Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1047-1048 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragaria - Fragil - Fragment - Fragmentarisk. Se Fragment - Fragmentation, bot., direkt kärndelning. Se Cellbildning, sp. 1396 - Fragmokon. Se Belemnit - Fragonard, Jean Honoré - Fragonard, Alexandre Evariste - Fragrant - Fraguier, Claude François - Fraîche, Fraîcheur. Se Fräsch - Fraikin, Charles Auguste - Fraipont, Gustave

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

färgplanschen). Om F. indica se Duchesnea. Våra
vilda smultron ha en synnerligen behaglig arom
och smak. Personer finnas emellertid, som genom
förtärandet af t. o. m. blott ett enda smultron få ett
rödfläckigt utslag jämte allmänt illamående. Linné
rekommenderade förtärandet af smultron såsom en
kur mot gikt och njurgrus samt mot reumatism. Man
använder dessa baccæ fragariæ såväl färska som
insyltade med socker eller öfvergjutna med vin
eller konjak till dagligt bruk under längre tid.
O. T. S. (C. G. D.) (G. L-m.)

Fragil [-jil], fr. fragile, lat. fragilis, bräcklig,
skör; ovaraktig, skröplig. - Fragilitet [-jil-],
fr. fragilité. bräcklighet.

Fragment (af lat. frangere, bryta, krossa),
afbrutet stycke, ett från det hela skildt
stycke. Detta ord brukas företrädesvis om sådana
större eller mindre skriftstycken, som blifvit
bevarade från forntida författares skrifter. -
Wolfenbüttel-fragmenten kallas några af Lessing 1774
-78 utgifna afhandlingar, författade af H. S.
Reimarus (d. 1768) och innehållande skarpa angrepp
på kristendomen såsom uppenbarad religion. Dessa
afhandlingar väckte vid sitt framträdande
en häftig teologisk strid. - Fragmentarisk,
afbruten, osammanhängande.

Fragmentarisk. Se
Fragment.

Fragmentation, bot., direkt kärndelning. Se
Cellbildning, sp. 1396.

Fragmokon, paleont. Se Belemnit.


Fragonard [-gånär]. 1. JeanHonoréF.,
fransk målare, f. 1732 i Grasse, d. 1806 i Paris,
var lärjunge af Boucher m. fl., tog äfven intryck
af holländska målare, studerade i Rom 1756 till 1761
och utställde efter återkomsten därifrån en stor och
uppseendeväckande , historiemålning i tidens anda,
Kalirrhoe (1765, i Louvre). Han behandlade sedan
andra motiv i den härskande stilen och målade äfven
kyrktaflor. Men hans rätta område var likväl den
lilla genren och fantasikonsten, små kompositioner af
mytologiskt eller realistiskt innehåll, äkta barn af
rokokostilen och af det franska lynnet. Temperament
och friskt behag, koloristisk finhet och grace,
en käck impression af rörelsen i figurerna, ett
lätt och lekande skissartadt framställningssätt
utmärka hans glädtiga och skämtsamma, om också ej
alltid sedesamma improvisationer. "Frago" blef en
af de under 1700-talets senare hälft mest uppburne
konstnärerna i Paris, liksom han var en af de för
hans tids lynne allra mest representative. Ytterligt
alsterrik, utförde han många hundra målningar i olja,
miniatyr, laveringar i sepia eller tusch, teckningar
och raderingar. Han var äfven verksam som dekoratör
och ej minst som illustratör. Hvilket område han med
förkärlek odlade, framgår af titlarna på hans mest
omtyckta målningar Kärleksfontänen. Herdestunden,
Musiklektionen, Drömmerskan, Badande, Kärlekseden,
En kyss
i smyg, Kärleksgungan, Kullerbyttan, "La chemlse
enlevée". För m:me Du Barrys slott Louveciennes
utförde han på beställning af Ludvig XV fem pannåer,
skildrande Kärlekens framsteg i unga flickors hjärtan,
men målningarna gillades ej af konungen, som fann
dem för litet pikanta - de tillhöra nu en amerikansk
samlare. I Folkfest i St. Cloud (i franska bankens
ego) närmar han sig Watteau. F. målade äfven scener
ur bondlifvet (Hjordens återkomst m. fl.) med vida
större realism än hos hans närmaste föregångare
inom den pastorala genren. Han utförde en mängd
porträtt, helst af unga damer och barn. Revolutionen
gjorde slut på F:s glanstid, hans konstnärskap
var h. o. h. barn af l’ancien régime, han blef nu
ringaktad och bortglömd och framlefde sina sista
år i fattigdom. Han är representerad i Louvre
(Musiklektionen m. fl.), i Paris’ nationalbibliotek,
i flera franska provinsmuseer, i Eremitagegalleriet
i Petersburg och Wallacegalleriet i London,
men flertalet af hans bästa verk finnes i privata
samlingar. Jfr Portalis. "Honoré Fragonard" (1888),
Josz, . "Fragonard. mœurs du XVIIIre siècle" (1901),
A. Dayot. "L’œuvre de Chardin et Fragonard" (1907),
samt studier af Goncourt och Camille Mauclair. -
2. Alexandre Evariste F., den föregåendes son,
f. 1780, d. 1850, var elev af David och målade i
klassisk och senare äfven i romantisk anda historiska
ämnen med teatraliskt uppstyltad komposition
(i Versailles), plafonder i Louvre m. m. F. var
äfven skulptör (fontänen på Place Maubert i Paris).
G-s >:-

Fragrant (lat. fragrans, af fragrare, dofta),
välluktande. - Fragrantia, lat., välluktande
ämnen.

Fraguier [-gie], Claude François, fransk humanist,
f. 1666, d. 1728, var en tid jesuit, men lämnade
orden 1694 och egnade sig åt litteraturen. Sedan 1706
var han redaktör af "Journal des savants" och blef
1708 medlem af Franska akad. Hans stil är elegant och
kraftig. Han skref bl. a. Mopsus seu schola platonica
de hominis perfectione (1721), en poetisk resumé af
Platons filosofi.

Fraîche [fräj], Fraîcheur [fräjör]. Se Fräsch.

Fraikin [fräkä’], Charles Auguste, belgisk
bildhuggare, f. 1819, d. 1893, besökte först
akademien i Bruxelles för att utbilda sig till målare,
men nödgades, efter faderns död, i stället blifva
läkare. Vid sidan af sin praktik öfvade han sig
emellertid på egen hand i mejselns förande och tog
åter undervisning på akademien. Efter att ha grundlagt
sitt rykte som bildhuggare med en Venusstaty bosatte
han sig i Bruxelles och utförde där bl. a. elfva
statyer för stadshusets portal. Bland F:s arbeten,
utmärkta af behag och formkänsla, må dessutom nämnas
gruppen Amor och Venus (1845), Bacchus’ triumf (museet
i Bruxelles), Minnesvård öfver drottningen af Belgien
i Ostende, och det 1864 uppsatta monumentet öfver
Egmont och Hoorn (se Bildhuggarkonst,
pl. VII) i Bruxelles. (G-g N.)

Fraipont [fräpl;], Gustave, belgisk målare
och gravör, naturaliserad fransman, f. 1849 i
Bruxelles. har företrädesvis utmärkt sig som
akvarellist och illustratör, men äfven utställt
värdefulla, oftast friska kompositioner i olja och
pastell. Han debuterade (1877) med mycket skickligt
utförda litografier. Till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>