tid vid Örebro landskansli
och landskontor, egnade sig sedan åt bergsbruk
och landthushållning och blef 1754 disponent
vid Storfors bruk nära Filipstad. F. var en af den
värmländska bergslagens mest betydande brukspatroner
med växande anseende i hemorten för duglighet och
ekonomiska insikter. 1760 gjorde han sitt inträde
i det politiska lifvet och slöt sig från början till
mösspartiet, till hvars bästa män han i det följande
hörde. Redan vid riksdagen 1765—66 var han en af
partiets ledare, insattes i sekreta utskottet och
den viktiga bankodeputationen samt erhöll jämte två
andra ledamöter af samma deputation uppdraget att
utarbeta de slutliga föreskrifterna ang. bankens
förvaltning, åsyftande att så mycket som möjligt
påskynda sedelindragningen. 1769 framstod F. såsom
oförskräckt försvarare på riddarhuset för den
fallande mössregeringen och öfver hufvud för den
föregående riksdagens verk, dess bankpolitik och
dess bekanta förordning om lagarnas verkställighet
och bekämpade ifrigt både hattarnas finansplan och
författningsreformen. 1771 hade hans parti åter vind i
seglen, och F. tog åter plats i sekreta utskottet
och bankodeputationen. Vid kampen mellan adel
och ofrälse stånd om den nya konungaförsäkrans
ordalydelse insattes han i den jämkningsnämnd, som
skulle försöka förena de stridiga anspråken, och
rådde ifrigt adeln att ge vika. Han var den egentlige
upphofsmannen till det nya realisationsförslaget
af 1772, hvilket vittnade om klarare insikter i det
ekonomiska lifvets villkor, och sökte återhålla de
segrande mössorna från de öfverdrifter, till hvilka
de efter hattrådets fall på våren 1772 gjorde sig
skyldiga. När revolutionen af 19 aug. inträffade, hade
F. lämnat Stockholm. Han insåg säkerligen statskuppens
nödvändighet och uppmanade sina partivänner att
underkasta sig den nya ordningen. Vid riksdagen
1778-79 slöt sig F. helt naturligt till den begynnande
oppositionen på riddarhuset, utan att dock särskildt
framträda. 1786 åter var han en af adelsoppositionens
främste och talade ifrigt mot passe-volansen och
mot kronobrännerierna. Hans ryktbara diktamen i
brännvinsfrågan, hvari han häfdade husbehofsbränningen
såsom "svenska folkets urgamla rättighet", bidrog
väsentligen till, att ständerna afslogo konungens
förslag att frigifva brännvinsbränningen mot en
ständig årlig bevillning. 1789 stod F. likaledes i
främsta leden på riddarhuset, beredd att försvara
friheten och författningen, och påyrkade ifrigt
instruktion för hemliga utskottet och tillsättandet
af särskildt statsutskott. Han arresterades
vid statskuppen 20 febr. jämte oppositionens
öfriga ledare och frigafs först efter riksdagens
slut. Vid Gustaf III:s sista riksdag, i Gäfle 1792,
var F. oppositionens mest bemärkte person. Konungen
erbjöd honom vid hemliga utskottets sista sammanträde
Vasaordens kommendörsvärdighet såsom bevis på sin
aktning, men F. undanbad sig denna utmärkelse, hvilket
väckte stort jubel hos konungens många fiender. Sin
återstående lefnad tillbragte F. i landtlifvets
lugn på Säbylund, där han samlade ett storartadt
bibliotek. F. var högt aktad för oegennytta, klokhet
och frimodighet, en redbar och ädel karaktär och en
betydande parlamentarisk förmåga. Ehuru ingalunda
fri från partifördomar och partilidelser, tillhör
han de mest sympatiska gestalterna i det upprörda
politiska lifvet från 1700-talets senare hälft. Biogr.
af E. Herlenius i Halmstads högre allm. läroverks
program 1902-03. L. S.

Friexemplar. Se Eganderätt, sp. 1417.

Fri flyttning. Se Flyttning 2.

Friförsamling. Se Fria församlingar.

Frigel, Per, musiker, f. 2 sept. 1750 i Kalmar, d. 24
nov. 1842 i Stockholm, idkade tidigt musikaliska
studier jämte humaniora. Han blef 1770 student i
Uppsala och 1776 filos. magister, hvarefter han antog
en enskild lärarbefattning i Stockholm. Intagen i
sällskapet "Utile dulci", gjorde han sig där snart
känd såsom tonsättare af två symfonier, hvarefter
dåv. k. teaterdirektören Ehrensvärd föreslog
att låta honom på konungens bekostnad i utlandet
studera musikteorien och operaväsendet. Då denna
plan omsider af den nya teaterdirektionen väsentligen
inskränktes, föredrog F., som icke ville underkasta
sig en förödmjukelse, att utbyta konstnärens bana mot
ämbetsmannens och ingick 1779 som e. o. i handels- 
och finansexpeditionen, där han 1781 blef kopist och
1783 kanslist. 1785

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>